Det är över.
Jag kan äntligen säga att det är över.
De tre orden klingar som ett ljuvlig stycke musik i mina öron.
Huvudvärken som gjort sig påmind mer eller mindre varje dag den senaste tiden är borta, likaså mardrömmarna. Nu undrar ni säkert vad är det som har hänt?
Jo, det ska jag tala om för er!
Jag har skrivit på ett anställningskontrakt. Och inte vilket kontrakt som helst heller! En fast anställning som projektledare på Rakuten, störst i Japan och ett av världens största företag inom e-handel. Med andra ord är jobbsökandet över och har jag äntligen lyckats ta mig ifrån fordonsindustrin tillbaka dit jag hör hemma, IT-världen.
Mina år på Volvo har varit lärorika på många sätt och jag har gått från att vara student till att bli en ansvarstagande samhälls myra. Resan började bland grävmaskiner och dumprar innan den fortsatte in på lastbilar och motorer. Förutom att jag hittade in på projektledningsspåret lyckades jag uppfylla en av mina drömmar, att flytta till Japan.
Men mycket har hänt sen jag kom till Japan och det är nu dags för mig att lämna Volvo för att påbörja ett kapitel i en ny omgivning med nya människor.
Det är nog inte helt okänt att Volvo den senaste tiden har fokuserat en hel del på åtstramningar så det ska bli otroligt spännande att byta till ett företag som växer och expanderar. Den första tiden kommer givetvis bli tuff med många nya saker att lära mig för ett nytt företag innebär ett nytt arbetssätt, nya processer m.m.
Jag känner mig entusiastisk och ivrig, nästan som ett barn som väntar otåligt på att få öppna sina presenter på julaftonsmorgon! Uppdraget börjar i Maj men innan dess finns det en hel del saker att stå i för att förbereda med flytt osv.
I mitt senaste inlägg berättade jag om vägskälet jag stod inför och ärligt talat så var det allt annat än lätt att ta ett beslut. Efter mycket rådgivning med de som står mig närmast kunde jag i alla fall till slut bestämma mig. Huruvida det är rätt eller inte återstår att se.
Jag gjorde min sista dag på som en Project Manager Support i onsdags och nu har jag en skön veckas ledighet innan jag ska påbörja mitt nästa uppdrag som Project Builder och Project Manager på Volvo.
Så yes, jag valde den mer riskfyllda vägen med 6månaders kontrakt framför den säkra med fast anställning och bra lön. Anledningarna är många men de tänker jag inte gå in på, jag tror jag valt rätt i alla fall. Jag får fortsätta hålla ögon och öron öppna efter intressanta jobb medan jag fortsätter mina intervjuer på IT-företaget samt lär mig mitt nya jobb på Volvo.
Men som sagt, först en välförtjänst semester med kvalitetstid!
Ska dessutom försöka agera hemmafru och hjälpa Nao så mycket jag kan med matlagning, städ osv. Vi fick dessvärre de tråkiga nyheterna om att han blivit beodrad förflyttning till kontoret i Norra Ibaraki. Därför är nu även han upptagen med att söka jobb så att han kan stanna.
Grillad lax och ris.
Snabbare och billigare än McDonalds, men så mycket
godare och nyttigare.
Love Japanese fast food!
Ända sedan jag kom tillbaka till Japan efter jul har jag ägnat stora delar av min fritid till att söka jobb. Risken att eventuellt bli arbetslös efter Februari har varit skrämmande så jag har därför gjort mitt bästa och sprungit på intervjuer här och där på diverse företag för positioner som projekt ledare.
Turligt nog har jag haft lite semesterdagar kvar och när man kan vara ledig och sätta sig på starbucks med en soja-latte, då gör det inte så mycket att man måste ägna sig åt att skriva CV och personliga brev!
Vardagslyx i kaoset!
Såhär i slutet av Februari så har jag tre jobb som återstår varav ett jag otroligt gärna vill ha! Så nu sitter jag här i ett vägskäl som mycket väl kan vara avgörande för kommande månader.
Jag har fått ett erbjudande om fast anställning som logistisk inköpare för ett testcenter på ett globalt välkänt företag med bra lön men krav att vara kvar på samma position i minst 3år. Att välja detta alternativ skulle ge mig trygghet och säkra min för tillfället osäkra tillvaro men jag blir kvar inom fordonsindustrin och inköpare är inte riktigt vad jag vill hålla på med.
Å andra sidan har jag fått erbjudande som Projekt ledare på mitt nuvarande företag, men av diverse skäl kan de till att börja med bara ebjuda mig ett halvårskontrakt med avsikt att förhandla om till fast anställning, något lägre lön.Väljer jag detta får jag arbeta med det jag vill, men tar risken i att bli nekad fast anställning i Juni och i och med det inte hinner hitta ett jobb i tid för att förnya mitt visum som går ut senare iår.
