風立ちぬ (Kaze tachinu)

Torsdag och äntligen en dag helt fri från måsten!
Därför ville jag göra nåt som jag har saknat nåt enormt i Eskilstuna, gå på bio! Yes, en så simpel sak! Men biografen i Eskilstuna är verkligen kass och visar väldigt sällan de filmer jag vill se, då verkar fokusera sig enbart på action och tecknat. Jag har inget emot tecknat men när det är dubbat till svenska så blir det outhärdligt att titta på!

Till min lycka och förvåning hade inte Studio Ghiblis senaste film 風立ちぬ(Kaze tachi nu), som hade premiär i Juli, slutat gå på bio. Gissa om jag skutta och hoppa av glädje! Dock gick den bara kl 10:25 på morgonen, men det gjorde ju inget eftersom jag ändå var ledig!

För er som inte vet så är Studio Ghibli Japans motsvarighet till USA's Disney. Dock är självklart Disney mer kännt och större världen över men Studio Ghiblis filmer börjar också sprida sig. Många av er kanske har sett någon utan att tänka på det? De visar nämligen numer på svensk bio. Exempel på filmer är "Min granne Totoro", "Spirited Away", "Uppe på vallmokullen". "Ponyo" osv.

De som känner mig vet att jag älskar dessa filmer, framförallt "Min granne Totoro". Varje gång det kommer en ny film så dyker jag på den för att se om Hayao Miyazaki (företagets grundare) har lyckats skapa ytterligare ett mästerverk. Till min stora glädje var 風立ちぬ(Kaze tachi nu) helt underbar! Den var vacker och fängslande på ett sätt som bara Miyazaki kan lyckas med.

Jag är inge vidare på att förklara filmers handlning så jag rekommenderar att ni som är intresserade kollar en trailer. Men lite kortfattat handlar den om att uppnå sitt livs dröm, inte till varje pris kanske, men utan att ge upp vid motgångar!

Jag måste erkänna att det känns lite udda att komma ut från biografen när kl bara är halv tolv på förmiddagen, men det är ändå på nåt sätt ett skönt sätt att starta en ledig dag på! 

Mitt nästa mål för dagen var att jag skulle hitta en ny kostym, man vill ju se proper ut när man kommer till jobbet på första arbetsdagen! Detta skulle dock bli lite svårare än vad jag hade väntat mig! 

Redan i tisdags hade jag hittat en kostym som jag gillade på Uniqlo och min tanke var att bara åka dit för att köpa den för att sedan ägna resten åt dagen till att njuta av sista semesterdagen, men icke! Det visade sig att just den storleken jag ville ha är den mest populära och den som går åt först. Med andra ord fanns den inte någonstans! Jag åkte till Uniqlo i Shibuya, Shinjuku och två st här i Ikebukuro. 

Jag fick åka fram och tillbaka mellan Shinjuku och Ikebukuro ett antal ggr för korkad som jag var när jag stod i affären i shinjuku och de inte hade min storlek så tänkte jag att jag skulle testa storleken mindre, men då inte jackan heller fanns i min storlek i Shinjuku bestämde jag mig för att testa allt i Ikebukuro. Det skulle då visa sig att Ikebukuro fanns jackan i min storlek men byxor fanns inte längre i storleken under heller! Så tillbaka till shinjuku för att köpa byxorna, samt få dem upplagda (kostar bara 30kr!!!). Med byxorna inköpte var det bara att åka tillbaka till Ikebukuro för att testa ut storleken på jackan, men jag ville helst se hur den såg ut med skjorta så först hem en sväng och byta om!

Efter många vändor hit och dit har jag nu i alla fall en kostym, men eftersom jag behövde lägga upp dem kan jag likväl inte använda den på jobbet imorgon. Det får bli den gamla kostymen helt enkelt! Egentligen inget fel på den förutom att några storlekar för stor numer...

Ser i alla fall fram emot morgondagen, det ska bli riktigt spännande! 

Min manager och jag ska mötas på stationen här utanför och göra sällskap (^o^)

Tabletter och ännu mer principer!

