Gott nytt 2015!

Då har det blivit nytt år mina vänner! Nytt år innebär nya blad och kapitel att fylla med massor av spännande saker! Själv avslutade jag 2014 med att flyga från Sverige och landa i Japan på förmiddagen den 31 December, absolut inget jag rekommenderar eller vill göra igen!

När jag väl landat, hämtat väskor och gått genom tullen var det bara att genast skynda sig hem för att möjligen hinna sova ett par timmar innan det var dags att ge sig ut och fira nyår. Dunbollen hade ett par dagar tidigare anlänt hemma hos mig och väntade ivrigt så att vi skulle kunna gå och äta sushi-lunch och sedan bege oss mot nyårskonserten med hennes älskade Kiryu.

Det satt bäst med Kaiten-sushi med Dunbollen efter en
lång resa!

Att gå på konsert är inte direkt ett tradionellt sätt att fira nyår här i Japan, men det kanske ni redan är medvetna om?

De flesta Japaner beger sig till sitt föräldrahem någon eller ett par dagar innan nyårsafton där de sedan i lugnan ro firar tillsammans med familjen och massa mat. Låter det kanske lite bekant? Jomenvisst! I många diskussioner med mina japanska vänner har vi kommit fram till att det japanska sättet att fira nyår inte är helt annorlunda mot en svensk jul. Man åker till familjen, lagar massor av mat som man äter och som räcker i flera dagar efteråt, man går till tempel, skickar nyårskort m.m.

Prydnat i hemmet inför nyår

Jag hade absolut inget emot att fira nyår tillsammans med dunbollen på en konsert då även jag, om än inte lika mycket, gillar Kiryu och hon hade dessutom lovat mig att ställa upp på mitt krav om att vi skulle äta Toshi-koshi Soba. För det gör man på nyårsafton!

Toshi-koshi soba (year-crossing soba) är så vitt jag märkt inte annorlunda mot vanlig soba men man äter det som en sed till att släppa taget om årets svårigheter, då soban lätt går att dela när man äter, och för att få ett långt och hälsosamt liv eftersom nudlarna är långa.

Toshi-koshi Tempura Soba! MUMS!

Nyårsafton är enda dagen på hela året då tågen går hela natten och man kan vara ute hur länge man vill! Detta beror att många åker till tempel för hatsumode redan på nyårsnatten, något som vi planerat in att göra den 2:a.

Att kunna ta tåget hem kl 01 jämfört med vanliga 11 är en grym frihetskänsla! Dock var konserten ända ute i Yokohama och vi fick gå de sista 4 km från Omiya så vi var inte hemma förrän ca 04 för att äntligen äta vår efterlängade hamburgare från McDonals som hunnit bli iskalla. Som tur var hade vi inget inplanerat alls dagen efter och kunde ta det riktigt lugnt!

Förra året besökte jag Meiji-jingu, det mest besökta templet, för hatsumode. Detta år hade vi valt Kitain templet  i Kawagoe för att slippa stå i kö i 2 timmar. Hatsumode är första besöket för året till ett Shintoistisk tempel men i dagens Japan verkar de inte göra någon skillnad utan går även till de Buddhistiska templen. Man äter även Osechi på Nyår vilket jag skrev en del om förra året i inlägget Nytt år.

Trots ett litet tempel var det mycket folk

Folk folk folk, vart man än ser!

När vi sedan kom hem var det dags för film-maraton med The Twiligt Saga, tyvärr var jag inte helt pigg eftersom jag lyckats dra på mig en elak förkylning på planet hem men vädret var underbart och sällskapet var topp så det kunde inte bli bättre! Dessutom fick jag dai-kichi,som e den bästa omikuji (som pappret i en fortune cookie men utan en cookie). En bra start på 2015 med andra ord, so let's go!

Två glada 2015-års människor!

Skaffade mig en Daruma. Man ritar ett öga när man gör en
önskan, sen ritar man i det andra när den blivit uppfylld.

Brädan och jag, finally Reunited!

Det var så längesen jag ärligt talat inte längre minns när det var senast, men jag tror att det åtminstone var minst 6 år sedan jag åkte snowboard. Vilket känns udda då jag som barn var minst en vecka i fjällen varje år tillsammans med mor och far.

Valet att inte åka på så länge har inte direkt varit frivilligt heller. Men att bo långt från en skidort och vara student innebär att pengar till att hyra stuga, köpa liftkort samt betala resan till skidorten var aldrig riktigt ett alternativ...tyvärr!

