Första dagen på nya jobbet

Då var det då dags! Dags att sluta leka och börja livet på allvar här i solens rike! Med fjärilar i magen var det bara i med frukost, packa väskan, på med kostymen och så iväg!

Frukost, fuskade lite med instant miso-soppa

Jag hade turen att min blivande manager åker via Ikebukuro och erbjöd sig att göra mig sällskap, hade säkert hittat ändå men tänkte att det kunde vara trevlig så why not! Hans engelska var inte den lättaste att förstå då han är fransman och hans brytning är så fransk som den kan bli, och det visade sig sen att det finns ganska många fransmän på anläggningen här i Ageo.

Kl. 08:35 ringde det en klocka och den berömda gemensamma morgon-gymnastiken började. Dock inte för mig då min avdelning inte låg i samma hus och dessutom kör den kl. 08:25. Målet är att någon dag hinna till jobbet tills dess och vara med!

(Videon är inte från UD Trucks, och jag vet inte om folk radar upp såhär hos oss, skulle vara fabrikspersonalen i så fall. De på kontoret står på sina respektiva platser vid skrivbordet i alal fall)

Dagen började med att träffa Ishikawa-san, som jobbar på HR, för att få en kort introduktion,. Var egentligen mest att skriva på en massa papper för att kunna få ID-kort, lönen insatt på mitt konto etc.


Efter en kort liten rundtur så gick jag vidare mot baracken där mitt blivande team höll hus.Eftersom min manager inte direkt kan japanska presenterade han mig för alla på engelska, vilket är det officiella koncern-språket, däremot är nivån bland de anställda verkligen som en bergochdalbana!



Och vet ni vad! Jag har äntligen fått en BÄRBAR dator! Inget ont om den jag hade på Volvo CE men den var snarare släpbar än bärbar!Tror vi vägde den + väska och kom upp i 8 kilo eller nåt.

IT däremot hade som vanligt klantat sig och inte sett att jag redan hade ett konto med ett globalt användar ID så givetvis fanns det en caroline.berggren2@volvo.com!

Något man inte får i Japan är kontorsmaterial! Penna, block, pärmar. plastfickor osv får man köpa själv. Vill du ha en mus eller ett tangentbord till din laptop får du köpa även det själv.

Självklart finns det ett litet hörn med lim, gem, tejp osv som alla får använda sig av men det mesta får man alltså införskaffa på egen hand. Snålt kan man tycka, och ja så kan det väl kanske vara, men istället så betalar nästan alla företag ditt pendelkort.
 
Och det är dyrt! En månad för mig kostar ca 1300kr, och då gäller inte kortet i hela Tokyo, som det gör i t.ex Sthlm och GBG, utan kortet gället bara från station A till stationen B (och självklart mellanliggande stationer). Så skulle jag vilka åka till station C som är längre bort eller på en annan linje får jag snällt betala det separat kontant.Det ni! Ni som klagar på att SL och Västtrafik korten är dyra!

Mitt team består av 17 personer varav 2st kommer att jobba med samma sak som mig, supporta projekt. De övriga sysslar med allt från att kontrollera ritningar, 3D(CAD)-modeller, patent osv. Trodde jag skulle vara ensam tjej men vi är faktiskt tre, en är dock på mamma-ledighet och kommer tillbaka först i april. Alla är Japaner förutom min manager, som tidigare nämnt är fransk, och min avdelningschef som är svensk.

Lunchen är kl 12-13 varje dag och exakt kl 12 ringer det är klockan och lamporna på kontoret släcks så att de som vill kan vila. Eftersom det är ljust ungefär mellan 6 och 17 varje dag så blir det inte alldeles kolsvart. Under denna timma får man inte gå till någon och prata jobb, utan man får snällt vänta tills lunchen är över. Kl. 12:55 ringer en klocka för att tala om att rasten snart är slut och kl. 13 ringer den igen och lamporna sätts på igen.

Det som nästan var bäst, var allas blickar när de upptäckte att jag faktiskt kan japanska. De flesta västerlänningarna som kommer hit lär sig aldrig språket trots att de bor här i flera år, en del av dem vill men hinner inte lägga den tiden som behövs, andra ser inte meningen med det eftersom de ändå ska åka hem förr eller senare. 

Dagen gick på det hela bra med introduktion till vad rollen som Project Maintenance Support innbär och vad jag kommer att ha för arbetsuppgifter. För er som undrar så kommer jag, tillsammans med mina kollegor, att supporta Project Managern med att planera de olika aktiviteterna i projekt, vara med och skapa och övervaka projektets budget, utvärdera koncept m.m. Det kommer i vilket fall som helst bli spännande att få jobba på utvecklingssidan!