Börjar bli rutin att vakna vid femtiden av att det gör ont i kinden. Lite udda var att, efter att jag gått upp och druckit vatten, pinat mig av smärta i sängen någon halvtimma, gick smärtan ner igen och jag fick sova lite till. Hur skönt som helst så jag klagar inte! 

Idag skulle vi tillbaka till Ward Office för att på nytt försöka regristrera mig samt öppna ett bankkonto på Citibank. Men var sak har sin tid och absolut först väntade ett återbesök hos tandläkaren! Känslan jag själv hade innan jag gick det var att läget var oförändrat. Herr tandläkare tyckte dock det såg lite bättre ut men det behövdes göras rent på nytt samt att han tyckte jag skulle fortsätta medicinering i tre dagar till. Inte mig emot, utan den hade jag inte fungerat som människa! 

Sen bar det av, med sol och en behaglig temperatur på ca 20 grader Celcius, mot Ward Office! Och yes, allt gick som det skulle, hurra! Jag är nu en Legal Alien!

Så mot banken! Allting gick hur bra som helst fram tills hon fick mitt så kallade anställningsbevis, och här kom ytterligare ett smakprov på japanernas principfasthet. Mitt företag att döpt dokumentet till "Planerad anställlning" istället för "Anställningsbevis" och datumet för när jag börjar är den 1:a November. Så, hon sa att hon kunde låta mig öppna kontot men jag kunde inte ta del av de förmår som man får på banken som anställd på UD-Trucks eftersom dokumentet sa att jag planeras anställas, men först om två dagar. TVÅ DAGAR! Hade de skrivit anställningsbevis hade det inte varit nåt problem...suck! Men aja, behöver bara skicka in ett extra papper med posten samt springa ner till kontoret igen för att fixa ett kort med chip. Om jag hittar dit vill säga...

För Tokyo är stort! Och det är mycket folk! 

Har för mig mina lärare innan sa att Tokyo har ca 13 miljoner invånare, det är ca 3 miljoner mer än vad vi har i hela Sverige!

Mitt i all röra av strul med papper och tandkött såg jag nåt som gjorde mig glad och varm inombords. Ett par, två unga tjejer, som öppet visade sina känslor för varandra. 

Resten av dagen hände inte mycket intressant. Eftersom jag fortfarande inte har WIFI i lägenheten så begav jag mig till ett manga-café för att lyckas koppla upp mig och höra av mig till omvärlden litegrann.

Mitt lyxiga lilla bås på manga-cafét

I jakten efter ett hem

Åter igen vaknade jag av den vassa smärtan i kinden vid fem-tiden. Försökte självklart somna om men det var lättare sagt än gjort, stod i alla fall ut till kl . Att äta frukost sen var nästa utmaning! För även om medicinen jag fått är dunder och tar bort i princip alla smärta så ska den ätas 30 min efter intagen måltid. Suck! Lyckades iaf få i mig lite yoghurt å banan, men det var knappt. Lite som en gammal tant, haha!

Schemat för dagen var fullspäcket med besök till kommunhuset för att regristrera mig, öppna bankkonto samt åka till Omiya och börja titta på lägenheter. Då jag har haft turen att bli anställd av ett riktigt bra företag så hade de anordnat så att en "Relocation agency" skulle skicka en av sina agenter för att hjälpa mig med all formalia, skulle säkert klara det själv men ibland är det skönt att vara lat och ta emot hjälp när den erbjuds. 

Väl på kommunhuset fick vi erfara något av den typiska japanska principfastheten. Eftersom jag bott i Japan tidigare som utbytesstudent ville de kolla i sina system så att jag inte låg kvar som boende i Gifu, men just denna dagen när vi var där hade de strul med sitt datasystem. Enligt både hon som hjälpte mig och hennes chef, har de aldrig någonsin varit med om detta innan, och då är det deras jobb att hjälpa utlänningar som mig、 och de gör detta näst intill dagligen. 

