Tabletter och ännu mer principer!

Börjar bli rutin att vakna vid femtiden av att det gör ont i kinden. Lite udda var att, efter att jag gått upp och druckit vatten, pinat mig av smärta i sängen någon halvtimma, gick smärtan ner igen och jag fick sova lite till. Hur skönt som helst så jag klagar inte! 

Idag skulle vi tillbaka till Ward Office för att på nytt försöka regristrera mig samt öppna ett bankkonto på Citibank. Men var sak har sin tid och absolut först väntade ett återbesök hos tandläkaren! Känslan jag själv hade innan jag gick det var att läget var oförändrat. Herr tandläkare tyckte dock det såg lite bättre ut men det behövdes göras rent på nytt samt att han tyckte jag skulle fortsätta medicinering i tre dagar till. Inte mig emot, utan den hade jag inte fungerat som människa! 

Sen bar det av, med sol och en behaglig temperatur på ca 20 grader Celcius, mot Ward Office! Och yes, allt gick som det skulle, hurra! Jag är nu en Legal Alien!

Så mot banken! Allting gick hur bra som helst fram tills hon fick mitt så kallade anställningsbevis, och här kom ytterligare ett smakprov på japanernas principfasthet. Mitt företag att döpt dokumentet till "Planerad anställlning" istället för "Anställningsbevis" och datumet för när jag börjar är den 1:a November. Så, hon sa att hon kunde låta mig öppna kontot men jag kunde inte ta del av de förmår som man får på banken som anställd på UD-Trucks eftersom dokumentet sa att jag planeras anställas, men först om två dagar. TVÅ DAGAR! Hade de skrivit anställningsbevis hade det inte varit nåt problem...suck! Men aja, behöver bara skicka in ett extra papper med posten samt springa ner till kontoret igen för att fixa ett kort med chip. Om jag hittar dit vill säga...

För Tokyo är stort! Och det är mycket folk! 

Har för mig mina lärare innan sa att Tokyo har ca 13 miljoner invånare, det är ca 3 miljoner mer än vad vi har i hela Sverige!

Mitt i all röra av strul med papper och tandkött såg jag nåt som gjorde mig glad och varm inombords. Ett par, två unga tjejer, som öppet visade sina känslor för varandra. 

Resten av dagen hände inte mycket intressant. Eftersom jag fortfarande inte har WIFI i lägenheten så begav jag mig till ett manga-café för att lyckas koppla upp mig och höra av mig till omvärlden litegrann.

Mitt lyxiga lilla bås på manga-cafét