När väggarna skakar

Imorse vaknade jag kl 04 av att väggarna skakade.
Snarare än att bli rädd blev jag grymt irriterad på att min skönhetssömn blev störd av nåt så irriterande som en jordbävning.

Varje gång jag har åkt till Japan, och även denna gång, så oroar sig mina nära och kära för alla för jordbävningarna som drabbar detta land. Vilket jag till fullo förstår, inte minst efter katastrofen 2011 då jag på köpet befann mig i landet, om än på avstånd. Dock visade sig mina föräldrar från sin bästa sida och litade på att jag själv kunde fatta beslut i huruvida det var okej att stanna eller om faran från kärnkraftsverket var så pass stor att det jag borde ha åkt hem.

Något jag idag är väldigt tacksam för då den mentala stressen under den perioden var tillräckligt stor som den var, utan att behöva hantera tjat hemifrån!

Men åter till topic, jordbävningar!

Detta inlägg är tänkt att lugna nerverna på er därhemma snarare än att göra er mer nervösa. Att jag som ovan nämner snarare blev irriterad än rädd visar på vilken nivå det ligger på.

Japan är ett jordbävningsdrabbat land. Och ja! Det är ungefär 1 jorbävning i veckan/varannan vecka, men det är inte värre än att det skakar till lite grann och sen är över. De flesta jordbävningarna är fortfarande på avstånd från mitt hem. Den största hittills höll på i ca 2 min och lamporna rörde sig, men det var ändå inte någon risk för fara.

Skulle det mot all förmodan komma en större jordbävning så bor jag inte längre än 5 min från närmaste samling/evakueringsplats. Dessutom kommer jag, som de flesta japaner, införskaffa mig ett first aid earth quake kit som innehåller de viktigaste förnödenheterna vid en katastrof.

Så med andra ord,
Väggarna skakar, men ni kan sova lugnt där hemma! Det är bara min skönhetssömn som behöver bli störd!

Tjillevipp!

En för alla, alla för en....

Många frågar mig varför jag gillar Japan så mycket och ibland är det svårt att ge ett bra svar, då det är ett intresse som funnits hos mig så länge att det känns helt naturligt. 

Ibland blir jag till och med ifrågasatt då Japan

* Har massa jordbävningar och tyfoner

* Problem med kärnkraftsverk

* Är workoholics som jobbar övertid gratis

* Ej har isolering eller värme i hemmen som gör vintern plågsamt kall

* Är drygt principfasta och protkollstyrda

* Ej stödjer HBT personer och deras rättighter

* Ligger långt efter i jämnställdheten mellan kvinnor och män

Alla länder har sina för och nackdelar och en av anledningarna till att jag beundrar detta land så mycket, trots sina många brister och inte samma sociala trygghet som Moder Svea erbjuder, är respekten för sina medmänniskor. Dessutom har man ett "vi" tänk här som sedan länge är borta i Sverige, där induvidualismen har vuxit sig lite för stark. 

Ta katastrofen i Mars 2011 som ett exempel. Inga butiker rånades, folk slogs inte om mat och vatten utan man hjälpte varandra. Matbutiker från hela landet tömde alla sinor hyllor på torrmat, konserver och vatten för att skicka till de katastrofdrabbade. Detta kan jämföras med katastrofen i Haiti där det blev ett våldsamt kaos där butiker plundrades, folk slogs och till och med beväpnade sig. 

Man kan faktiskt lämna vissa saker i sin cykelkorg utan att de blir stulna, männen har plånböcker som sticker långt upp från bakfickan och vore ett lätt byte för en ficktjuv, tappar man nåt få man de fle gångerna tillbaka det osv. 

Självklart sker stölder, våldtäkter och sådant här med, men inte i samma skala som i väst. Även om det talas om att det ökar även här så anses Japan fortfarande vara ett av de säkraste länder i världen. Och ärligt, här vågar jag gå ut på kvällen utan att vara livrädd...

Ibland är den här "en för alla, alla för en" mentaliteten inte alltid positiv dock. Som om en student gör något dumt får hela skolan ta på sig ansvaret, och ett sätt att hantera detta för att rädda skolans rykte kan vara att slänga ut den studenten från skolan. Samma sak för anställda på företag...

Men ta det som hände mig häromdagen, och som är en av orsakerna till att jag ändå älskar detta land. Jag hade fått ett viktigt memo skrivet till mig på ett glasunderlägg när vi var ute på baren på julafton. I vår hast på väg från baren glömde jag dock underlägget och trodde att jag aldrig skulle få se det igen. Men då jag är en person som har svårt att bara släppa och ge upp slog jag ändå en signal till baren dagen efter och gissa om jag blev glad när han sa att han trott att det kanske var nåt av värde och därför inte kastat det. Ärligt, det hade aldrig hänt i Sverige! Där hade det åkt i soporna utan tvekan...

Ett annat exempel är att två personer från företagets Kendo-klubb, som jag träffat enbart en gång, ställde upp efter jobbet för att åka och hjälpa mig köpa kläder och bambusvärd. Svensk som jag ändå är så hade jag självklart räknat med att åka själv och köpa allt men Takahashi-san som tog med mig för att titta på en träning, och head-coach Tanaka-san insisterade på att ta med mig och handla tillsammans. Vilket jag var otroligt glad för igår när vi åkte och köpte allt! I mina ögon såg det mesta lika ut och jag hade aldrig kunnat välja rätt utan deras hjälp!

Det är sådana här små enkla, simpla saker som gör så mycket för själen! Kommer alltid vara bartendern evigt tacksam, och med största sannolikhet besöka den baren fler gånger bara för att han är en så otroligt trevlig person! Nåt som märktes redan när vi var där...

Det finns massa fler exempel att ta men jag tror ni fått en bild av vad jag menar! 

Detta innebär inte att jag tycker att alla andra länder är dåliga, bara ett försök att dela med mig av varför jag gillar Solens Rike i öst.