Visar inlägg med etikett Kendo. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Kendo. Visa alla inlägg

torsdag 27 mars 2014

Dunigt värre!

2014-03-27

Idag kommer min feta dunboll på besök och ska stanna i nästan två månader. Det ska bli otroligt skoj!

Eftersom vi har kontakt dagligen på LINE så känns det inte som att vi är på varsin sida av jorden och inte har setts på 6 månader. Värre är det med de som jag inte har lika mycket kontakt med, ni är saknade och inte bortglömda!

Efter en kall vinter med värsta snöfallet på 30 år blommar, doftar det och jag svettas. Äntligen har våren kommit och de klara dagarna har vi uppåt 25 grader. Lite som svensk sommar!




Första natten utan strumpor och att åter igen känna täcket med fötterna! Bara det är lycka!
Ni som bott i Japan på vintern vet vad jag pratar om...

Något som jag saknar i och med att det blir varmare är att krypa in helt under täcket som i en liten grotta. Har vant mig och börja finna det ganska mysigt! Dock inget för dem som inte gillar att vakna  med tuppkam!

Nyvaken! Lite Hokus pokus...
 
...filijokus! Så var man redo!
Jag har nu tränat kendo sen i början av Januari och utvecklingen går sakta i brist på ordentlig träning. Läraren har ofta bara tid att träna mig ca 40min 2ggr i veckan, så får väl ärligt säga att jag haft en motivations dipp de senaste veckorna. Inte för att jag inte älskar kendo utan för att jag vill träna seriöst, bli duktigt och börja tävla, inte som en söndags hobby.

I lördags förra veckan hade jag lovat min lärare att hjälpa till lite grann vid de lokala tävlingarna som hålls årligen i Ageo för barn 6-18 år. Förutom att hjälpa till var detta en chans för mig att titta på de som tränat i flera år och försöka ta med mig lite, och om detta var en matnyttig dag! Att se alla, oavsett kön och ålder, kämpa för allt de var värda gav mig massor av inspiration och motivation! Så har bestämt att jag ska försöka hitta en till Dojo att träna på helgen! Ska även ta ett samtal med min lärare och säga att jag vill att han tränar mig seriöst.

Tjejer på högstadiet som kämpar på!

Två killar på gymnasiet, otroligt duktiga!

Eftersom jag hjälpte till var min lärare snäll nog att räkna
att ordna en lunch-låda åt mig!

Grymt gott men så mycket mat!
Fick förresten min deklaration idag, och ave IT! 
Trots att jag bor på andra sidan jorden gick det helt smärtfritt, snabbt och enkelt att deklarera! 
Hoppas poströstningen till valet går lika lätt!



onsdag 22 januari 2014

Första pannkakan i ansiktet levererad

Skriver detta inlägg av ren irritation så det är inte mycket av intresse om jag ska vara uppriktig. Helt meningslöst inlägg med andra ord!

Vi har inte ens hunnit med en hel månad på 2014 men jag har redan lyckats med att bli dumpad. Hurra för mig! Ännu bättre upp att det var över SMS och som grädden på moset:
"Du är jättebra som vän, men..."
"Det är inte dig det är fel på, du är toppen, det är jag..."

Det mest klyschiga som kan sägas! Är av någon anledning inte ledsen, utan snarare grymt irriterad och arg. Vilket kom väl till nytta när jag gav mig ut och sprang imorse, haha!

En repris från 2013 kan man säga...dock mindre smärtsam som tur var.
Har vare sig tur i spel eller kärlek! Sägs det inte att man brukar ha tur i antingen det ena eller det andra?

Jag har åtminstone funnit en kärlek som:
  • Definitivt inte överger mig
  • Inte klagar
  • Inte ställer några krav på mig direkt, dock finns det vissa krav indirekt och då framförallt från mig själv
  • Är 100 oegoistisk
Namnet på denna kärlek är:
Kendo! Har bara tränar 4ggr men jag älskar det och det något som från och med nu kommer fylla stora delar av min tid och mina tankar.

Det finns dock några minus med denna kärlek, men det är något jag får tas med längre fram. Orkar inte nu...