Min agent förklarade att vi behövde ordna med regristeringen idag men de sa att det var absolut omöjligt och bad oss återkomma nästkommande dag. Kunde de inte bara ringa till Ward office i Gifu och be dem kolla i sina sytem? Absolut inte! I japan följer man protokollet stenhårt och går det inte att göra som man ska så gör man det inte. Denna principfasthet kan upplevas otroligt irriterande emellanåt och den har både sina fördelar och nackdelar. Fördelen är att de inte gör en massa undantag för var och en, vilket gör att saker fungerar som de ska, det blir inte en massa misstag och misstolkningar på vägen. 

Vi lyckades i alla fall lösa så att vi kan gå tillbaka imorgon. I och med att regristrering på Ward Office är grunden till i princip allt kunde vi inte heller gå till banken utan får ta även det imorrn. 

Men、 Jag kunde åtminstone kolla på lägenheter! 

Hade några timmar till övers och hittade ett ställe med ラーメン(Ramen, ursprungligen en nudelsoppa från Kina som Japan har "Japaniserat"). Det var min favorit, 博多ラーメン(Hakata-ramen) från 福岡(Fukuoka, en stad i södra Japan). Den var inte lika grym som den jag åt i Fukuoka 2011 men den var inte långt ifrån!

Mr. Funbashi plockade upp mig på hotellet och körde mig hela vägen till Omiya för att visa mig fyra lägenheter som han hade hittat, och som uppfyllde mina önskemål...någorlunda i alla fall...

Bilresan kändes lite udda och han ställde en massa frågor som vilka länder jag varit i, vad jag tycker om japanska pojkar, vad jag gillar för mat osv. Dels tror jag han var nyfiken för han vill själv bo utomlands en dag, men så ville han säkert även socialisera. Den konstigaste frågan fick jag dock på vägen hem, han frågade om jag gillar Public bath där kvinnor och män badar ihop. Fanns det en baktanke med den frågan må tro? Haha!

Kök

Rum i västerländsk stil

Rum i Japansk stil

Jag gillade verkligen den första lägenheten och den var perfekt på alla sätt utom att den hade handfatet i samma rum som badkaret, vore så mycket skönare att ha det separat! Vi ska kolla på fler förslag på lördag, sen får väl jag sätta mig och grunna på vad som är ett måste och vad som är önskvärt. Men det är svårt, att välja ett hem! Framförallt när man som jag ser framför sig precis vad det är man vill ha.

Men skam den som ger sig! Har jag kommit såhär långt ska jag väl inte falla på lägenhetsletande!

Lite om Japan, Del 1

Jag har fått önskemål om nämna lite om saker i Japan och jag kommer försöka väva in så mycket som möjligt i mina ordinarie inlägg, men kan bli ett och annat separat som detta emellanåt. Viktigt att nämna mycket av det jag säger här är min bild och erfarenhet av Japan och japansk kultur! En del är självklart fakta förstås...

De flesta vet vart Japan ligger och att det är ett land med massa jordbävningar och strul med ett kärnkraftsverk i 福島(Fukushima). Det många kanske inte vet är att landet är ungefär lika stort som Norge till ytan och också är täckt 80% av berg. En stor skillnad är att Norge har en befolkning på 5 miljoner medan Japan har 127 miljoner, då kan man kanske förstå varför det pratas så mycket om att det är trångt!

En shintoistisk Toori-gate
utanför Miyajima

Huvudreligionerna är Shintoism och Buddhism. Men som jag upplever det är inte japaner överdrivet religiösa, det känns snarare som att mycket av de religiösa ritualerna utförs som kultur. Lite som med julafton i Sverige numer, även om de fortfarande finns de som verkligen firar Jesus födelse. Jag vet faktiskt inte varför men av någon anledning har de delat upp så att de ritualer som berör födelse och liv är från Shintoismen och de som berör döden är Buddhistiska. 

Det kanske låter udda men mitt erfarenhet är japaner och svenskar är väldigt lika som personer. Precis som i Sverige råder jantelagen men jag vågar nästan påstå att den är än värre här än i Svea. När man först träffar dem är de gansa tystlåtna och tillbaka dragna, man får intycket av att de är ganska blyga, men får de i sig lite att dricka blir de nästan odrägligt högljudda! De sätter sig inte gärna bredvid någon om det finns lediga platser över någon annanstans i t.ex bussen eller på tåget, man lägger sig inte i andras liv om man inte blir inbjuden att ge råd m.m.

