Idag var vi ut och käkade med en kompis till Kai, och vi var inte och käkade på vilken vanlig restaurang som helst nej! Tydligen gillar denna person så kallade "entertainment" restauranger så vi hade blivit inbjudna att gå på en Ninja restaurang! Och det var verkligen inte bara inredning utan ett helhets koncept!
Det började med att vi blev mötta av en ninja i dörren till restaurangen som skulle leda oss genom den mörka labyrinten med diverse hinder för att ta oss till vårt bord. I labyrinten fanns det som sagt diverse hinder och ett var ett "stup" där det krävdes ninjutsu för att kalla fram en bro så att vi skulle kunna ta oss över och fortsätta genom labyrinten.
Efter lite svängar hit och dit och lite ninjutsu nådde vi ner till källaren där vi blev visade till vårt bord. Väl på plats fick vi instruktioner om att leta efter den "gömda" knappen som används för att tillkalla personal i rummet. I vanliga fall står denna knapp synlig på bordet men finurliga som ninjor är var denna gömd under kanten på bordet.
Menyn var anpassad och var en ninja-inspirerad meny, vilket var skoj! Smakmässigt var det inget som var överväldigande utan helt normal mat. Men det är inte heller maten som man betlar för utan konceptet.
 |
| Kex formade som kaststjärnor |
 |
| Ninjutsu! |
 |
| Tror det ska föreställa en manet men jag vet inte riktigt |
 |
| Ninja-sushi! |
 |
| En liten söt grod-cheesecake |
Efter maten var vi alla sugna på karaoke men då jag inte bor inne i Tokyo måste jag alltid tänka på att hinna med sista tåget hem för annars blir jag fast fram till halv sex på morgonen, vilket inte alltid är så himla skoj! Vi bestämde oss för att ta karaoken en annan gång och och istället ta en snabb drink på en "Alice i underlandet" bar i Shinjuku. Vi kom dock för sent och tiden för sista beställningen hade redan passerat så vi gick till en närliggande restaurang med Aladdin-tema istället där de serverade kokta guldägg som "fri snack".
Det är alltid skoj och intressant att lära känna nya människor, det ökar inte bara en umgängeskrets utan man lär sig dessutom nya saker om landet och kulturen i sig.
Jag vet inte hur många gånger som jag har åkt med sista tåget hem fyllt av berusade människor på väg hem efter dagens festiviteter men då de flesta är lite rädda för utlänningar, inte tror man kan japanska och inte heller har självförtroende för sin egen engelska får man nästan alltid vara ifred. Med undantag för denna gång...
Som vanligt var det packat med folk så jag och dunbollen hamnade på olika ställen, och en nyfiken människa som jag e stod jag som vanligt och tittade mig omkring på alla människor i min närhet. Snett framför mig stod det två pojkar i min ålder och givetvis råkade jag möta den enes blick som på direkten tog chansen och började prata med mig på knappt förståbar sluddrig engelska med japansk brytning. Att träffa nya människor är trevligt men fulla främlingar på tåget är ingen favorit.
Som tur var lyckades dunbollen till slut joina mig där jag stod så att vi kunde fortsätta konversationen alla tre. Som tur var skulle han av redan vid Akabane! Jag och dunbollen stod dock kvar och fortsatte konversationen med hans kompis, som hittills inte sagt så mycket, och som visade sig vara riktigt trevlig! Vi bytta alla kontaktinformation innan det var dags å säga godnatt.
Utmattade av all ninjutsu och två nya bekansksaper gick vi nöjda och belåtna och la oss i våra futons. Vem vet, kanske skulle jag inatt lyckas med en "Kagebunshin no jutsu" som jag skulle kunna skicka till jobbet på måndag medan jag själv skulle vara hemma och njuta av vädret?
){kind=link}