Undrar vad mer 2014 har gömt i sin säck för att slänga i ansiktet på mig?
Kom igen, jag står redo med min Shinai! 



onsdag 8 januari 2014

En dröm i drömmen

Som alla vet vid det här laget var det min dröm att få ett jobb och kunna bo och leva i Japan. Jag vet att det finns de som anser att jag har haft tur och avundas mig. Kring det finns det några saker jag skulle vilja poängtera.
  1. Att jag bor i Japan och har ett jobb har ingenting med tur att göra. Jag har under flera års tid arbetat hårt för det skulle bli möjligt. 
  2. Att leva sin dröm är härligt, men precis som vilket liv som helst är det inte en dans på rosor bara för att det är vad man har drömt om, utan precis som vilken normal vardag som helst händer det både bra och dåliga saker. 
  3. Ni som har något ni verkligen drömmer om, Go for it!
 Förutom min dröm om att bo och arbeta här i Japan så håller en lite mindre dröm på att besannas, för imorgon är det dags! Imorgon smäller det och jag ska äntligen börja träna kendo! Som jag tidigare nämde är det något jag har velat i flera år men av pga olika omständigheter har det inte enkelt inte varit möjligt förrän nu.

Min Keikogi och Hakama med mitt efternamn inbroderat

De färgar av sig!

Ett helt sidospår är att jag igår äntligen var till en läkare med mina lilltår. Jag har i flera år fått ont oavsett vilken typ av skor jag har haft, detta beror på att mina nagel växer uppåt och innåt i nagelbandet istället för framåt, sen vad det beror på verkar ingen riktigt kunna veta. Men i två veckor ska jag smörja med kräm och packa in tårna i gasbinda, bomull och tejp. Wuhuu!




fredag 27 december 2013

En för alla, alla för en....

Många frågar mig varför jag gillar Japan så mycket och ibland är det svårt att ge ett bra svar, då det är ett intresse som funnits hos mig så länge att det känns helt naturligt. 
Ibland blir jag till och med ifrågasatt då Japan
* Har massa jordbävningar och tyfoner
* Problem med kärnkraftsverk
* Är workoholics som jobbar övertid gratis
* Ej har isolering eller värme i hemmen som gör vintern plågsamt kall
* Är drygt principfasta och protkollstyrda
* Ej stödjer HBT personer och deras rättighter
* Ligger långt efter i jämnställdheten mellan kvinnor och män

Alla länder har sina för och nackdelar och en av anledningarna till att jag beundrar detta land så mycket, trots sina många brister och inte samma sociala trygghet som Moder Svea erbjuder, är respekten för sina medmänniskor. Dessutom har man ett "vi" tänk här som sedan länge är borta i Sverige, där induvidualismen har vuxit sig lite för stark. 

Ta katastrofen i Mars 2011 som ett exempel. Inga butiker rånades, folk slogs inte om mat och vatten utan man hjälpte varandra. Matbutiker från hela landet tömde alla sinor hyllor på torrmat, konserver och vatten för att skicka till de katastrofdrabbade. Detta kan jämföras med katastrofen i Haiti där det blev ett våldsamt kaos där butiker plundrades, folk slogs och till och med beväpnade sig. 

Man kan faktiskt lämna vissa saker i sin cykelkorg utan att de blir stulna, männen har plånböcker som sticker långt upp från bakfickan och vore ett lätt byte för en ficktjuv, tappar man nåt få man de fle gångerna tillbaka det osv. 

Självklart sker stölder, våldtäkter och sådant här med, men inte i samma skala som i väst. Även om det talas om att det ökar även här så anses Japan fortfarande vara ett av de säkraste länder i världen. Och ärligt, här vågar jag gå ut på kvällen utan att vara livrädd...

Ibland är den här "en för alla, alla för en" mentaliteten inte alltid positiv dock. Som om en student gör något dumt får hela skolan ta på sig ansvaret, och ett sätt att hantera detta för att rädda skolans rykte kan vara att slänga ut den studenten från skolan. Samma sak för anställda på företag...

Men ta det som hände mig häromdagen, och som är en av orsakerna till att jag ändå älskar detta land. Jag hade fått ett viktigt memo skrivet till mig på ett glasunderlägg när vi var ute på baren på julafton. I vår hast på väg från baren glömde jag dock underlägget och trodde att jag aldrig skulle få se det igen. Men då jag är en person som har svårt att bara släppa och ge upp slog jag ändå en signal till baren dagen efter och gissa om jag blev glad när han sa att han trott att det kanske var nåt av värde och därför inte kastat det. Ärligt, det hade aldrig hänt i Sverige! Där hade det åkt i soporna utan tvekan...