Min manager berättade ganska direkt när vi kom till kontoret att han försöker att få folk att gå hem tidigare och att han själv har som mål att gå hem vid 18 varje dag. Jag gick i alla fall först idag, var tvungen att springa förbi HR som stängde kl 17:45 och lämna in lite papper samt att jag hade ett återbesök hos min kära tandläkare, som i vanlig ordning gjorde rent, gav mig mer medicin och bad mig komma tillbaka på onsdag i nästa vecka...Seems like a never ending (Tooth) story!

Ni som känner mig vet att jag blivit lite av ett motionsfreak så gissa om jag var glad när jag för första gången på 3 veckor hade tid att ge mig ut! Saknar kronskogen givetvis men jag fick ta det som erbjuds och Ikebukuros betong-djungel är väl inte fy skam den heller!

Man kan inte tro att Japan är ett av världens mest
teknolgiskt utvecklade länder när man tittar på ytan.

Lördagen var tänkt att vara fullspäckad med lägenhetsjakt i Omiya samt ett besök med Takumi till Tokyo's gay-distrikt 二丁目 (Nichoume).

Att vara helt utan internet i 6 dagar, när man är van att bara kunna plocka upp mobilen för att ta reda på saker, är både på sitt sätt nyttigt men en gnutta frustrerande. Så eftersom jag inte skulle möta Funabashi-san och kolla på lägenheter förrän kl 15 bestämde jag mig för att åka och köpa en ny mobil. Tanken är att jag ska bo här ett tag och då vill jag kunna leva med någorlunda bekvämligheter och en iPhone är en av dem!

So off! Mot Shibuya!
Där väntade min trofaste vän Hachiko på mig i vanlig ordning, och jag hoppas jag inte behöver säga hejdå till den lilla gossen på länge.

Jag hade redan innan bestämt att jag ville ha en iPhone 5S, 16GB i Space Grey, och min japanska för att skaffa sådana här saker är tillräcklig egentligen, men jag ville vara säker på att inte få med en massa extra funktioner i mitt abonnemang som jag inte behöver, så jag hade bestämt mig för att gå till ett Softbank kontor som erbjöd engelsk-talande personal.

Lätt plätt som en pannkaka trodde jag men saker har inte riktigt velat flyta min väg de senaste veckorna och likaså var det med mobilen. 16GB var givetvis den populäraste och totalt slut, skulle tidigast komma in om 4-5 veckor...Jahapp! Men envis som jag e for jag till nästa kontor i Ginza istället men det var likadant där, och på alla andra ställen jag kikade...

SURT!!! Lite smått irriterad men vägrade ge upp! Mannen i den första affären i Shibuya hade berättat för mig att storleken större, 32GB, bara kostade 40kr mer per månad, så då fick det väl bli den tänka jag och åkte tillbaka till Shibuya. Man ska inte göra affärer på hungrig mage så först blev det lite underbar smarrig japansk lunch.

Grillad makrill, pickles, Jagaimo, miso-soppa och sallad

Väl tillbaka i den första affären så hade de givetvis sålt slut på alla dem också! SERIÖST!

Inombords frustade jag som en tjur av frustration! Dock låg det en "Media Markt" liknande butik på andra sidan gatan som sålde Softbanks abonemmang till samma priser, så ut igen och till nästa affär. OCH YES!!! De hade den! iPhone 5S, 32GB i Space Grey, HURRAAAAA!
Det tog väl ungefär 2 timmar att fixa allt men sen stod jag äntligen där med en "fullt redo att använda" iPhone.

Tyvärr blev det ingen titt på lägenhet. Funabashi-san, som jobbar för relocation agencyn, hade blivit förkyld å lämnat återbud. Men vi ska åka nästa lördag istället, nåt jag ser grymt mycket fram emot! Vill hitta mitt eget så jag kan börja starta ett liv på riktigt! Som det är just nu är allting lite halvt temporärt och jag vill inte direkt köpa några basmatvaror som jag ändå måste slänga sen osv.

Jag mötte i vilket fall som helst upp med Takumi och vi drog vidare till gay-distriktet. Blev en helt alkoholfri kväll eftersom jag käkar mediciner men det är inget som stör mig. Det var kul att träffa alla igen och att de fortfarande kom ihåg mig trots att det var nästan ett halvår sen (^^)

Söndagen ägnade jag med mig själv och shopping. Behövde ny handväska till jobbet och lite kontorsmaterial. På vägen mot tåget stötte jag på en liten mini-marknads-festival här i Ikebukuro. Nedan följer två videos med uppträdande av japanska traditionella Taiko-trummor.

 

På japanska festivaler/marknader finns det alltid, till min förtjusning, en massa små stånd med mat.

いそべ焼き (isobeyaki, soja-marinerad grillad mochi)

Att köpa tamponger e skämmigt så de måste
läggas i en påse så ingen kan se vad
du har köpt.

