Första pannkakan i ansiktet levererad

Skriver detta inlägg av ren irritation så det är inte mycket av intresse om jag ska vara uppriktig. Helt meningslöst inlägg med andra ord!

Vi har inte ens hunnit med en hel månad på 2014 men jag har redan lyckats med att bli dumpad. Hurra för mig! Ännu bättre upp att det var över SMS och som grädden på moset:
"Du är jättebra som vän, men..."
"Det är inte dig det är fel på, du är toppen, det är jag..."

Det mest klyschiga som kan sägas! Är av någon anledning inte ledsen, utan snarare grymt irriterad och arg. Vilket kom väl till nytta när jag gav mig ut och sprang imorse, haha!

En repris från 2013 kan man säga...dock mindre smärtsam som tur var.
Har vare sig tur i spel eller kärlek! Sägs det inte att man brukar ha tur i antingen det ena eller det andra?

Jag har åtminstone funnit en kärlek som:

• Definitivt inte överger mig
• Inte klagar
• Inte ställer några krav på mig direkt, dock finns det vissa krav indirekt och då framförallt från mig själv
• Är 100 oegoistisk

Namnet på denna kärlek är:
Kendo! Har bara tränar 4ggr men jag älskar det och det något som från och med nu kommer fylla stora delar av min tid och mina tankar.

Det finns dock några minus med denna kärlek, men det är något jag får tas med längre fram. Orkar inte nu...

Undrar vad mer 2014 har gömt i sin säck för att slänga i ansiktet på mig?
Kom igen, jag står redo med min Shinai! 

I'm Back!

I Sverige var jag så lycklig lottad att jag bodde på hörnet av en skog med elljusspår, och smått galen som jag är bestämde jag mig för att sluta vara en soffpotatis och började så smått gå en powerwalk varje morgon. Powerwalken övergick så småningom till en joggingtur allt eftersom kondition blev bättre. 

När jag var barn var jag väldigt aktiv med både det ena och det andra som t.ex fotboll, pingis, handboll, Taekwondo m.m. På den tiden kunde jag inte alls tänka mig ett stilla och lugnt liv i soffan! Men saknar ändrades ganska fort när jag började gå på gymnasiet i Stockholm och pendlade från Hallstahammar, tiden räkte helt enkelt inte till längre och träningen blev åtsidosatt.

Att bli en soffpotatis är lätt! Att gå från en soffpotatis till att bli aktiv igen är desto svårare och det är viktigt att man har tålamod, för det tar tid! Jag läste någonstans att det tar ca 3 månader att ändra sin livsstil och vanor. Under dessa 3 månader vill man ge upp och återgå till soffan mer än en gång, men då är det viktigt att påminna sig om varför man gör det man gör och helt enkelt inte ge upp!

För mig var det till en stor hjälp att jag kunde jogga i skogen. Att komma ut i naturen, bort från betongen, var en stor morot för mig! Dessutom hade jag under mitt år i Japan lagt på mig 5kg som jag definitivt ville bli av med!

Så det aktiva barnet som blev en soffpotatis blev åter igen aktiv!
För ett tag i alla fall...

När jag kom till Japan drabbades jag av diverse åkommor som rejält inflammerat tandkött med smärta och mediciner samt 4 veckor av konstant förkylning som inte ville ge med sig. Sen kom vintern och det blev kallt och svårt att ta sig ur sängen....

Med andra ingen löpning! Kände mig åter igen som en soffpotatis, men under julledigheten bestämde jag mig för att ta tag i saker igen och sluta använda kylan och bristen på skog som en ursäkt till att inte ge mig ut! Så nu är jag tillbaka i löpkläderna 3-4ggr/vecka och över Kendo 2/ggr! Låter mycket kanske men jag känner mig piggare om jag får starta dagen med att få upp pulsen!

Att vara aktiv och röra på sig i kombination med bra mat är självklart bra för kroppen, men jag hamnade snarare i en omvänd situation efter ett tag. Om jag inte gav mig ut på morgonen före jobbet fick jag dåligt samvete och jag kände mig extremt lat om jag låg kvar i sängen på helgen istället för att ge mig ut i spåret! De i min omgivning sa ingenting till mig förrän det slog även mig att jag kanske var på väg att utveckla något som heter Ortoxi.

Balans.
Nyckelordet är Balans.
Ett ord så lätt att säga men svårt att finna i praktiken!

För mig blev lösningen 5:2. Min far började med denna metod efter att han haft sin hjärnblödning, som troligen orsakades av hans höga blodtryck, blev frälst i denna metod och rekommenderade mig att testa. Och när rekommendationen kommer från honom, som alltid varit en stor moståndare till dieter och bantingen, kände jag att jag bara måste ge det en chans!