Ett annat exempel är att två personer från företagets Kendo-klubb, som jag träffat enbart en gång, ställde upp efter jobbet för att åka och hjälpa mig köpa kläder och bambusvärd. Svensk som jag ändå är så hade jag självklart räknat med att åka själv och köpa allt men Takahashi-san som tog med mig för att titta på en träning, och head-coach Tanaka-san insisterade på att ta med mig och handla tillsammans. Vilket jag var otroligt glad för igår när vi åkte och köpte allt! I mina ögon såg det mesta lika ut och jag hade aldrig kunnat välja rätt utan deras hjälp!

Det är sådana här små enkla, simpla saker som gör så mycket för själen! Kommer alltid vara bartendern evigt tacksam, och med största sannolikhet besöka den baren fler gånger bara för att han är en så otroligt trevlig person! Nåt som märktes redan när vi var där...

Det finns massa fler exempel att ta men jag tror ni fått en bild av vad jag menar! 
Detta innebär inte att jag tycker att alla andra länder är dåliga, bara ett försök att dela med mig av varför jag gillar Solens Rike i öst. 


torsdag 12 december 2013

Kendo, ororoorororo~


Igår var jag på och tittade på en kendo-träning. Jag har i flera år haft intresse för denna budo-art, enda sen jag såg en anime vid namn Rurouni Kenshin, vilket är typ 10 år sen, och har själv velat utöva men det har inte ritkigt varit möjligt. Självklart finns det klubbar i Sverige men väldigt få och långt ifrån där jag har bott.

Jag hade dock turen att under min tid som utbytesstudent i Gifu att prova på en gång och det gav mig bara mer blodad tand!

Det har nu visat sig vara så turligt att företaget har en Kendo-förening och de tränar flera dagar i veckan på en närliggande lokal tillsammans med andra. Jag yttrade mitt intresse för kendo, av en ren slump i en konversation med min kollega Muramatsu-san, och det visade sig att hon känner en i klubben, och snäll som hon är har hon hört sig för om det vore okej för mig att få gå med! Till mi lycka sa de ja!

Så syftet med dagens besök att att titta, prova på lite och tanken är att jag från och med nästa år ska börja utöva denna "sport" 2-3ggr i veckan. Snacka om lycka!

För er som inte känner till kendo kommer här en kort introduktion, ni skulle likväl kunna googla, men jag ska vara snäll och göra det bekvämt för er!

Kendo är en Japansk kampsport som tog sin form i början av 1700-talet. Ordet kendo betyder "Way of the Sword" där man använder ett svärd gjort av bambu (Shinai) för att attackera sin motståndare. Dock handlar kendo lika mycket om psykiskt fokus som att bli stark fysiskt. Om du inte är stark mentalt, kan du heller aldrig uppnå 100% fysisk styrka, det handlar om att bli ett med dig och ditt svärd.

Letar man på nätet får man upp att idén med Kendo är att diciplinera din karaktär genom principerna av svärdet. 


Och syftet är (ber om ursäkt att det inte är översatt):

"To mold the mind and body.
To cultivate a vigorous spirit,
And through correct and rigid training,
To strive for improvement in the art of Kendo.
To hold in esteem human courtesy and honor.
To associate with others with sincerity.
And to forever pursue the cultivation of oneself.

Thus will one be able:
To love one's country and society;
To contribute to the development of culture;
And to promote peace and prosperity among all peoples."




Att utöva kendo innebär en del utrustning till skillnad från andra kampsporter som Taekwondo, Iaido, Judo osv. (Bilderna är tagna från engelsk wikipedia med sökning på kendo)



Shinai, representerar det japanska svärdet Katana

Bokuto, ett svär i solid trä som används vid utövning
av kata (mönster)

Men, en form av hjälm

Do, bröstskydd

Tare, Höftskydd

Kote, Handskar


Under all utrustning behöver man dessutom ha lite kläder. På överkroppen bär man en form av jacka kallad för Keikogi och ett par byxor som kallas för Hakama. På huvudet under hjälmen för både komfort och för att inte få svett i ögonen har man den duk av bommul, Tenugui.

Kekogi och Hakama
(http://www.chuokendo.com/images/bogu/keikogi_hakama.jpg)
 

Förutom att titta fick jag testa lite vid sidan om med en kollega som utöver sporten. Det är verkligen grymt kul men fotarbetet är svårt och inget som sitter naturligt! Blir att öva hemma! Blir dock spännande när jag börjar då alla i nybörjarklassen är 6-12 år... Snacka om tant Carro!

Mina blivande kendo-kamrater!