Mount. Mizugaki + Mount. Daibosatsurei

Den här helgen har varit galet fantastisk!
Från början var det bara planerat att vi skulle bestiga Mount. Daibosatsurei på söndagen tillsammans med Uekusa-san, när Naoya plötsligt frågade om jag även ville följa med tillsammans med "bergsvandringsgruppen" från hans jobb på lördagen.

Gänget!

Två berg, två dagar i rad? Är det verkligen möjligt?
Naoya hade redan lovat så han hade inte något direkt val medan jag fritt kunde välja att stanna hemma i den sköna soffan och moffa godis. Men vadå, man lever bara en gång och man måste utmana sig själv så det är klart att jag tackade ja och följde med!

Så med andra ord:
Lördag --> Mount. Mizugaki, 2230m (start från 1520m)
Söndag ‐‐>Mount, Daibosatsurei, 2057 (start från 1000?m)

I ett samtal på lunchen när jag sökte på kartan vart bergen ligger för att visan för min chef, som också älskar att vandra, upptäckte jag att de i princip låg bredvid varandra. Snabbtänkt som chefen är så frågade han mig om det inte vore bättre att övernatta någonstans. Genialiskt!

Genom att övernatta skulle timmarna för vila inför söndagens vandring bli nästan det dubbla. Spara pengar på att åka fram och tillbaka var väl inget vi gjorde direkt eftersom hotellet kostade en del, men det man inte vinner i cash vinner man i komfort!

Som vanligt när vi ska iväg till bergen så gäller det att gå upp före tuppen och precis som alla de tidigare gångerna skulle vi ge oss av 04:00 så jag ställde klockan på ringning 02:00. Dock är det inte så lätt att gå lägga sig tidigt för man är dels inte trött vid den tiden och alla förberedelser för vandringen tar sin lilla tid.

Målet var toppen som syns bakom träden

Det är alltid spännande att ge sig väg med nya männsikor för alla är vi olika även om vi har gemensamma intressen. Självklart finns det många gemensamma nämnare för folket som ger sig till bergen och vandrar men ändå skiljer det sig en del från grupp till grupp. När vi ger oss iväg med folket från mitt jobb blir det många korta pauser och mycket fotografering medan denna gången var vandringstempot högt och vi gick raka vägen upp till toppen utan någon direkt vila!

Blev en paus för att sätta in kontaktlisner,
vilket blev en cirkus i sig då hans flickvän
skulle göra det åt honom. Skoj var det
i alla fall!

Gemensamt mellan de båda grupperna är att vi alla ämnar att klättre de 100 Japanska kända bergen, även om jag tror att gruppen från Naoyas jobb är något seriös medan de från mitt jobb är något äldre och värdesätter själva vandringen mest, oavsett om det är på listan eller inte.

Vägen upp tycks bara bli stenigare för varje
gång jag ger mig iväg

Denna gång krävdes de hjälp av kedjor för att
ta sig upp på vissa ställen

Som jag sa vandrade vi raka vägen upp utan någon direkt paus så det tog faktiskt inte mer än 2,5H. När vi kollade internet så var väderleksrapporten för helgen oviss så vi var tacksamt lyckliga att solen sken på oss. Så från ett vandringsperspektiv var vädret perfekt men utsikten var tyvärr en liten besvikelse då det var molning när vi kom upp. Berget ligger nämligen nära Mount. Fuji och ska ha en fantastisk utsikt vid klar sikt!

Afro-man hits the top!

Det kittlas i benen att kika ner kan jag lova!

Vi hade tyvärr inte klar sikt så vi såg inte så långt som önskat

Någonstans bakom mig finns Fuji!

The conquerers of Mount. Muzugaki!

Det tog oss bara ett par timmar att ta oss ner igen och eftersom det här berget inte var så högt behövde vi inte bry oss om lufttrycksförändringar vare sig på vägen upp eller ner. Väl nere så begav vi oss i sedvanlig tradition till en Onsen (varmbad). Vandringen är helt enkelt inte avslutad om den inte avslutas med onsen!

Badet vi åkte till denna gång var riktigt najs!

Båda bergen som vi planerade att bestiga låg som tidigare sagt näst intill bredvid varandra i Yamanashi-prefekturen. Jag kanske har nämnt det någon gång innan men här i Japan så har varje stad och län/prefektur sina egna specialitéer när det kommer till mat, dryck och snacks. Om någon reser någonstans hör det till vett och etikett att komma hem med souvenirer, vilket oftast då är en specialitet från den besökta platsen.

Yamanashi-prefekturen är speciellt känd för tre saker vindruvor (och därför även vin), Shingen-mochi och Houtou.

Traditionell Shingen-mochi
Mochi med kinako (rostat sojamjöl) och svart honung
(Bildkälla)

Shingen-mochi har på senare tid blivit en riktig hit och kan nu hittas i alla former som t.ex glass, crepe, pudding, karamellgodisar osv...

Shingen-mochi glass

Den andra maträtten jag nämnde var Houtou. Det är en nudelgryta gjort på platta udon-nudlar, grönsaker och miso. Går man tillbaka i tiden var det så att man i Gunnai-regionen i Yamanashi-prefekturen inte kunde odla ris pågrund av det kalla klimatet och hög halt av vulkanisk materia i jorden. Den låga nivån av lokal risodling ledde till att prefekturen fokuserade på odling av vete istället.

Houtou med grönsaker och anka

Itadakimasu!

Efter lite middag återvände vi till hotellet för att stretcha och sova så att vi skulle orka inför nästkommande dag. Vi skulle samlas vid 9 på stationen vid Daibousatsurei så tanken var att lämna hotellet vid 7.

Vädret var dock ostadigt och vid närmare check stod det att man avrådde från att bestiga Daibousatsurei pga starka vindar och regn. Efter diskussion med Uekusa-san beslöt vi oss för att ställa in vår vandring.

Då vi ändå tagit oss hela vägen till Yamanashi-prefekturen och övernattat på hotell hade vi kommit upp med en backup plan eftersom vi visste att vädret eventuellt skulle bli dåligt, dumt att ha övernattat förgäves! Så vi begav oss av till ett hiking-område vid namn Shosenkyo och som är en populär plats för att beskåda höstlövens granna färger. Mer om det äventyret kommer i nästa inglägg!