fredag 29 november 2013

I flykt från betongen

Imorrn är det flytt!
Men som jag skrev i ett inlägg för en vecka sen (När tiden inte räcker till) så var förra helgen fullspäckad! Jag begav mig bort från stadens betong-djungel ett tag och det var skönt må jag säga!

En stor fördel, och även nackdel när man försöker vara nyttig, är att det finns convience-stores överallt i alla hörn och de har öppet dygnet runt. Dessutom kan man hitta otroligt intressanta saker i deras sortiment, en del är överraskande goda medan andra bara är rent ut sagt vidriga. En av de mindre goda saker jag har testat, för jag kan inte låta bli när jag hitta nåt udda, var drickbar vaniljsås. Det är inget skämt! De har alltså tagit fullt normal, tjock, fluffig vaniljsås och säljer som dryck! Och visst har man tänkt många ggr som barn när man ätit äppelpaj med vaniljsås att man vill hälla i sig hela skålen med sås, men efter att ha testat var det ärligt talat ingen höjdare!

För er som älskar vaniljsås e detta en dröm!

Desto godare var detta bröd. Som svensk är det lätt att missta detta för saffransbröd då det har samma gula färg, men det är gjort på sötpotatis. Otroligt gott och något som jag äter ganska ofta som mellanmål.

Bröd gjort på sötpotatis med mosad sötpotatis-fyllning

Tog mig även en liten avstickare till en närliggande spelhall innan det var dags att starta dagens planer!

Det är inte ofta men denna gång vann jag precis det jag ville ha!
En speldosa med musik frånTonari no Totoro

Känns väl exklusivt att shoppa på "Haricots Verts"? haha!

Utflykten på lördagen med min kollego till te-ceremoni var väldigt rolig! Har varit på te-ceremoni förut men då som utländsk turist. Denna gång deltog jag som en helt vanligt person med intresse för ceremonin helt enkelt. Dock kan jag inte alla steg och procedurer så min kollega fick viska lite fint och hjälpa mig, tur som är så var de andra äldre damerna väldigt förstående att denna vita unga flicka inte hade stenkoll på hur allt skulle göras! haha!


För de som trodde att det var så enkelt som att man bara träffas och tar en kopp te så är de ute på fel spår! Nästan ingenting med traditionella anor i Japan "bara görs". Inte ens att ta ett bad görs utan utan en speciell ritual, i våra ögon sett, för dem är det ju en normal procedur.

Teceremoni
(http://www.epochtimes.se/articles/2011/08/31/21959.html)
Det är mycket vördnad och respekt vid en te-ceremoni. Respekten visas både mot de som gör teet, övriga deltagare och porslinet (te-koppen) man dricker ur. Medan man gör detta ska man sitta i den japanska traditionella seizan.

Seiza
(http://kendosa.blogspot.jp/2011/08/beginners-course-from-home-week-1-part.html)
Detta känns i benen efter ett tag vill jag lova och fötterna domnar till slut helt bort. Denna gång satt jag i ca 1 timma och det okej, men hade ingen känsel i fötterna!

Efter ceremonin åkte vi in till Omya-city och hon visade mig några roliga affärer, som pricken över i:et fick jag äntligen tag på Annas pepparkakor! Lyckan var gjord!

Vi hade riktigt trevligt och jag hade gärna fortsatt hänga med henne, även om hon är ganska mycket äldre än mig och vi lever helt olika sorters liv, så har vi en del gemensamt och roligt ihop. Men som jag nämnt hade gjort planer att gå på ett så kallat Off-kai (Off står för offline och Kai är möte, med andra ord att man ses i verkliga livet). Ett off-kai är en sammankomst av folk som är intresserade av att träffa någon, ofta i syfte att hitta en dejt men man kan likväl bara vara ute efter att finna vänner med ett gemensamt intresse. Den gemensamma nämner i detta off-kai är att vi alla är gay och vill lära känna andra med samma läggning.

På ett sätt är det det som speed-dejting, men håller på i 2½ timma och man roterar inte runt och tvingas prata med alla utan man går dit (oftast hålls det på en bar) och man dricker lite, äter och pratar. Umgås avslappnad helt enkelt!

Det var en spännande upplevelse och jag fick några nya vänner, dock träffade jag ingen som det slog lite gnistor om. Nästa gång kanske?

Söndagen var min, och bara min att göra vad jag ville med.
Jag hade i förväg bestämt mig för att åka till Nitori, ett möbelvaruhus, som låg ca 4½ km från Omiya station, för att köpa en futon (japansk säng) inför morgondagens flytt. Eftersom jag ännu inte kunnat skaffa en cykel blev det till fots, men med 13 grader och sol var det bara ljuvligt!

Välkommen till Omiya

Även här har det blivit höst....

Framme, Nitori!
Man kände sig väldigt hemma och bekant inne på Nitori, det påminner väldigt mycket om Ikea nämligen! Dock med ett mindre färgglatt sortiment! Nog för att jag gillar enkel och naturlig design men till och med jag finner Nitori's kartong bruna färgskala väldigt tråkig. Så ingen shopping med andra ord!

Efter en snabb sökning på google maps insåg jag att det faktiskt bara var 3½ km till min blivande lägenhet så jag bestämde mig för att ta en trip dit och utforske den närliggande mataffären och området!

Men först lunch!

Tonkatsu (panerat och friterat fläsk) med ris, miso-soppa,
pickles och kål.

Det var en skön promenad och nåt jag verkligen reflekterade över var att jag för första gången på länge kunde njuta av en lugn tystnad och enbart höra fågelkvitter!

Gammalt i en modern värld

Promenad utefter en närliggande å

Efter 20min promenad ungefär kom jag äntligen fram till mitt framtida kvarter!

Go Nisshin!

Ingen skyskrapa så långt ögat når!

Mitt hus! Det är min balkong som är överst
till vänster på översta våningen.

Det var på det hela daget en otroligt skön dag och promenaden mina kvarter gjorde mig ännu mer otålig och den här veckan har varit en enda lång väntan på att äntligen få flytta in i mitt egna hem!



2 kommentarer:

  1. Vilket härligt skojigt mysigt hus du ska bo i.
    Jag har sett en teceremoni på tv en gång. Det var jättefint tycker jag. Jag gillar när man bevarar gamla seder.
    Skit i att leta efter någon. När det är dags så kommer det bara att hända serru. /B

    SvaraRadera
    Svar
    1. jo det är lite orginellt från utsidan! Dock ganska typiskt japanskt på insidan! Uppdatering från insidan kommer att komma när jag har kommit iordning lite, vilket lär bli när jag får jullov och har tid att fixa!

      Teceremoni är jättemysigt! Det jobbiga är att sitta så länge på knä men övning ger färdighet! Man kan faktiskt lära sig sitta längre och längre samt lära sig ignorera att benen domnar bort.

      Saken är den att i Japan fungerar det inte riktigt så så i princip alla gay-människor gömmer sig på utsedda ställen. Med andra ord måste man ta sig dit om man vill ha en chans å träffa någon. Å på köpet har jag på bara 3 veckor fått ca 12 nya bekantskaper så det har varit skoj! Har faktiskt fått som en liten ny familj i Tokyo!

      Radera