Att tillägga är det tredje alternativet. Ett jobb på ett välkänt företag inom IT-branchen men där jag än så länge bara gått vidare från första intervjun av troligen tre. Så med andra ord vet jag inte ännu inte hur det kommmer att gå.
Jag måste bestämma mig före lunch imorgon så jag har en del att fundera på, minst sagt. Därmed säger jag godnatt för att koncentrera mig på att väga fördelar mot nackdelar, trygghet mot risker osv.
Titeln på detta inlägg är smörig men så är väl även alla hjärtans dag?
Vi borde egentligen inte behöva en speciell dag för att visa vår uppskattning, det ska göras varje dag!
Semelbak!
Well, nu existera dagen så man kan väl passa på att unna sig lite extra mys!
Mumsigt värre!
Jag har tidigare inlägg berättat om att i Japan är det enbart tjejerna som ger männen choklad på alla hjärtans dag och männen får i sin tur ge tillbaka en månad senare på white day. I mitt fall har vi skapat något form av internationell hybrid där vi båda ger varandra choklad samt åker bort och övernattar på något mysigt ställe.
Planen för iår var att åka till Kusatsu över helgen och åka bräda för att på kvällen avnjuta Japans allra bästa heta källor som sägs ha läkande effekt för diverse åkommor. Men som ni vet vid det här laget är jag på ordinerad vila från alla tänkbara roliga aktiviter som involverar benen så istället för att åka bräda passade vi på att testa flera olika varma källor istället. Vilket inte var helt fel! Jag hittade min absoluta favorit so far!
Kul på rastplatsen!
Då vi inte längre hade någon brådska för att hinna glida i backarna gjorde vi en impulsiv avstickare för att titta på ekorrar i en ekorraspark. När vi kom fram visade det sig att ekorrarna hade gått i ide så istället passade vi på att gå på ett leksaksmuseum i samma byggnad. Visade sig vara mycket bättre än jag väntat mig!
Leksaker från 50-talet, säkert en nostalgitripp för vissa!
Blev en vända på skjutbanan!
Detta var mycket roligare än
de moderna som finns på
tivolin idag.
Museumet var fyllt av leksaker från olika generationer samt olika länder. Det intressant att se dockor från alla möjliga delar av världen, för det kanske är lätt att tro att en docka är en docka oavsett vart den kommer ifrån, men så olika de kan va!
Lite smarrig lunch med Udon och
friterad Maitake svamp.
Nao hade bokat oss ett rum på ett litet pensionat med middag och frukost. Menyn i sig var vanlig japansk mat men vad som stack ut var att merparten av maten var lagat från grunden. När jag säger från grunden så menar jag att att ägarna av hotellet hade plockat svampen, wasabin, bären själv, fiskat fisken, bakat brödet osv. Det var ljuvligt goda och naturliga smaker!
Life is meant to be enjoyed!
Efter middagen traskade vi iväg till en varm källa som jag varit på tidigare och som gör huden babylen. Ni som aldrig testat Kusatsus varma källor, det är ett måste!
Väl tillbaka på rummet blev det lite mysig alla hjärtans dag fika med hemmagjorda cupcakes.
På söndagen var planen att besöka ytterligare en varm källa, och det är denna som visade sig komma att bli min favorit! Man kan säga att det var som att besöka en gigantisk badtunna utomhus. Nästan alla varma källor har bad både inomhus och utomhus, denna har dock enbart utomhus.
Sai no Kawahara i Kusatsu
Efter ett långt och skönt dopp avslutade vi besöket med en promenad i parken intill och inne i den lilla byn.
Somliga kan inte handskas med djur!
Medan andra vet hur de ska tas!
Äkta onsen-tamago!
Råa ägg läggs i korgen och kokas långsamt i varma vattnet
från de heta källorna.
Temperaturen i källorna i Kusatsu kan bli upp emot 95 grader varmt vilket är alldeles på tok för hett för oss vanliga människor att bada i. Dock kan man inte kyla ner vattnet genom att blanda i vanligt kallt vatten då detta tar bort den läkande effekten. Därför skapade man för längesedan en ritual/dans som kallas "Yumomito Odori" där man med stora träplankor rör i vattnet och på så sätt får ner temperaturen.
Normalt sett denna tid på året brukar jag vara upptagen med att åka bräda här och var men då jag som sagt är på vila och rehabilitering så har helgerna varit väldigt lugna. Känner mig bortskämd som kan sova så länge!
Som tur var finns det andra aktiviteter man kan roa sig med! Dock blev vi väldigt sugna på att åka någonstans och hitta på nåt och av en ren lyckoträff tipsade min chef mig om en park i Nagano där de japanska aporna badar i onsen på vintern. Hur awesome låter inte det? Badande apor!