Så gissa om jag blev lycklig när en av mina kollegor, Nori-san, berättade att ett av hans största intressen är snowboard och att han i princip spenderar varje helg i skidbacken under vintersäsongen! Snäll som han är så bjöd han och hans vän, Abe-san, in mig att åka med dem nu i helgen som var.

Målet var en skidanläggning som heter Kagura och som ligger i Niigata. Med andra ord en ganska bra bit bort från Saitama, ca 3 timmar med bil. Detta innebar, trots lördag, en tidig morgon med uppstigning kl 04 och avfärd kl 05. Och, mina kära vänner! För en gångs skull behövde jag inte vara den som kör, utan kunde slappt och skönt sitta bredvid, äta snacks och bara njuta av utsikten!

Halvvägs och mini-paus!

Vädret såg inte ut att bli någon höjdare

Men när vi närmade oss så mirakulöst nog klarnade det upp!

Då jag inte har införskaffat mig någon egen bräda en fick det bli att hyra, Minns inte vad priserna för att hyra en bräda är i Sverige men här betalade jag ca 130kr för en hel dag. Liftkortet kostade ca 220kr. Minst sagt helt okej!

Då kör vi!!

Vi började med lite stretch för att mjuka upp musklerna.
Dock var Abe och Nori lite lustiga. Samtidigt som de för att undvika skador och mjuka upp kroppen tog de en cigg och smutsade ner sina lungor! Känns inte alls kontraproduktivt!

Som jag tidigare ovan nämnde hade lilla jag inte åkt på 6 år så jag var lite pirrig för om jag skulle kunna ta mig ner för en backe eller inte, men tammetusan, det var precis som med att cykla! Kroppen kom utan problem ihåg precis hur man skulle göra! Helt fantastiskt!

Let's go!
Nu ska ni tänka på låten från Stig Helmer i Fjällen när
det "coola gänget" far ner för backen

(Fr. Vä: Nori, Jag, Abe)

(Fr. Vä: Jag, Nori's flickvän, Abe)

Nori + flickvän

Jag + Abe

Trots att det blåste upp och blev kyligare var stämningen
på topp in i det sista!

En sak är säker i alla fall, jag tänker inte låta det gå sex år igen innan jag står i skidbacken! Det är ett löfte!

Efter en hel dag i backen så belönade vi oss med att åka till en Onsen som låg bara 5 min från backen. För er som inte vet vad Onsen är så är det japanska varma källor som man badar i. De finns i alla möjliga utformingar och den vi åkte till hade en bassäng inomhus och en utomhus. Personligen valde jag å sätta mig i den utomhus. Det var mysigt och kändes lite udda att sitta naken i ett bad utomhus samtidigt som det snöade!

Varma, goa och trötta satte vi oss i bilen och åkte hem. Stackars Abe som fick köra hela tiden, han sa att han inte var trött dock så får väl tro på de!
Vi var hemma i Saitama igen runt kl 20 och tyckte det passade bra att avsluta vår heldag med lite god japansk mat innan det var dags att säga godnatt och skiljas åt för denna gång.

När tiden inte räcker till...

Det var längesen nu men att hinna med och blogga i veckorna har varit svårare än vad jag hade tänkt mig. Fullt upp varje dag, speciellt med flytten i nästa vecka, och ändå hinner jag ingenting annat än att äta, sova och jobba i veckorna. Jag är en sådan som föredrar att gå upp tidigt och sluta tidigt för att sen ha eftermiddagen fri, här går jag upp tidigt men slutar sent så finns ingen tid över för nåt annat än att äta och varje ner i princip. Är väl en vanesak antar jag....

Nu har vi åtminstone flyttat våra skrivbord och sitter på de platser som vi ska. Det var en heldag planerad för att organisera om alla skrivbord och tillhörigheter. Det var bra uppstyrt så det gick smärt och smidigt! Å äntligen blev det dags för hel-uniform, haha!

Så snygg! haha!

Att börja ett helt nytt jobb är tufft och det här är verkligen en helt ny roll för mig. Det gör inte saken lättare att rollen även är helt ny på företaget och det finns visioner på hur man vill att den ska fungera men det är ingen som riktigt vet exakt hur vi ska komma dit. Vilket på sitt sätt är spännande! Jag får vara med och faktiskt forma mina arbetsuppgifter! 

Folk frågade mig många gånger innan jag åkte vad det var jag skulle göra, och eftersom jag ärligt själv inte visste så kunde jag inte svara så bra! Det jag som Project Maintenance Support ska göra är att supporta projektets manager och projektledare med att planera och övervaka resurser samt budget. När jag säger projekt så pratar vi om allt från nya trucks-projekt till att byta och förbättra existerande komponenter.