Likt oss så radar de upp i kö, och som de kan köa! De kan köa i flera timmar! För i Japan fungerar det nämligen som så att i princip alla affärer inriktar sig på en sak, t.ex en restaurang för sushi, en för ramen, en för japansk-curry, en för risomelett, en för bröd osv. Och när de bestämt sig för att de vill äta just den maträtten, eller köpa just den delikatessen, på den restaurangen eller affären, för att de är bra på just den maträtten/delikatessen, så kan de som sagt stå i kö i flera timmar. 

En lång kö till en pannkaksrestaurang

Så för mig som svensk fungerar det ändå väldigt bra att komma in i samhället, trots stora skillnader i våra kulturer, eftersom många personlighetsdrag är bekanta. 

Några andra saker som jag fann intressanta när jag först kom hit var toffel-kulturen och bad-kulturen. Man har verkligen tofflor på sig överallt (utom utomhus) och det är givetvis olika sorter beroende på vart de ska användas! Man har t.ex ett separat par för att använda på toaletten, ett annat par på balkongen, ytterligare ett par inomhus som varierar beroende på säsong (varmare på vintern och svalare på sommaren). Den som flyger till japan kan se att näst intill alla har med sig ett par "res-tofflor" att ha på flygplanet.

Toalett-tofflor

Restofflor

Och sen då till bad-kulturen. Som egentligen i sig självt är ganska vettig, men som man först kanske hajjar till på eftersom man inte är van.

I japan är det nämligen så att man duschar och tvättar sig färdigt innan man badar, för badet är till för avslappning och inte för att bli ren. En annan anledning till detta är att alla i familjen delar på samma badvatten, och det vore inte så skoj för den som badar sist om alla hade hoppat i smutsiga! 

Nu kan man undra om japanerna är sjukligt snåla som delar på vattnet? Nej, men badar man varje dag (och de gör de!) så blir det väldigt dyrt om de ska fylla och tömma mellan varje person, plus att det definitivt är mer miljövänligt att dela vattnet! Dessutom är det många som använder vattnet till tvättmaskinen när sista personen tagit sitt bad. 

Tror detta får vara allt för denna gång, och kommer som sagt försöka väva in så mycket som möjligt i mina vanliga inlägg!

En smärtsam start

Jag kände av det lite redan i förrgår men jag hade aldrig i min vildaste fantasi trott det skulle bli som det blev! Igår vaknade jag vid fyra tiden av att det gjorde nåt så fruktansvärt ont i tandköttet runt min vänstra visdomstand i nedre käken, jag kunde knappt svälja. Detta har hänt en gång tidigare på högra sidan för många år sedan så jag brydde mig inte mer än att jag tog en panodil och tänkte att jag får borsta och skölja extra noga tills det går över.

Så, med kontinuerligt intag av panodil var fjärde timma och munskölj kändes det ganska okej och jag tog mig jorden runt på Little World utan problem tillsammans med Kiyo, Kiyos dotter Noel och Miki. Däremot gick det totalt kasst i vår lilla jakt efter 小人(kobito, ett barn). Vid de olika delarna av världen skulle man hitta ledtrådar som skulle leda en fram till det busiga lilla barnet. Pinsamt nog hittade vi bara två ledtrådar, trots en insats från tre vuxna och en 12-åring. 

Men det var trevlig i vilket fall som helst, inte varje dag man tar sig jorden runt på fem timmar!

Vi började i Norra delen av Japan i Hokkaido med Ainu.

Little World!

Taiwan

Indianland? ;)

Alaska

Inne i Alaska-huset

Peru

Indonesien

Tobak-batak hus i Indonesien

Micronesien

Tyskland

Grymt fina Ryska ölsejdlar

Italien

Tanzania

Nepal

Syd Afrika

Indien

Kiyo

Turkiet

Thailand

Korea, väldigt likt Japan!

Alla vägar leder framåt...

