Tabletter och ännu mer principer!

Börjar bli rutin att vakna vid femtiden av att det gör ont i kinden. Lite udda var att, efter att jag gått upp och druckit vatten, pinat mig av smärta i sängen någon halvtimma, gick smärtan ner igen och jag fick sova lite till. Hur skönt som helst så jag klagar inte! 

Idag skulle vi tillbaka till Ward Office för att på nytt försöka regristrera mig samt öppna ett bankkonto på Citibank. Men var sak har sin tid och absolut först väntade ett återbesök hos tandläkaren! Känslan jag själv hade innan jag gick det var att läget var oförändrat. Herr tandläkare tyckte dock det såg lite bättre ut men det behövdes göras rent på nytt samt att han tyckte jag skulle fortsätta medicinering i tre dagar till. Inte mig emot, utan den hade jag inte fungerat som människa! 

Sen bar det av, med sol och en behaglig temperatur på ca 20 grader Celcius, mot Ward Office! Och yes, allt gick som det skulle, hurra! Jag är nu en Legal Alien!

Så mot banken! Allting gick hur bra som helst fram tills hon fick mitt så kallade anställningsbevis, och här kom ytterligare ett smakprov på japanernas principfasthet. Mitt företag att döpt dokumentet till "Planerad anställlning" istället för "Anställningsbevis" och datumet för när jag börjar är den 1:a November. Så, hon sa att hon kunde låta mig öppna kontot men jag kunde inte ta del av de förmår som man får på banken som anställd på UD-Trucks eftersom dokumentet sa att jag planeras anställas, men först om två dagar. TVÅ DAGAR! Hade de skrivit anställningsbevis hade det inte varit nåt problem...suck! Men aja, behöver bara skicka in ett extra papper med posten samt springa ner till kontoret igen för att fixa ett kort med chip. Om jag hittar dit vill säga...

För Tokyo är stort! Och det är mycket folk! 

Har för mig mina lärare innan sa att Tokyo har ca 13 miljoner invånare, det är ca 3 miljoner mer än vad vi har i hela Sverige!

Mitt i all röra av strul med papper och tandkött såg jag nåt som gjorde mig glad och varm inombords. Ett par, två unga tjejer, som öppet visade sina känslor för varandra. 

Resten av dagen hände inte mycket intressant. Eftersom jag fortfarande inte har WIFI i lägenheten så begav jag mig till ett manga-café för att lyckas koppla upp mig och höra av mig till omvärlden litegrann.

Mitt lyxiga lilla bås på manga-cafét

En smärtsam start

Jag kände av det lite redan i förrgår men jag hade aldrig i min vildaste fantasi trott det skulle bli som det blev! Igår vaknade jag vid fyra tiden av att det gjorde nåt så fruktansvärt ont i tandköttet runt min vänstra visdomstand i nedre käken, jag kunde knappt svälja. Detta har hänt en gång tidigare på högra sidan för många år sedan så jag brydde mig inte mer än att jag tog en panodil och tänkte att jag får borsta och skölja extra noga tills det går över.

Så, med kontinuerligt intag av panodil var fjärde timma och munskölj kändes det ganska okej och jag tog mig jorden runt på Little World utan problem tillsammans med Kiyo, Kiyos dotter Noel och Miki. Däremot gick det totalt kasst i vår lilla jakt efter 小人(kobito, ett barn). Vid de olika delarna av världen skulle man hitta ledtrådar som skulle leda en fram till det busiga lilla barnet. Pinsamt nog hittade vi bara två ledtrådar, trots en insats från tre vuxna och en 12-åring. 

Men det var trevlig i vilket fall som helst, inte varje dag man tar sig jorden runt på fem timmar!

Vi började i Norra delen av Japan i Hokkaido med Ainu.

Little World!

Taiwan

Indianland? ;)

Alaska

Inne i Alaska-huset

Peru

Indonesien

Tobak-batak hus i Indonesien

Micronesien

Tyskland

Grymt fina Ryska ölsejdlar

Italien

Tanzania

Nepal

Syd Afrika

Indien

Kiyo

Turkiet

Thailand

Korea, väldigt likt Japan!

