En helg i hjärtanens tecken

Titeln på detta inlägg är smörig men så är väl även alla hjärtans dag?
Vi borde egentligen inte behöva en speciell dag för att visa vår uppskattning, det ska göras varje dag!

Semelbak!

Well, nu existera dagen så man kan väl passa på att unna sig lite extra mys!

Mumsigt värre!

Jag har tidigare inlägg berättat om att i Japan är det enbart tjejerna som ger männen choklad på alla hjärtans dag och männen får i sin tur ge tillbaka en månad senare på white day. I mitt fall har vi skapat något form av internationell hybrid där vi båda ger varandra choklad samt åker bort och övernattar på något mysigt ställe.

Planen för iår var att åka till Kusatsu över helgen och åka bräda för att på kvällen avnjuta Japans allra bästa heta källor som sägs ha läkande effekt för diverse åkommor. Men som ni vet vid det här laget är jag på ordinerad vila från alla tänkbara roliga aktiviter som involverar benen så istället för att åka bräda passade vi på att testa flera olika varma källor istället. Vilket inte var helt fel! Jag hittade min absoluta favorit so far!

Kul på rastplatsen!

Då vi inte längre hade någon brådska för att hinna glida i backarna gjorde vi en impulsiv avstickare för att titta på ekorrar i en ekorraspark. När vi kom fram visade det sig att ekorrarna hade gått i ide så istället passade vi på att gå på ett leksaksmuseum i samma byggnad. Visade sig vara mycket bättre än jag väntat mig!

Leksaker från 50-talet, säkert en nostalgitripp för vissa!

Blev en vända på skjutbanan!
Detta var mycket roligare än
de moderna som finns på
tivolin idag.

Museumet var fyllt av leksaker från olika generationer samt olika länder. Det intressant att se dockor från alla möjliga delar av världen, för det kanske är lätt att tro att en docka är en docka oavsett vart den kommer ifrån, men så olika de kan va!

Lite smarrig lunch med Udon och
friterad Maitake svamp.

Nao hade bokat oss ett rum på ett litet pensionat med middag och frukost. Menyn i sig var vanlig japansk mat men vad som stack ut var att merparten av maten var lagat från grunden. När jag säger från grunden så menar jag att att ägarna av hotellet hade plockat svampen, wasabin, bären själv, fiskat fisken, bakat brödet osv. Det var ljuvligt goda och naturliga smaker!

Life is meant to be enjoyed!

Efter middagen traskade vi iväg till en varm källa som jag varit på tidigare och som gör huden babylen. Ni som aldrig testat Kusatsus varma källor, det är ett måste!
Väl tillbaka på rummet blev det lite mysig alla hjärtans dag fika med hemmagjorda cupcakes.



På söndagen var planen att besöka ytterligare en varm källa, och det är denna som visade sig komma att bli min favorit! Man kan säga att det var som att besöka en gigantisk badtunna utomhus. Nästan alla varma källor har bad både inomhus och utomhus, denna har dock enbart utomhus.

Sai no Kawahara i Kusatsu

Efter ett långt och skönt dopp avslutade vi besöket med en promenad i parken intill och inne i den lilla byn.

Somliga kan inte handskas med djur!

Medan andra vet hur de ska tas!

Äkta onsen-tamago!
Råa ägg läggs i korgen och kokas långsamt i varma vattnet
från de heta källorna.

Temperaturen i källorna i Kusatsu kan bli upp emot 95 grader varmt vilket är alldeles på tok för hett för oss vanliga människor att bada i. Dock kan man inte kyla ner vattnet genom att blanda i vanligt kallt vatten då detta tar bort den läkande effekten. Därför skapade man för längesedan en ritual/dans som kallas "Yumomito Odori" där man med stora träplankor rör i vattnet och på så sätt får ner temperaturen.

Apigt värre

Normalt sett denna tid på året brukar jag vara upptagen med att åka bräda här och var men då jag som sagt är på vila och rehabilitering så har helgerna varit väldigt lugna. Känner mig bortskämd som kan sova så länge!


Som tur var finns det andra aktiviteter man kan roa sig med! Dock blev vi väldigt sugna på att åka någonstans och hitta på nåt och av en ren lyckoträff tipsade min chef mig om en park i Nagano där de japanska aporna badar i onsen på vintern. Hur awesome låter inte det? Badande apor!

Innan dess hann vi med lite Setsubun firande på morgonen innan vi gav oss iväg till jobbet. Setsubun är sista dagen på vintern enligt den traditionella japanska kalendern. Det är ingen stor festlig aktivitet utan man kastar rostade sojabönor ut genom dörren samtidigt som man säger "Ut med demoner, in med lycka" för att sedan stänga igen dörren och på så sätt stänga ute demonerna. Efter för att behålla lyckan inomhus äter alla lika många bönor som sin egen ålder.