Innan dess hann vi med lite Setsubun firande på morgonen innan vi gav oss iväg till jobbet. Setsubun är sista dagen på vintern enligt den traditionella japanska kalendern. Det är ingen stor festlig aktivitet utan man kastar rostade sojabönor ut genom dörren samtidigt som man säger "Ut med demoner, in med lycka" för att sedan stänga igen dörren och på så sätt stänga ute demonerna. Efter för att behålla lyckan inomhus äter alla lika många bönor som sin egen ålder.
Man äter även en speciell typ av sushi-rulle som kallar för Eho-maki som kan översättas till "lyckoriktad rulle". Rullen äts under total tystnad med näsan i det vädersträck som står för lycka. Vädersträcket bestäms baserat på det årets stjärntecken från den kinesiska kalendern. Traditionen kommer ursprungligen från Kansai-området men har spridit sig och Eho-maki kan idag köpas överallt. Dock är traditionen inte så stark i Kanto ännu...
Även om vintern vädermässigt inte slutar i och med setsubun så är det åtminstone ett tecken på att våren närmar sig!
I vilket fall så packade vi får väskor och satte oss på våra rumpor i bilen för att bege oss mot aporna I Jigokudani!
Det var riktigt häftigt! Aporna var helt orädda för oss männsikor och strövade omkring precis bredvid våra ben. Ska poängtera att dessa apor är vilda! De är inte någon djurpark eller omhändertagna av människor på något sett.
Efter att ha besökt aporna tog vi oss tillbaka till hotellet. Det var ett väldigt gammalt men mysigt hotell och varje rum var döpt efter en fisksort. Jag och Nao fick Koi-fisken, fisken för lycka och tur.
Hotellet är väldigt populärt bland utlänningar vilket inte är så konstigt eftersom det är traditionell inredning, typiskt japansk mat samt att ägaren är 6dan rankad instruktör i japanskt bågskytte och erbjuder gratis prova-på för alla gäster. Inte kunde vi missa en sådan chans!
Ett nytt år börjar alltid som ett skrivet blad på ett nytt kapitel. Av någon anlending hoppas vi alla detta på nåt sett ska medföra sig någon form av magisk förändring till det bättre. Vi pratar om bra och dåliga år. Men borde vi kanske istället prata om bra och dåliga perioder? För 'ärligt så har det nog väldigt lite att göra med vilket årtal det är.
Barnen får prova att "banka" ris till Mochi
En spirituell kollega sa till mig att 2016 är året för förändring då siffrorna tillsammans bilr 9, och 9 är siffran för förändring. Jag vet inte huruvida jag tror på teorin bakom eller inte men en sak är säkert, jag står inför många förändringar.
Färst Mochi, som plåster för själen!
Ända sedan av Oktober förra året har jag haft en osäker situation på jobbet med diskussioner huruvida mitt kontrakt ska bli förnyat eller inte. Alla mina chefer och kollegor vill att jag ska vara kvar så de lyckades ordna 3 mån förlängt men häromdagen kom beslutet om att jag inte får något nytt kontrakt. Men jag får en månad då beskedet kom 3 dagar innan kontraktet slutar att gälla, man får tacka för det lilla man får.
Därför har jag sedan ett tag tillbaka sprungit på intervjuer här och där men eftersom jag alltid hoppats på att få vara kvar har det ändå bara varit på halvfart, från och med nu får jag lägga i högsta växeln om jag inte vill bli arbetslös efter sista februari.
Äntligen köpt delar och ska bygga
ihop datorn jag velat ha i 3 år.
Efter månader av stress på grund av att inte veta hur saker kommer att bli så är väl inte energiförrådet på topp, men människan är otrolig på att alltid hitta det lilla extra när det behövs som bäst så ska nog ordna sig! Jag tänker till och med försöka mig på att komma bort ifrån Fordinsindustrin och ta mig tillbaka till IT/Data eller spel. Är väl bättre att vara där man har sin passion?
Well, en av de bästa sakerna med att riskera att lämna Volvo var att jag äntligen fick en anledning att spendera pengar på att köpa datorn som jag så länge har velat ha. Innan har jag klarat mig med jobbdatorn och känt att pengarna behövs prioriteras på andra saker, men utan datorn = inget jobbsök.
Minst sagt Tajt!