Ett typiskt japanskt kontorslandskap

Eftersom jag tidigare satt på eftermarknadssidan är det väldigt intressant att gå över till utveckling- och produktionssidan. För är det nåt som de saknar så är det ett eftermarknadstänk! Vilket egentligen inte är så konstigt eftersom deras arbetsuppgifter för ett projekt tar slut när lanseringen av produkten sker. Men med min bakgrund från eftermarknaden hoppas jag kunna bidra till att få med eftermarknaden tidigare i projekten. Dessutom tror jag att kombinationen som Spare parts Engineer från eftermarknaden och Project support & Budget controller på utvecklingssidan kan göra göra min egna portfölj lite vassare inför framtiden. Något jag hoppas på i alla fall!

Sen i tisdags har jag i alla fall äntligen fått börja jobba på riktigt, och frustrationen över att inte kunna mitt jobb och förstå hur jag ska gå tillväga är för tillfället enorm. Jag som precis hade kunnat börja tänka ordentligt utanför och fått en djupare förståelse för mitt tidigare jobb, nu är man tillbaka på ruta ett! Som tur är har jag åtminstone underbara kollegor!

Som jag tidigare nämnde har det varit ett hästjobb att välja vitvaror och hemelektronik med alla dessa funktioner och gadgets som finns, men alla har varit otroligt hjälpsamma! Jag tror t.o.m de har haft lite roligt åt min förvirring och beslutsångest!

Nu är i alla nästan allt bestämt, åtminstone det som behövs omgående som kyl, spis, värmefläkt och tvättmaskin. Ska iväg och titta på en futon i helgen. Får jag bara de sakerna på plats klarar jag mig åtminstone en vecka utan att skaffa nåt mer!

När jag ändå är inne och pratar om mina underbara kollegor kan jag gå in på välkomstfesten de hade för mig i onsdags. Vi gick alla ut efter jobbet tillsammans och käkade i 2,5 timma. Det var en så grym härlig stämning! Det kändes snarare som att jag var ute och åt med bättre bekanta än kollegor, och det är väl så det ska vara? (PS. Jag hade många bra kollegor i Sverige med. DS.)

Kasahara-san och Iwaki-san

 

Jag och Muramatsu-san

Alla Njuter av den goda maten!

Det var god mat i massor! Bl.a mumsig yakitori!

Efter ett tag körde vi en liten tävling i kalligrafi. Kasahara-san hade i förväg bestämt ett kanji vi skulle skriva och var och en skulle göra ett streck var. Vinnaren skulle få 10 000JPY (ca 700kr) av vår manager Sylvain-san och jag skulle få kalligrafi-tavlorna. Set your mark...ready...set....GO!

Resultatet!

För att avgöra vinnaren kallade vi till oss en från personalen, ingen av oss skulle givetvis vara objektiv! För er som kan lite om japansk kalligrafi (書道、Shodo) så kan ni säkert lista ut vilken av de ovanstående som vann!

Men jag har faktiskt inte bara jobbat, jag har ju haft en helg också som jag ägnade fullt åt mina egna intressen!

Jag hade redan innan sökt lite på nätet för att se om det fanns någon flat-bar i Ikebukuro och det gjorde det faktiskt, en i alla fall! Tankar på att gå dit hade funnit under hela veckan men det var inte förrän på fredagen i förra veckan som jag lyckades få tid till att ta mig dig.

Att som utlänning komma in på en liten gaybar kan vara en ganska intressant upplevelse. Det blir verkligen som en spänning i luften när du stiger in, de blir skräckslagna över att de kanske måste prata engelska med dig. Dock slappnade alla av ganska så snart när de upptäckte att de kunde kommunicera med mig på Japanska. För det är verkligen nåt som hjälper! Att kunna språket! Bartender sa efter ett tag att hon hade blivit lite nervös över hur det skulle gå när hon såg mig komma in, haha!

I jakten på att försöka få en dejt till jul så nöjde jag mig inte med fredagens besök på baren i Ikebukuro utan begav mig till Tokyos berömde gay-distrikt i Nichoume. Jag har en favoritbar där som jag går till plus att det just denna kväll skulle vara ett stort event på en av de största flatbarerna. So why not! Man får försöka lägga lite beten här och var!