Man äter även en speciell typ av sushi-rulle som kallar för Eho-maki som kan översättas till "lyckoriktad rulle". Rullen äts under total tystnad med näsan i det vädersträck som står för lycka. Vädersträcket bestäms baserat på det årets stjärntecken från den kinesiska kalendern. Traditionen kommer ursprungligen från Kansai-området men har spridit sig och Eho-maki kan idag köpas överallt. Dock är traditionen inte så stark i Kanto ännu...

Även om vintern vädermässigt inte slutar i och med setsubun så är det åtminstone ett tecken på att våren närmar sig!

I vilket fall så packade vi får väskor och satte oss på våra rumpor i bilen för att bege oss mot aporna I Jigokudani!

Det var riktigt häftigt! Aporna var helt orädda för oss männsikor och strövade omkring precis bredvid våra ben. Ska poängtera att dessa apor är vilda! De är inte någon djurpark eller omhändertagna av människor på något sett.

Efter att ha besökt aporna tog vi oss tillbaka till hotellet. Det var ett väldigt gammalt men mysigt hotell och varje rum var döpt efter en fisksort. Jag och Nao fick Koi-fisken, fisken för lycka och tur.



Hotellet är väldigt populärt bland utlänningar vilket inte är så konstigt eftersom det är traditionell inredning, typiskt japansk mat samt att ägaren är 6dan rankad instruktör i japanskt bågskytte och erbjuder gratis prova-på för alla gäster. Inte kunde vi missa en sådan chans!

Jag kanske blir nästa Robin Hood?

Mount. Shirane

Vår och höst är högsäsong för bergsvandring så det är full rulle nu och bara en vecka efter Mount. Tsukuba bar det av mot nästa berg, Mount. Shirane i Nikko.

Startade upp en liten Onigiri (risboll) fabrik hemma kvällen innan

Mount. Shirane är en vulkan och med tanke på den nyligen stora olyckan med Mount. Ontake som fick ett plötsligt utbrott och en jordbävning med magnitud 3.5 intill Mount. Shirane bara två dagar tidigare så skämtade vi alla lite smått nervöst om förhoppningen att inget skulle hända.  Dock har vulkanen inte haft ett utbrott sedan 1890 och inte kan väl ödet vara så förargligt att två stora utbｒott sker inom loppet av ett par månader?

Mount. Nikko Shirane är 2578m högt och ligger precis som Mount. Hiuchigatake ligger Tochigi prefekturen och på kartan kan man se stjärnan som representerar Mount. Hiuchigatake bredvid den röda stolpen som är Mount. Nikko Shirane.

Vi hade några smärre förändringar i gänget som åkte då två av de tidigare inte kunde följa med och ett nytt tillskott och totalt blev vi bara fyra stycken denna gång,. Harada-san och Uekusa-san från tidigare och jag passade på att bjuda med Naoya som jag besteg Mount. Tsukuba med.

07:10, anlänt på 1757m höjd

Istället för nattbuss erbjöd sig Harada-san att köra bil så vi möttes upp kl 04:00 på morgonen för att hinna fram och börja vandra vid 7:30. Vi startade på en höjd på 1752m så vi hade lite mer än 800m. Det låter lite men det tar sin tid att ta sig upp och desto högre man kommer desto mer blir man påverkad av lufttrycket som blir tunnare.

Det är stor skillnad på temperaturen på 1700m jämfört
med nere i stan

Eftersom det i princip alltid är kallt när man hoppar ur bilen och innan man kommit igång att vandra får man i börja med att ta på sig 3-4 lager kläder som man sedan får ta av sig vartefter man får upp kroppsvärmen medan man går. I min nuvarande utrustning har jag upp till 5 lager att möjligen ta på mig men ska jag fortsätta vandra i vinter får jag nog ta mig en funderare på om jag inte borde införskaffa någon form av dunjacka...dock är kläderna för vandringen långt ifrån billigt!

Vägen var brant redan från start så vi hade
ganska snart fått upp kroppsvärmen

Solen kikade fram mellan träden och då blir man....konstig? (ᗒᗊᗕ)

Den här mannen är 64 men en av de piggaste i benen i gänget!

När vi vandrar i bergen så finns det alltid avsatta rutter och varje berg har många ggr flera stycken, med olika svårighetesnivåer, att välja på. Dock är det inte alltid så självklart vart vägen går och det finns en möjlighet att man går vilse, speciellt om man går själv.

Vi hade en gedigen kartläsare och desuttom har Uekusa-san
en GPS med den planerade rutten utmärkt och därför
larmar om man avviker

Skogen kändes väldigt bekant och lik svensk skog
Till en början åtminstone...