Förändringarna stannar dock inte vid att tvingas att söka jobb, om det ändå hade gjort det! Efter halv-maran i November förra året har mitt högra knä strulat så jag fick göra en MRI när jag kom tillbaka till Japan efter jul. Det visade sig att jag har fått en skada på minisken, lyckligtvis av mildare sort så om jag sköter rehabiliteringen så slipper jag operation! Däremot ordinerad strikt vila vilket innebär ingen snowboard (å jag som precis köpt ny!), ingen joggning, inga berg, begränsat med promenader, inga trappor osv. fram tills runt Juni. För er som känner mig så vet ni att detta är otroligt tunga nyheter!Värst av allt är att resan till Kilimanjaro är i fara...
När saker runtomrking är tunga måste man ladda batterierna med sådant som får en att må bra. Vi brukar gå till vårt favorit brunch ställe som har en fantastisk scrambled egg och utsökt french toast!
Sist men inte minst vill jag ge cred till Japan, de kan ta vilken produkt som helst och göra den söt. Här är ett typexempel på hur bröd med diverse fyllningar kan se ut.
Min vistelse i Sverige var inte över i och med att jag lämnade mina kollegor efter jobbresan i Göteborg. Nej tvärtom, nu väntade den trevliga biten med julfirande tillsammans med släkt och vänner!
Efter en lugn natt hos mor och lite födelsedagsfirande hos farmor gav jag mig in mot stan för att möta upp Nao. Det var lite spännande med tanke på att han aldrig varit i Sverige tidigare. Skulle han gilla det? Eller kanske rent av avsky det? Det återstod att se efter en vecka av fullspäckat schema!
Vi började äventyret med en dagstur till Stockholm och jag måste ge honom lite credd för även om han led av jetlag och var trött efter den långa resan var han full av energi trots den tidiga morgonen. Dock hade han haft oturen att bli av med alla de svenska pengarna han växlat före resan så vi fick börja att springa runt i sthlm och försöka växla på nytt, vilket var lättare sagt än gjort då alla växlingskontor kräver pin-kod och inte accepterar enbart signatur!
Till slut hittade vi en lösning och kunde fortsätta vår dag med Skansen och gamla stan innan det var dags att ta tåget upp till Ockelbo.
Nja, Kimono passar bättre tror jag!
Svensk matupplevelse på restaurang i gamla
stan. Planklax samt älg-köttbullar!
Efter att ha vandrat i timmar bland svenska traditionella byggnader på skansen, provat färskbakat traditionellt tunnbröd, tittat på älgar m.m. tog vi oss in till Gamla Stan för en liten matbit. Restaurangerna är många och det är inte lätt att välja utan att veta om man köper grisen i säcken eller inte.
Med magarna fulla av svensk mat var det dags att ta tåget mot Ockelbo from centralen. Jag som bara åker tåg i Sverige 1-2ggr/år blev utsatt för min sedvanliga tur och SJ. 1h försening som skulle kosta oss vår connection i Gävle och summa sumarum skulle vi bli över 1.5h sena. Så istället för en lugn och skön resa blev det mest att engagera sig i att prata med personalen för att få veta om anslutande tåg skulle invänta vårt sena tåg eller inte...
Det positiva i soppan var att Nao fick uppleva något av det mest svenska man kan uppleva, SJ STRUL! En helt ny upplevelse för honom som är van vid att tågen går i tid näst intill alltid.
Vi kom till slut fram då anslutande tåg var inspirerade av julens goda andar och inväntade oss i 20min. Väl framme väntade trevlig sällskap hemma hos Dunbollen med lite kvällsmackor och det bästa utav allt, Klappgröt!
Dunbollen, gullig som hon är, gick upp tidigit nästkommande dag och bjöd på en fantastiskt god brunch med scrambled egg, nybakade scones m.m.
Vår resa till Ockelbo var kort och innan det var dags att åka tillbaka hem igen gjorde vi en dagsutflykt till Gävle. Jag och Dunbollen hade tidigare pratat om Gävlebocken och hur den bränns ner i princip varje år men om den stod kvar ville Nao åka och se underverket, eller vad man ska kalla det.
Det är svårt att veta exakt vad man vill att någon ska få uppleva första gången de besöker ett nytt land. För mig och för Dunbollen som är uppfödda här är allt mer eller mindre normalt...
Men något som definitivt är en härlig upplevelse är att mata de Gävliska änderna! De är något speciellt!
Bara man närmar sig deras område kommer de springade i full fart i väntan på att du ska ge mat. De är totalt orädda för människor och man kan utan problem mata dem direkt från handen!
Jag fick massor av fina underbara julklappar från allesammans även om det är nog med att få träffa familjen egentligen. En av dessa klappar var en dag tillsammans på en relax-avdelning i mälarparken. Bubbelpool och bastu i stora lass! Nao, galen som han är, tog ett extra kliv och la även till ett vinterdopp på menyn!
Efter två veckor av god mat och trevlig sällskap blev det dags att åka hem och vi tackade för oss. Förhoppningsvis kan vi komma nästa år igen!