Kvällen var på det hela taget trevligt men åldersgruppen på Goldfinger är ganska unga, 20-25 år. Lite för ungt för min smak då jag faktiskt gärna träffar någon att försöka bygga nåt seriöst med. Fick dock 4 nya bekanta, alla boendes i Saitama, dit jag flyttar om en vecka! Det är aldrig fel med en större bekantskapskrets! Kl 03:30 var jag slutkörd, så jag tog en taxi hem. För i Japan går sista tåget (oavsett helg eller inte) vid midnatt. Fråga mig inte varför!

Som jag nämnde hade jag bestigit Mount Takao-san tidigare på dagen, det är ett berg som ligger ca en timma från Shinjuku med tåg och är ca 600 m.ö.h. Det finns en cable-car att åka med till toppen men jag älskar naturen och motion så hade helt enkelt bestämt mig för att promenera upp utefter en av promenadvägarna. Jag menar, ska jag vandra upp för Fuji nästa år måste jag definitivt klara av detta!

Färden uppåt påbörjad!

Typ halvägs och Tokyo ser plötsligt inte så stort ut längre...

 

En fin dag med fin natur, bara att njuta!

Alla ska få följa med ut i den vackra naturen

Uppe på toppen och tack vare fint väder så ser
man Mount Fuji i bakgrunden

Trots att jag fortfarande var lite förkyld gick det mycket lättare än vad jag hade förväntat mig, och det tog endast en timma istället för 1,5. Ett syfte med vandringen var att kika på höstlöven men eftersom detta år har varit, och fortfarande är, ovanligt varmt har det inte kommit igång riktigt och de flesta träden var fortfarande gröna tyvärr. Fanns dock några enstaka undantag.

Momiji

Så det var kanske inte så konstigt att jag inte orkade stanna på klubben till första tåget klockan fem på morgonen efter en heldag i bergen, varit uppe i nästan 24 timmar och dessutom kvällen innan bara sovit 4 timmar.

De som känt mig länge vet att jag är en sådan som inte kan sova länge på morgnarna, även om jag vill. Så även fast jag kom hem från baren vid 4 och kom i säng vid halv fem så vaknade jag givetvis vid åtta. Schemat för dagen var precis som för lördagen fullt så det var likabra att kliva upp och sätta igång! Målet med denna söndag var att besöka de tre stora elektronik affärerna för att jämföra priser inför min stora flytt-shopping!

För som jag nämnt är det lite fler saker att tänka på när man köper vissa saker här, som t.ex. när man köper ett kylskåp. I Sverige behöver man tänka på storlek samt förbrukning, det brukar räcka för att kunna välja. Här behöver du även räkna in, och det har givetvis lite med storleken att göra, hur många dörrar du vill ditt kylskåp ska ha, ska du kunna öppna dörren från båda sidorna, automatisk is funktion etc.

Jag hade redan i förväg bestämt att jag vill ha tre dörrar, detta för att jag vill ha en separat låda för grönsaker. De både håller sig bättre och man får plats med dem! Att hitta med tre dörrar är inte alls svårt, men när man börjar bry sig om färg och design så blir det en annan femma. Jag hade bestämt att jag ville ha ett svart eller rött kylskåp för att matcha mina köksluckor. Detta fanns enbart med två dörrar eller så var de så stora (typ 400 liter och uppåt) att de blev onödigt stora och dyra!

Ett för oss normalt, men snyggt kylskåp

6 Dörrar. Separata lådor för grönsaker, is, frys och en låda
där man kan lägga i nylagad varm mat för snabb nedkylning.

Tror inte jag är ensam om att när man vet vad man vill ha är det svårt att hitta nåt annat som gör en nöjd i dess ställe, trots att det inte går att få. Men efter lite kompromisser har jag, som sagt, till slut lyckats bestämma mig och ändå vara nöjd. Wuhuu!

Mitt blivande kylskpåp. Det är inte svart men det
det är så mörkbrunt att det blir okej ändå.

 Det är inte bara när det gäller elektronik som japanerna tänker in i minsta detalj hur produkten ska bli så bekväm att använda som möjligt. Här kommer några fler exempel på saker som inte är nödvändiga, men som definitivt är användbara.

Automater överallt där man kan köpa allt från dricka, glass,
cigaretter, alkohol, underkläder osv.

När det regnar åker paraplyställen fram. På
företag, i affärer, överallt! Dessutom ställs
det fram en håller med långa plastpåsar att
stoppa det blöta paraplyet, så man inte
blöter ner golvet, i om man vill ta det med in
i affären.

