I'm Back!

I Sverige var jag så lycklig lottad att jag bodde på hörnet av en skog med elljusspår, och smått galen som jag är bestämde jag mig för att sluta vara en soffpotatis och började så smått gå en powerwalk varje morgon. Powerwalken övergick så småningom till en joggingtur allt eftersom kondition blev bättre. 

När jag var barn var jag väldigt aktiv med både det ena och det andra som t.ex fotboll, pingis, handboll, Taekwondo m.m. På den tiden kunde jag inte alls tänka mig ett stilla och lugnt liv i soffan! Men saknar ändrades ganska fort när jag började gå på gymnasiet i Stockholm och pendlade från Hallstahammar, tiden räkte helt enkelt inte till längre och träningen blev åtsidosatt.

Att bli en soffpotatis är lätt! Att gå från en soffpotatis till att bli aktiv igen är desto svårare och det är viktigt att man har tålamod, för det tar tid! Jag läste någonstans att det tar ca 3 månader att ändra sin livsstil och vanor. Under dessa 3 månader vill man ge upp och återgå till soffan mer än en gång, men då är det viktigt att påminna sig om varför man gör det man gör och helt enkelt inte ge upp!

För mig var det till en stor hjälp att jag kunde jogga i skogen. Att komma ut i naturen, bort från betongen, var en stor morot för mig! Dessutom hade jag under mitt år i Japan lagt på mig 5kg som jag definitivt ville bli av med!

Så det aktiva barnet som blev en soffpotatis blev åter igen aktiv!
För ett tag i alla fall...

När jag kom till Japan drabbades jag av diverse åkommor som rejält inflammerat tandkött med smärta och mediciner samt 4 veckor av konstant förkylning som inte ville ge med sig. Sen kom vintern och det blev kallt och svårt att ta sig ur sängen....

Med andra ingen löpning! Kände mig åter igen som en soffpotatis, men under julledigheten bestämde jag mig för att ta tag i saker igen och sluta använda kylan och bristen på skog som en ursäkt till att inte ge mig ut! Så nu är jag tillbaka i löpkläderna 3-4ggr/vecka och över Kendo 2/ggr! Låter mycket kanske men jag känner mig piggare om jag får starta dagen med att få upp pulsen!

Att vara aktiv och röra på sig i kombination med bra mat är självklart bra för kroppen, men jag hamnade snarare i en omvänd situation efter ett tag. Om jag inte gav mig ut på morgonen före jobbet fick jag dåligt samvete och jag kände mig extremt lat om jag låg kvar i sängen på helgen istället för att ge mig ut i spåret! De i min omgivning sa ingenting till mig förrän det slog även mig att jag kanske var på väg att utveckla något som heter Ortoxi.

Balans.
Nyckelordet är Balans.
Ett ord så lätt att säga men svårt att finna i praktiken!

För mig blev lösningen 5:2. Min far började med denna metod efter att han haft sin hjärnblödning, som troligen orsakades av hans höga blodtryck, blev frälst i denna metod och rekommenderade mig att testa. Och när rekommendationen kommer från honom, som alltid varit en stor moståndare till dieter och bantingen, kände jag att jag bara måste ge det en chans!

Jag vet att det finns många som är emot 5:2, precis som jag personligen är emot LCHF. Men denna metod passar mig och är ett val som jag har gjort, så alla kommentarer om hur dåligt det är och att jag borde sluta, undanbedes. Jag har redan läst tonvis med information om metoden innan jag började och har äntligen hittat en balans i att njuta av det goda i livet tillsammans med träning.

Well,
Summa sumarum så är jag äntligen tillbaka till ett mer aktivt liv och har åter igen mer ork och lust att göra saker! Dock har jag inte mer tid så får försöka hinna med det lilla som går efter jobbet...