Alla vägar leder framåt...

Cirkeln blev sluten och vi återvände hem till Japan

Sen var det då dags! Mot Tokyo för checka in i min tillfälliga lägenhet i Ikebukuro, och för att äntligen kunna börja leva mitt liv här. Riktigt ordentligt blir det inte förrän jag har min lägenhet, men detta är ett steg närmre ett hem.

Bussen skulle gå tidigt så klockan var ställd på 5:30. Trots en panodil vid midnatt vaknade jag av en så otrolig smärta vid 4 att jag bara ville gråta! Om jag tyckte det var illa dagen innan var det ingenting mot hur det var idag. Det blev att pumpa i mig mer panodil men nu var det avgjort! Jag skulle till tandläkaren! No matter what!

Kiyo hade varit snäll och gjort iordning smörgåsar och frukt åt mig att ha på bussresan. Å hungrig som jag var kämpade jag i mig litegrann i alla fall. 

Resan tog fem timmar till Shinjuku, sen var det bara ett par stationer kvar till Ikebukuro. Å må jag säga att det var gudomlig skönt att komma fram och få nyckeln till rummet! Den packningen var inte å leka med! Tyvärr hade flaskan med hemgjort vin som jag fått med mig från Kiyo tippat åt sidan och precis allting i ryggsäcken var nerdränkt... Mindre skoj vill jag lova!

Jag dumpade mitt bagage i lägenheten, gick ner till receptionen för att få hjälp att hitta en tandläkare. Det är i sådana här situationer som7 jag älskar att vara i Japan! För oavsett vilket humör de är på, om det är deras jobb eller inte, så håller de åtminstone masken och ger alltid 100% service och man känner sig väl bemött som kund. Vissa diskuterar huruvida deras snälla inställning är äkta eller inte men vad spelar det för roll? Jag blir hellre väl bemött av någon som håller masken än av någon som öppet visar sin bitterhet mot mig som kund.

Framme!

Vardagsrummet

Vardagsrummet med kök

Sovrummet

Toalett + tvättställ

Typiskt japanskt badrum

Knappsatsen till toaletten

Lite svensk litteratur i lobbyn

Jag fick iaf tid direkt, bara en halvtimme senare, hos en tandläkare som låg precis utanför dörren. Kunde inte blivit bättre! Väl där så var de så snälla å tog hand om mig, och precis som jag trodde spolade han rent. Tusan vad ont det gjorde! Fick dock en handduk över ögonen för att det inte skulle stänka vatten i mitt ansikte. De tänker verkligen på allt ibland! 

Med en smärta så vass att jag var osäker på om benen skulle bära mig gick jag tillbaka till lägenheten för att ta medicinen jag fått, smärtstillande och antagligen någon form av antibiotika mot inflammationen. Nu såhär på kvällen, när några timmar har gått, mår jag redan bättre! Mycket beror såklart på smärtstillande men märker skillnad i att jag faktiskt kan svälja nu, så har lyckats få i mig lite mat. Får dock bara äta mjuk mat, men ingen fara! Jag kommer knappast äta tarm igen!

En räkning på 350kr och medicin, inte så farligt för en akuttid

Presenter från finaste människor.
Tack Elin, Tack mormor!

Utsikten från 16e våningen

Tyckte synd om mig själv så tröstade mig med lite mjuk chokladpudding. Det var alla tiders!

Har inte varit här i ens en vecka med går redan på tre dagars medicinering och ska på återbesök. Typiskt mig! Har i princip alltid hänt nåt när jag varit här:

2008 - inlagd på sjukhus för ulcerös kolit

2010-2011 - cyklade omkull å slog mig illa i knät, blev sjukhus å röntgen å halt i 1,5 veckor

2012 - halkade i en blöt trappa och slog i armbågen, sjukhus å röntgen

2013 - inflammerat sår vid visdomstanden pga att jag ätit tarm

Blir lite full i skratt! 

Imorrn blir det full fart med registrering, skapa bankkonto och titta på fem lägenheter. Vem vet, jag kanske flyttar till nåt eget inom kort? Ska i alla fall vara noga och välja en jag tycker om!