Cirkeln blev sluten och vi återvände hem till Japan

Sen var det då dags! Mot Tokyo för checka in i min tillfälliga lägenhet i Ikebukuro, och för att äntligen kunna börja leva mitt liv här. Riktigt ordentligt blir det inte förrän jag har min lägenhet, men detta är ett steg närmre ett hem.

Bussen skulle gå tidigt så klockan var ställd på 5:30. Trots en panodil vid midnatt vaknade jag av en så otrolig smärta vid 4 att jag bara ville gråta! Om jag tyckte det var illa dagen innan var det ingenting mot hur det var idag. Det blev att pumpa i mig mer panodil men nu var det avgjort! Jag skulle till tandläkaren! No matter what!

Kiyo hade varit snäll och gjort iordning smörgåsar och frukt åt mig att ha på bussresan. Å hungrig som jag var kämpade jag i mig litegrann i alla fall. 

Resan tog fem timmar till Shinjuku, sen var det bara ett par stationer kvar till Ikebukuro. Å må jag säga att det var gudomlig skönt att komma fram och få nyckeln till rummet! Den packningen var inte å leka med! Tyvärr hade flaskan med hemgjort vin som jag fått med mig från Kiyo tippat åt sidan och precis allting i ryggsäcken var nerdränkt... Mindre skoj vill jag lova!

Jag dumpade mitt bagage i lägenheten, gick ner till receptionen för att få hjälp att hitta en tandläkare. Det är i sådana här situationer som7 jag älskar att vara i Japan! För oavsett vilket humör de är på, om det är deras jobb eller inte, så håller de åtminstone masken och ger alltid 100% service och man känner sig väl bemött som kund. Vissa diskuterar huruvida deras snälla inställning är äkta eller inte men vad spelar det för roll? Jag blir hellre väl bemött av någon som håller masken än av någon som öppet visar sin bitterhet mot mig som kund.

Framme!

Vardagsrummet

Vardagsrummet med kök

Sovrummet

Toalett + tvättställ

Typiskt japanskt badrum

Knappsatsen till toaletten

Lite svensk litteratur i lobbyn

Jag fick iaf tid direkt, bara en halvtimme senare, hos en tandläkare som låg precis utanför dörren. Kunde inte blivit bättre! Väl där så var de så snälla å tog hand om mig, och precis som jag trodde spolade han rent. Tusan vad ont det gjorde! Fick dock en handduk över ögonen för att det inte skulle stänka vatten i mitt ansikte. De tänker verkligen på allt ibland! 

Med en smärta så vass att jag var osäker på om benen skulle bära mig gick jag tillbaka till lägenheten för att ta medicinen jag fått, smärtstillande och antagligen någon form av antibiotika mot inflammationen. Nu såhär på kvällen, när några timmar har gått, mår jag redan bättre! Mycket beror såklart på smärtstillande men märker skillnad i att jag faktiskt kan svälja nu, så har lyckats få i mig lite mat. Får dock bara äta mjuk mat, men ingen fara! Jag kommer knappast äta tarm igen!

En räkning på 350kr och medicin, inte så farligt för en akuttid

Presenter från finaste människor.
Tack Elin, Tack mormor!

Utsikten från 16e våningen

Tyckte synd om mig själv så tröstade mig med lite mjuk chokladpudding. Det var alla tiders!

Har inte varit här i ens en vecka med går redan på tre dagars medicinering och ska på återbesök. Typiskt mig! Har i princip alltid hänt nåt när jag varit här:

2008 - inlagd på sjukhus för ulcerös kolit

2010-2011 - cyklade omkull å slog mig illa i knät, blev sjukhus å röntgen å halt i 1,5 veckor

2012 - halkade i en blöt trappa och slog i armbågen, sjukhus å röntgen

2013 - inflammerat sår vid visdomstanden pga att jag ätit tarm

Blir lite full i skratt! 

Imorrn blir det full fart med registrering, skapa bankkonto och titta på fem lägenheter. Vem vet, jag kanske flyttar till nåt eget inom kort? Ska i alla fall vara noga och välja en jag tycker om!