Jag vet att det finns många som är emot 5:2, precis som jag personligen är emot LCHF. Men denna metod passar mig och är ett val som jag har gjort, så alla kommentarer om hur dåligt det är och att jag borde sluta, undanbedes. Jag har redan läst tonvis med information om metoden innan jag började och har äntligen hittat en balans i att njuta av det goda i livet tillsammans med träning.

Well,
Summa sumarum så är jag äntligen tillbaka till ett mer aktivt liv och har åter igen mer ork och lust att göra saker! Dock har jag inte mer tid så får försöka hinna med det lilla som går efter jobbet...

Brädan och jag, finally Reunited!

Det var så längesen jag ärligt talat inte längre minns när det var senast, men jag tror att det åtminstone var minst 6 år sedan jag åkte snowboard. Vilket känns udda då jag som barn var minst en vecka i fjällen varje år tillsammans med mor och far.

Valet att inte åka på så länge har inte direkt varit frivilligt heller. Men att bo långt från en skidort och vara student innebär att pengar till att hyra stuga, köpa liftkort samt betala resan till skidorten var aldrig riktigt ett alternativ...tyvärr!

Så gissa om jag blev lycklig när en av mina kollegor, Nori-san, berättade att ett av hans största intressen är snowboard och att han i princip spenderar varje helg i skidbacken under vintersäsongen! Snäll som han är så bjöd han och hans vän, Abe-san, in mig att åka med dem nu i helgen som var.

Målet var en skidanläggning som heter Kagura och som ligger i Niigata. Med andra ord en ganska bra bit bort från Saitama, ca 3 timmar med bil. Detta innebar, trots lördag, en tidig morgon med uppstigning kl 04 och avfärd kl 05. Och, mina kära vänner! För en gångs skull behövde jag inte vara den som kör, utan kunde slappt och skönt sitta bredvid, äta snacks och bara njuta av utsikten!

Halvvägs och mini-paus!

Vädret såg inte ut att bli någon höjdare

Men när vi närmade oss så mirakulöst nog klarnade det upp!

Då jag inte har införskaffat mig någon egen bräda en fick det bli att hyra, Minns inte vad priserna för att hyra en bräda är i Sverige men här betalade jag ca 130kr för en hel dag. Liftkortet kostade ca 220kr. Minst sagt helt okej!

Då kör vi!!

Vi började med lite stretch för att mjuka upp musklerna.
Dock var Abe och Nori lite lustiga. Samtidigt som de för att undvika skador och mjuka upp kroppen tog de en cigg och smutsade ner sina lungor! Känns inte alls kontraproduktivt!

Som jag tidigare ovan nämnde hade lilla jag inte åkt på 6 år så jag var lite pirrig för om jag skulle kunna ta mig ner för en backe eller inte, men tammetusan, det var precis som med att cykla! Kroppen kom utan problem ihåg precis hur man skulle göra! Helt fantastiskt!

Let's go!
Nu ska ni tänka på låten från Stig Helmer i Fjällen när
det "coola gänget" far ner för backen

(Fr. Vä: Nori, Jag, Abe)

(Fr. Vä: Jag, Nori's flickvän, Abe)

Nori + flickvän

Jag + Abe

Trots att det blåste upp och blev kyligare var stämningen
på topp in i det sista!

En sak är säker i alla fall, jag tänker inte låta det gå sex år igen innan jag står i skidbacken! Det är ett löfte!

Efter en hel dag i backen så belönade vi oss med att åka till en Onsen som låg bara 5 min från backen. För er som inte vet vad Onsen är så är det japanska varma källor som man badar i. De finns i alla möjliga utformingar och den vi åkte till hade en bassäng inomhus och en utomhus. Personligen valde jag å sätta mig i den utomhus. Det var mysigt och kändes lite udda att sitta naken i ett bad utomhus samtidigt som det snöade!

Varma, goa och trötta satte vi oss i bilen och åkte hem. Stackars Abe som fick köra hela tiden, han sa att han inte var trött dock så får väl tro på de!
Vi var hemma i Saitama igen runt kl 20 och tyckte det passade bra att avsluta vår heldag med lite god japansk mat innan det var dags att säga godnatt och skiljas åt för denna gång.

När väggarna skakar

Imorse vaknade jag kl 04 av att väggarna skakade.
Snarare än att bli rädd blev jag grymt irriterad på att min skönhetssömn blev störd av nåt så irriterande som en jordbävning.

Varje gång jag har åkt till Japan, och även denna gång, så oroar sig mina nära och kära för alla för jordbävningarna som drabbar detta land. Vilket jag till fullo förstår, inte minst efter katastrofen 2011 då jag på köpet befann mig i landet, om än på avstånd. Dock visade sig mina föräldrar från sin bästa sida och litade på att jag själv kunde fatta beslut i huruvida det var okej att stanna eller om faran från kärnkraftsverket var så pass stor att det jag borde ha åkt hem.

