"Välkommen hem"

I have decided to write my blog in Swedish but for you who can't understand you can use the translation gadget to the right. ブログはスウェーデン語で書いているんだけど、右の訳すボタンを押したら、日本語に訳すことができます。

Min resa denna gång börjar i vad jag skulle säga är "hemma" för mig i Japan, en liten stad vid namn Gifu. Det var här jag ägnade ett år som utbytesstudent och jag kom verkligen till att älska stället, trots att det är ute på landet i princip. Kanske till och med därför jag tycker så mycket om det!

När du flyger med Finnair till Japan så landar man alltid vid nio på morgonen och har en hel dag framför sig. Min plan var att åka direkt till Gifu, checka in på hotellet och fräscha upp mig lite för att sen åka och träffa mina lärare från min förra skola. Planerna gick i stöpet då det visade sig att jag inte fick checka in förrän 16:00, dock så är de alltid snälla och låter en lämna bagaget i receptionen, så jag slapp åtminstone släpa runt på den överpackade ryggsäcken och en kabin-väska på 14kg. Min stora väska på 29kg hade jag redan varit smart nog och dumpat i ett skåp på stationen! Men tack för att det finns väskor med fyra hjul!

Förresten, en liten notis till er alla! Jag hade betalat för ett extra bagage på 23kg och ändå fick jag betala 700kr för övervikt. Och räknar man lite så två väskor på 23kg = 46kg och jag hade 14+29 = 43kg. Men! Det går tydligen inte att göra som jag å tro att man kan räkna ihop vikten utan varje väska får bara väga max 23kg styck! Kan ju vara bra å veta så ni slipper betala en massa extra som jag...

Eftersom jag ändå inte fick checka in passade jag på att träffa en Amerikansk kompis som bor i Gifu sedan fyra år tillbaka, Joseph. Det är alltid trevligt att träffa folk man inte sett på länge! 

Men det bästa med vistelsen i Gifu var mötet med alla mina gamla lärare dagen efter. Jag trotsade nämligen regnet och tog en tripp till min gamla skola, vilket skulle visa sig vara perfekt tajming! Min favoritlärare gjorde nämligen sin sista dag innan hon skulle gå på mamma-ledighet då hon väntar sitt andra barn. Hon är alltid så full av energi och det smittar av sig! 

På kvällen sen hade jag gjort planer med skolans rektor att åka ut och äta ihop, nåt vi har kommit att göra varje gång jag är i Gifu. Denna gången följde även Takagi-sensei med, vilket var extra skoj för jag har inte träffat honom på nästan två år. Vi åt nåt som kallas för もつ鍋(motsu-nabe) vilket är en gryta med inälvor och jag tror bestämt att vi åt tarm. Det smakade egentligen inte så mycket men konsistensen! Det var som att tugga på en skosula och hur mycket man än tuggade kändes det som att man kunde fortsätta i en evighet! Och smaken man hade i munnen flera timmar efteråt var obehaglig. Det var kul att testa men inget jag kommer äta igen!

Egentligen skulle jag stannat i Gifu tills lördag men när jag kom till hotellrummet strax före 23 bestämde jag mig för att ta tåget till min kompis i Minoota för att slippa stressa sen på morgonen. Hon var snäll nog att komma och hämta mig på stationen med mina väskor trots att det var mitt natten. Hon hade för ett par veckor sedan varit på Universal Studios och köpt med sig おみやげ(Omiyage, souvenir) till mig! 

Lördagen var full av planer med parad och en "välkommen hem" fest för mig. Och Kiyo var så snäll och gjorde 天むす(Tenmusu) till frukost. Åt det första gången hos henne i april och blev kär i denna lilla onigiri! Så äntligen efter ett halvår var det dags igen 

Men nu till pride-paraden! Detta var verkligen nåt jag sett fram emot, dels för den fina Moogle-kostymen (En karaktär from Final Fantasy) som Kai sytt åt mig men även för att jag aldrig deltagit i en pride parad i Japan. 

Här kanske det är värt att nämna att Japan ligger långt efter Sverige både i jämlikhet mellan könen såväl som i HBT-personers rättigheter. Man kan t.ex inte gifta sig eller skaffa barn, att leva ihop kan vara svårt. Bara att ens hitta någon att dejta är svårt! De flesta är nämligen inte öppna annat än på de ställen som är för HBT, som speciella community sidor eller gay-klubbar. Till skillnad från väst bygger inte japanernas motstånd mot homosexuella på kristna värderingar, men de har ändå följt världen och anser att det normala är man + kvinna. De tar inte homosexualitet seriöst utan ser det som en fetish och att de personerna smiter från sitt samhällsansvar, vilket är att jobba, gifta sig och skaffa familj. 

Jämfört med pride-paraden i Sverige var den här mycket mindre men alla var minst lika engagerade! Det var skoj och jag hoppas på en framtid som en dag tillåter dem att leva lika fritt som HBT-personer i Sverige kan! 

Väl hemma igen var det dags för しゃぶしゃぶ(Shabu Shabu, en gryta där man lägger i tunna skivor av nötkött och grönsaker) och min "välkommen hem" fest. Detta innebar att det äntligen var dags att smaka på Kiyos hemgjorda 梅酒(Umeshu, japansk plommonvin). Att göra Umeshu tar 6 månader, så hon började redan i våras när jag åkte hem för att sedan skåla i nu när jag kom tillbaka. 

Eftersom Shabu shabu fungerar som så att man lägger i grönsaker och kött när man själv vill ha så satt vi väl i säkert fem timmar vid bordet och åt, pratade och avnjöt lite god dryck. Vid elva tiden på kvällen kom det en till kompis till Kiyo, vilket i sig egentligen inte är något konstigt, men det roliga var att hon bor i Fukui, som ligger tre timmar bort med bil! Men hon ville träffa alla och äta Shabu shabu! Tungt att köra hem sen vid två på natten dock...

Idag väntar nya äventyr med en tur till ett ställe som heter "Little World". Tydligen någon form av marknad där man samlat kulturer och mat från olika länder i världen. 

Imorrn bär det sedan av mot Tokyo och det blir dags att börja ordna med praktiska saker och börja leva på riktigt i mitt nya liv.