Jag, Naoya och Harada

Ett bra exempel på en tydligt utmärkt stig!

Jag tror uppriktigt det vore bra för alla att åtminstone en gång ge sig ut i moder natur,, och då inte bara till parken i stan eller joggingspåret runt hörnet, utan på en ordentligt vandring, inte nödvändigtvis i bergen. Jag har alltid älskat utomhusaktiviteter, vilket nog är mycket tack vare att jag sedan barnsben getts möjligheten att vara mycket utomhus, men på senare år har även jag kommit att blivit allt mer av en "stadsråtta". Det är absolut inget fel med att älska civilisation och storstaden, men genom att komma ut i naturen, uppleva allt det fantastiska som finns omkring oss och andas in den vackra rena luften, gör en påmind om varför det är så viktigt att vi tar hand om den innan den är ett minne blott!

 

Efter ett par timmar kunde vi se toppen och vårt mål

Bara 0.8km kvar till toppen. Let's go!

Harada-san samlar fokus för de sista metrarna

Vägen upp är inte direkt asfalterad och lättvandrad

Ju närmre toppen man kommer desto fler blir pauserna eftersom lufttrycket blir tunnare och man blir andfådd bara efter några meter. Viktigt att tänka på dock är att göra pauserna korta så att man blir kall och riskerar att bli sjuk efteråt. Och då vill jag tillägga att alla vi i gruppen som åker är till vardags aktiva människor som gymar, joggar, springer maraton, klättrar på klättervägg, promenar varje dag osv.

Berget med den kluvna toppen i bakgrunden är
Mount. Hiuchigatake som jag besökte för några
veckor sedan.

Harada-san, the king of the world!

Efter att ha vandrat i ca 3h nådde vi toppen på 2578m. Det var om ännu mer fantastiskare än de tidigare turerna! Klarblå himmel, vindstilla och ca 10 grader på toppen. Bättre förutsättningar för bergsvandring finns helt enkelt inte och jag kommer nog inte ha denna turen med vädret varje gång!

I bakgrunden går det att se Mount. Nantai som
definitivt kommer falla offer för oss när våren kommer!

Vi var inte direkt ensamma på toppen om man säger så...

En sak är säker, när man är ute i naturen och leker så blir man hungrig! Så trots att klockan egentligen inte var mer än 11 så kurrade våra små magar och det blev passande med lunch innan det var dags att ta oss ner, för har man vä tagit sig upp, ja då får man ta sig ner!
Naoya hade varit snäll och tagit med sig en termor med hett vatten och pulversoppa för att värma sig med då vi hade räknat med nollgrader på toppen.

10 grader å strålande sol, härligt!

Mätta i magen hastade vi vidare mot nästa topp, Mae-shirane!

Hej hå, hej hå, mot nästa topp vi gå!

Ett litet snabbstopp vid templet och tacka för en säker
vandring

Shirane är som sagt en vulkan och vi misstänker att detta
kunde vara ett "öga" eller vad man kallar det

När man trodde det värsta var över så...nädå! På't igen ba!

På toppen av Mae-shirane. I bakgrunden är toppen där vi
ganska nyligen käkade lunch

Det finns säkert traditioner kring vandring hemma i de svenska bergen och en sak man gör här som jag tycker är väldigt trevlig är att alla hälsar på varandra! Dock är det inte ofta som man stannar till och pratar några längre konversationer men denna gång på vägen ner när vi tog en paus började en man tala med oss, och man kunde tydligt höra att han var från kina på hand dialekt. Han var på väg mot toppen (kl var nu redan 14) och då han visste det var sent tänkte han övernatta i en liten stuga avsedd för övernattare en bit bort, dock hade han varken med sig mat eller vatten! Galning säger jag!

Vägen ner går inte alltid ner...

Den galne mannen! Hoppas han klarade sig bra...

Tyvärr hade alla vackra höstlöv redan fallit på den här höjden

Nere! Efter ca 8.5H

Vi klättrade till toppen och tog sedan en rundvandring runt en krater för att sedan ta oss ner igen. Totalt sett vandrade vi 12km och besteg, med alla upp och nedgångar, ca 1135m.

Jag vet inte varför men efter att vi kommit ner fick jag något så fruktansvärt ont i huvudet, och inte bara jag, utan även Osamu och Naoya. Dock blev det otroligt mycket värre när vi åkte bil nerför den slingriga bergsvägen och jag bokstavligen tvingade i mig mat och dryck när vi efter någon timma stannade på en Nudel-restaurang. Tror aldrig jag haft så svårt att någonsin få i mig en bit mat...

I sedvanlig tradition åkte vi till ett varmbad och sakta men säkert släppte båden huvudvärken och illamåendet och jag började så smått se fram emot nästa tripp!