Något jag idag är väldigt tacksam för då den mentala stressen under den perioden var tillräckligt stor som den var, utan att behöva hantera tjat hemifrån!

Men åter till topic, jordbävningar!

Detta inlägg är tänkt att lugna nerverna på er därhemma snarare än att göra er mer nervösa. Att jag som ovan nämner snarare blev irriterad än rädd visar på vilken nivå det ligger på.

Japan är ett jordbävningsdrabbat land. Och ja! Det är ungefär 1 jorbävning i veckan/varannan vecka, men det är inte värre än att det skakar till lite grann och sen är över. De flesta jordbävningarna är fortfarande på avstånd från mitt hem. Den största hittills höll på i ca 2 min och lamporna rörde sig, men det var ändå inte någon risk för fara.

Skulle det mot all förmodan komma en större jordbävning så bor jag inte längre än 5 min från närmaste samling/evakueringsplats. Dessutom kommer jag, som de flesta japaner, införskaffa mig ett first aid earth quake kit som innehåller de viktigaste förnödenheterna vid en katastrof.

Så med andra ord,
Väggarna skakar, men ni kan sova lugnt där hemma! Det är bara min skönhetssömn som behöver bli störd!

Tjillevipp!

En dröm i drömmen

Som alla vet vid det här laget var det min dröm att få ett jobb och kunna bo och leva i Japan. Jag vet att det finns de som anser att jag har haft tur och avundas mig. Kring det finns det några saker jag skulle vilja poängtera.

1. Att jag bor i Japan och har ett jobb har ingenting med tur att göra. Jag har under flera års tid arbetat hårt för det skulle bli möjligt. 
2. Att leva sin dröm är härligt, men precis som vilket liv som helst är det inte en dans på rosor bara för att det är vad man har drömt om, utan precis som vilken normal vardag som helst händer det både bra och dåliga saker. 
3. Ni som har något ni verkligen drömmer om, Go for it!

 Förutom min dröm om att bo och arbeta här i Japan så håller en lite mindre dröm på att besannas, för imorgon är det dags! Imorgon smäller det och jag ska äntligen börja träna kendo! Som jag tidigare nämde är det något jag har velat i flera år men av pga olika omständigheter har det inte enkelt inte varit möjligt förrän nu.

Min Keikogi och Hakama med mitt efternamn inbroderat

De färgar av sig!

Ett helt sidospår är att jag igår äntligen var till en läkare med mina lilltår. Jag har i flera år fått ont oavsett vilken typ av skor jag har haft, detta beror på att mina nagel växer uppåt och innåt i nagelbandet istället för framåt, sen vad det beror på verkar ingen riktigt kunna veta. Men i två veckor ska jag smörja med kräm och packa in tårna i gasbinda, bomull och tejp. Wuhuu!

Nytt år

Miｔｔ nyår började med shopping i Harajuku tillsammans med Kiyo, hennes mor och hennes dotter Noel. Därefter begav vi oss av till Tokyo Skytree.

  Tur för oss var att Kiyo redan hade bokat biljetter på nätet så vi kunde gå förbi den timlånga kön och bege oss direkt till hissen som skulle ta oss till toppen. På bara ett par minuter åkte vi 350m, det var hur häftigt som helst! Dock blev det lock för öronen, haha!

Siluetten av Mt. Fuji syns i fjärran

Tokyo Night View

 

De hade ett golv gjort av glas så man kunde kika ner.
Å det var högt!

 Nyår är den absolut största högtiden i Japan, liksom julen är den största i Sverige (troligen tätt följd av midsommar). Vet inte om jag nämnde det i tidigare i inlägg men man kan säga att Japan är tvärtom från Sverige när det gäller att fira dessa högtider. 

Julen firas genom att man går ut och festar, går på dejt, går ut och äter osv, medan Nyårsafton firas i lugn och ro med familjen hemma. Och något som förvånade mig första gången jag var här över nyår var att man inte skuter några raketer! Tror inte jag har upplevt en tystare natt än nyårsnatten om jag ska vara helt ärlig! I Japan hör fyrverkier hemma på festivalerna under sommaren, enbart få onsen-resorts skjuter raketer även på nyår.

Förutom detta så ska man på nyårsafton äta något som kallas för Toshi-koshi-soba. Toshi-koshi betyder i princip "year-crossing soba" och soba är, som jag nämnt tidigare, än nudelsort. Anledningen till att man äter just soba beror tyligen på att Soba är den av alla nudelsorter som lättast går att skära/dela. Tanken med Toshi-koshi-Soba är att man ska äta denna och "klippa" med det gamla året och välkomna det nya. Vilken typ av soba spelar ingen roll, så länge det är soba kan man välja sin egna favorit!