På vintern finns de varmt kaffe och te i
automaterna. Sitter inte fel en kall morgon!

Parkeringshus för cykel. Precis som med bil tar man en
biljett när man går in och betalar när man går ut.

 

För att få plats med mer bilar har man gjort såhär. Fråga
mig inte hur det fungerar om den som har sin bil på övre
plan vill åka iväg.

För att slippa få hår på golvet

För att slippa få färg på golvet

Aceton-servetter, lätt att ha med sig i väskan

Det är inte en morgonrock men det är för att
vira in sig i och hålla värmen på vintern. Som
att ta på sig täcket ungefär.

Toalettsits med inbyggd värme i ringen, bidé,
samt blåstork för att blåsa torrt.

Jag kan fortsätta i en evighet att hitta saker! Satt t.ex på lunchen idag och kikade i en postorder katalog och hittade en specialborste för att torka rent mellan bladen på persiennen. Kanske de säljer i Sverige med men har tyvärr inte hittat vart i så fall...

Mitt i all jakt på utrustning till lägenheten tog jag en avstickare till ett live hus i Shinjuku. En vän till mig hade nämligen varit så snäll och bjudit in mig till att titta när
deras band skulle spela.

Bandet heter Nein, och jag hade aldrig hört dem tidigare så jag visste inte vad jag hade att vänta mig, men gissa om jag fick en chock! Jag visste att han kunde spela gitarr, men inte så sjukt bra som han gjorde! Han var grym! Får nog ärligt medge att jag kom att se på honom med lite andra ögon, är grymt imponerad! Go Sho!

Tänkte fortsätta lite på spåret från tidigare inlägg och presentera japansk mat allt eftersom jag äter.Kommer även lägga upp mer hemlagad japansk mat efter att jag har flyttat och faktiskt har ett kök att laga mat i. Det jag har nu är knappt ens en kokvrå så det blir mycket färdigt. Tur för mig att det här finns mycket "hemlagad" färdigmat som lagas i mataffären.


Det finns en maträtt som heter Donburi, det är en skål med ris i botten och topping ovanpå. Toppingen kan variera så det finns både att välja på nötkött (Gyudon), kyckling + ägg (Oyakodon), färsk tonfisk (Maguro-don), ål (Una-don) m.m.

Gyudon, Tofu och Miso-soppa
(牛丼と豆腐と味噌汁)

Magurodon (マグロ丼

Oyakodon, 親子丼

Unadon, うな丼

Jag tycker nästan om allt i det japanska köket, men med några undantag. Jag har t.ex. inte lärt mig att äta Natto helt och hållet än. Jag har kommit såpass att jag kan äta det tillsammans med med en sallad eller på en toast med ost. För de som inte vet är Natto fermenterade bönor, och även om de inte luktar ens i närheten av den svenska världsberömda surströmmningen så luktar det inte gott precis. Även smaken är ganska speciell...

Natto

Andra saker som jag inte äter, och inte ämnar lära mig äta heller är hela fiskar, med huvud, stjärt, allt! Någonstans måste man dra en gräns och jag drar min vid inälvor och hela djur med komplett anatomi. Inte tusan skulle jag få för mig att grilla en hel ko och äta allt som det är!

 

Du fångar din egen fisk, den sätts på pinne och grillas, Voila!
Smaklig måltid!

Yakidango, Mochi (sticky rice) på pinne doppar i söt soja
dressing som sedan grillas

Rostade kastanjer tillhör hösten!

Nudlar kommer i dess alla slag med diverse toppingar, på
bilden så är det Tempura Soba

Japaner älskar att stoppa fyllningar i sina bröd.
Här är ett bröd som jag blivit galet förtjust i, det är en rund
söt liten fralla med glasyr och sötbönpasta + vaniljkräm inuti.

Lite mer frukost bilder. Det är åtminstone inte svårt att sluta
äta bröd på denna sidan av kontinenten.

Även denna helg är fullpackad! Ingen vila ingen ro, det får man göra när man är död! Ikväll blir det att åka till gay-distriktet i Shinjuku och fortsätta min jakt på en juldejt. Imorgon på dagen ska jag åka och kolla på futon, följa med en kollega till en te-butik som ordnar te-ceremoni samt på en form av speed-dejting på kvällen fast utan speed eftersom det pågor i över två timmar. Det kallas för Off-kai och innebär att folk som har intresse av att träffa någon anmäler sig till eventet, väl på plats så dricker man, äter och pratar med folk. Har man tur kanske det finns någon som det börjar slå lite gnistor för!