Lite störigt nog blev min första shoppin-prioritet tamponger. Och det mina vänner, är inte det lättaste att få tag på! Tampax hittar man överallt men de är kassa, fungerar verkligen uruselt. Dock lyckades vi (jag å de andra svenska tjejerna) hitta ett märke som fungerar någorlunda bra, även om det inte kommer i närheten av O.B. Dessa är dock grymt svåra att få tag på och finns bara i ett fåtal affärer. Efter lite om och men blev det BINGO!

Mellan alla affärer så sprang jag på en liten djuraffär, och många av er där hemma skulle nog gråta om ni stötte på en. Små kattungar och valpar är i små bås så man kan titta på dem och välja den man vill ha. Bra för den som ska köpa men säkert väldigt stressande för djuret, som tur är i alla fall så tas alla djuren undan några timmar då och då under dagen och får vila från all uppståndelse.

En trött liten valp som sover i sin "bur"

Hitta några coola väskor gjorde i
papper, dock ändå riktiga och fullt
funktionsdugliga

 
Jag vet inte om det beror på att Japan har en så stor befolkning eller inte, men i detta land finns verkligen alla typer av människor, och det är helt okej att sticka ut från normen! Plus att deras norm skiljer sig lite från den västerländska, framförallt när det gäller bilden av vad som är manligt och kvinnligt. I alla fall är det så jag upplever det.

Ett exempel är att i Japan har även männen förstått det praktiska i att ha en handväska, och alla män har därför manbags! De är ofta lite "sportigare" till utseendet jämfört med handväskor riktade till kvinnor, men ibland går det ärligt talat inte att se någon skillnad! Och varför inte, även män bär med sig saker när de ska gå på stan, eller?

Fluffiga, översöta vantar

Förutom det ser man ofta att männen bryr sig väldigt mycket om kläder, hår, acessoarer. Många av mina  tjej-kompisar, svåväl västerländksa som japanska, upplever de japanska männen som väldigt omanliga, näst intill kvinnliga.Och så kan det nog va! Men ur vissa perspektiv är de riktiga mansgrisar!

Manbag, borde även västerländska män
börja med. Praktiskt!

Ta t.ex att de flesta männen fortfarande inte gör någonting i hemmet, vissa vet inte ens var diskmedlet står någonstans! De anser fortfarande att det är mannen som ska jobba och tjäna pengar medan kvinnan ska vara hemma för att ta hand om hem och barn. Lyckligt nog börjar de japanska kvinnorna också vilja göra karriär och det blir mer och mer jämnställd mellan könen i den yngre generationen! Dock är affärer och reklam extremt könsinriktad med t.ex. blåa prislappar för skor till män och rosa prislappar för skor till kvinnor m.m.

Det är inte bara männen som skiljer från det västerländska utan sättet att uttrycka sig allmänt skiljer sig ganska mycket, tycker i alla fall jag. Jag ser dagligen personer som t.ex har en fluffig jacka med en luva som har öron och föreställer en katt eller något annat gulligt, man blandar färger och mönster utan några regler osv. Däremot skulle jag vilja påstå att gothica-lolita, cosplay som många känner till inte tillhör vanligheten, det ser man i princip bara på utvalda platser som Harajuku Tokyo eller Ozu i Nagoya.


Kan detta sätt att uttrycka sin stil privat kanske vara en effekt av att de är så styrda i hur de måste klä sig professionellt? För Japan älskar uniformer, i alla dess slag! Tror inte att jag har sett en enda arbetsplats som inte har någon form av uniform! Vi har en på mitt jobb också, som vi dock inte måste bära hela tiden, men som många faktiskt (dock flest män) väljer att klä sig i ändå.

Kanske inte den manligaste utstyrlsen i en
västerländsk persons ögon. Men vad spelar
det för roll? Det är inte kläderna som
bestämmer könet.

En person som klär sig Lolita,
detta är alltså inte vad man ser
överallt. Dock är det många som
verkar ha den uppfattningen.

 

Älska bio!!

Efter en massa shopping, trängsel med massa
människor (för det finns en del i Tokyo!) så hade jag bestämt mig för att gå på bio. "Bio? Igen? Var inte du på bio nyss?" kanske ni tänker nu...
Men jag såg trailern för 陽だまりの彼女 (Hidamari no Kanojo), den verkade så otroligt bra, och man kan inte få för mycket av bra film!

Och om den var bra! Sorglig och vacker, man kunde riktigt höra hur alla satt och snyftade i salongen i slutet.





Sen var det bara att snällt bege sig hemåt och förebereda inför den kommande arbetsveckan som börjar imorgon!

Med två kostymer och ny handväska ska
jag väl ändå vara redo för en karriär i Japan!