Min toshi-koshi soba fick bli tempura soba. Vet inte om det
beror på att det var Toshi-koshi soba men det var den absolut
godaste soban jag hittills ätit, och då har jag ätit en del!

 

Efter midnatt och inom de första dagarna av Januari, ungefär fram till den 3:e, äter de flesta något som kallas för Osechi. Osechi består av flera små rätter och tydligen började traditionen med att det under Heian perioden var tabu att laga mat under de tre första dagarna på det nya året, med undantag för Zoni. 

Osechi består av flera olika små rätter och varje rätt har en betydelse. Vilka rätter man äter varierar från familj till familj och tydligen har även vissa västerländska versioner smygit sig in på senare tid. Exempel på maträtter är (hämtat från wikipedia dock):

•  Daidai (橙), Japanese bitter orange. Daidai means "from generation to generation" when written in different kanji as 代々. Like kazunoko below, it symbolizes a wish for children in the New Year.
•  Datemaki (伊達巻 or 伊達巻き), sweet rolled omelette mixed with fish paste or mashed shrimp. They symbolize a wish for many auspicious days. On auspicious days (晴れの日, hare-no-hi), Japanese people traditionally wear fine clothing as a part of enjoying themselves. One of the meanings associated with the second kanji includes "fashionability," derived from the illustrious dress of the samurai from Date Han.
• Kamaboko (蒲鉾), broiled fish cake. Traditionally, slices of red and white kamaboko are alternated in rows or arranged in a pattern. The color and shape are reminiscent of Japan rising sun, and have a celebratory, festive meaning.
•  Kazunoko (数の子), herring roe. Kazu means "number" and ko means "child." It symbolizes a wish to be gifted with numerous children in the New Year.
•  Konbu (昆布), a kind of seaweed. It is associated with the word yorokobu, meaning "joy."
•   Kuro-mame (黒豆), black soybeans. Mame also means "health," symbolizing a wish for health in the New Year.
• Kohaku-namasu (紅白なます), literally "red-white vegetable kuai," is made of daikon and carrot cut into thin strips and pickled in sweetened vinegar with yuzu flavor.
• Tai (鯛), red sea-bream. Tai is associated with the Japanese word medetai, symbolizing an auspicious event.
• Tazukuri (田作り), dried sardines cooked in soy sauce. The literal meaning of the kanji in tazukuri is "rice paddy maker," as the fish were used historically to fertilize rice fields. The symbolism is of an abundant harvest.
• Zōni (雑煮), a soup of mochi rice cakes in clear broth (in eastern Japan) or miso broth (in western Japan).
• Ebi (エビ), skewered prawns cooked with sake and soy sauce. It symbolizes a wish for a long-life, suggesting long beard and bent waist.
•  Nishiki tamago (錦卵), egg roulade; the egg is separated before cooking, yellow symbolizing gold, and white symbolizing silver.

Förutom Osechi så besöker man ett Shrine eller ett tempel, detta kallas för Hatsumode.. Vissa gör det direkt efter midnatt och går sen hem för att äta Osechi medan andra väntar några dagar. Väl vid templet så lämnar man tillbaka föregående års köpte amuletter för att sedan köpa nya. Själv köpte jag "Enmusubi-mamori" för att bevara de relationer jag har i mitt liv idag, tänkte det kan vara bra då många av mina nära och kära befinner sig på avstånd.  

Vi gick till Meiji-jingu för Hatsumode, vilket är i princip Japans
mest folktäta Shrine vid nyår.

2014 är hästens år

Efter 1,5 timmar av köande var vi väl framme och kunde tacka
för föregående år och be om ett nytt gott år.

 Man köper även nåt som kallas för Omikuji, som är en typ av "Fortune telling" för det kommande året, när man har läst den viker man den och knyter den i ett snöre på tempelområdet i hopp om att det som stod ska slå in. 

Min Omikuji,. Förstod inte allt men den säger
att jag ska vara stark och sikta framåt i alla fall.

Omikuji fastknytna i hopp om att de slår in

Personligen trodde jag inte att jag skulle få fira så mycket av ett japanskt nyår då en vän från Gifu skulle komma till Tokyo på besök och ville gå ut på klubb i Tokyos kända gay-distrikt, Nichome, och fira på ett "count-down party". Men det blev Toshi-koshi-soba, Hatsumoude och Mochi. Det vara bara Osechi som fattades! Det får vi helt enkelt ta nästa år! 

2014, jag är redo att se vad du har att erbjuda!