Ett år äldre, ett år klokare...eller?

Då var man helt plötsligt lite äldre och lite klokare, eller?
Tror inte det blir någon skillnad i mitt fall!
Och vart tog tiden vägen?! Det känns som att jag var 22 igår och precis klar med min ingenjörsutbildning, och nu idag är jag helt plötsligt 28 med bara två år kvar till den gyllene siffran 30!

Jag vaknade i vanlig ordning tidigt och hade bestämt mig för att starta dagen med en sväng till gymet, ett härligt sätt att börja dagen på! Man tar ut sig, känner sig nöjd med sin insats och sig själv och på något sätt hänger känslan med en hela dagen.

Dunbollen hade sagt att hon skulle bjuda mig på frukost när jag kom hem, och det tillhör inte vanligheten ska jag säga! Det är nämligen inte lätt att bjuda en person som alltid vaknar runt på frukost! Kändes i vilket fall som helst väldigt lyxigt att komma hem, slänga sig i duschen och bara sätta sig vid bordet och få allt serverat.

När jag var barn fick jag alltid tulpaner på min födelsedag, och innan det blev för många fick jag lika många tulpaner som år jag fyllde. Jag råkade nämna detta häromdagen för Kiyo när hon skickade en bild på tulpanerna i hennes trädgård och söt som hon är skickade hon en tulpan med express-post och världens finaste vas! Det var längesen men äntligen stod det åter igen en tulpan på frukostbordet i samband med min födelsedag!

Sen kom vi till den här biten som handlar om hur dagen skulle spenderas! Dunbollen hade dagen innan sagt att jag fick bestämma och vi skulle göra allt jag ville. Problemet är att det finns alltid så mycket jag vill göra att jag inte kan bestämma mig...

Till slut blev det i alla fall en dag med lite shopping och god glass på en närliggande department store. Vi hittade båda varsin tröja och kunde bege oss någorlunda nöjda in mot Tokyo där vi gick till en restaurang som serverade en specialitet från Osaka, Kushikatsu (friterade spett).

Låter kanske inte så märkvärdigt med friterade spett, och det är det väl inte heller, men det dels behöver saker inte vara märkvärdiga och sen så är denna rätt speciell för oss. Till våra många resor ihop till Osaka har vi alltid bott nära ett restaurangområde där vi hittade en kushikatsu restaurang och som vi alltid har kommit att gå till när vi är där.

Mätta och belåtna begav vi oss i alla fall iväg till Urue för att träffa Aya, Kana och Kaori. Det är väl de tre jag skulle vilja påstå är mina vänner där, resten är också mycket trevliga men mer eller mindre ytliga bekanta.  

Vi satt och prata i all godan ro när Aya helt plötsligt släckte ner och de alla började sjunga "Happy birthday" samtidigt som hon kom bärandes på en liten tårta med tända ljus. På tårtan stod det även mitt namn och jag blev otroligt glad! Hade haft en önskan på vad jag ville göra på min födelsedag och det var att få blåsa ut ljus från en tårta!

Å så blås!

Perfekt tårta med minimal mängd grädde!

Det var en fantastiskt härlig dag med strålande väder!
Nästan bäst av allt var att S kom ihåg...

Tack alla som var med och gjorde min dag lyckad!
Nu börjar ett nytt år med nya kapitel att fylla, vilket inte direkt är nåt problem.
Problemet är snarare att sidorna i min livsbok inte räcker till allt som jag vill göra!

Kiyo hade gjort lådan med presenten i till sitt egna lilla
konstverk!

 

 

 

Tack för alla fina presenter!

En mysig vecka

Tiden går fort när man har roligt och det är redan dags för far och Kristina att bege sig hemmåt till Svea igen. Det har varit en lagom intensiv vecka med mycket skratt och mestadels bra väder!

Vi började veckan med ett besök i Kawagoe, en liten stad som ligger i Saitama ca 20 min från där jag bor, och som har en köpmansgata i gammal Edo stil. Innan vi åkte till köpmansgatan blev det dock några tempelbesök och en mega-god sojaglass! Tyvärr var i princip alla körsbärsblommor överblommade men vi hade turen att hitta ett träd med kanske 50% kvar. Det var riktigt fint och jag tror det uppskattades!

 

Gammalt möter nytt! En kvinna i traditionellt kimono pillar
på sin smartphone

På eftermiddagen sen när vi kommit hem var alla helt utmattade. Att far och Kristina var trötta är ju självklart med tanke på tidsskillnaden osv. Men även jag och Kai var helt slut och somnade utslagna i soffan framför TV:n,,,

Därför bestämde vi det gör att göra det lätt för oss och valde därför att äta middag på Hamasushi, en närliggande Kaiten-sushi. Förutom enkelt blev det en rolig och intressant upplevelese för dem båda! Den sushi de smakat tidigare i Sverige var tydligen ingen höjdare men igår var de väldigt nöjda och till min förtjusning kan de tänka sig att gå tillbaka en gång till innan de åker hem.

På tisdagen bar det av mot Kyoto vilket innebar tidigt morgon! Vi skulle först ta oss till Tokyo station och sedan åka Shinkansen ner till Kyoto. Dock i min bokning hade jag bokat Kodama och inte Nozomi vilket innebar att vi stannade vid alla stationer...suck! Men vi satt i alla fall i första klass på vägen ner så resan var bekväm åtminstone!

Mitt i rusningen till jobbet!

Mot Kyoto på shinkansen!

När vi väl var framme i Kyoto var det lunchtid och med det kanonväder som vi hade kom jag med den briljanta idén om att istället för att sitta inne någonstans gå och köpa en matlåda på en convenience store för att sätta oss i en park och avnjuta maten i solen. Det jag dock inte var medveten, då jag inte tänkt på det innan, är att Japan lider stor brist på parker med bänkar och bord som möjliggör detta! Då de inte heller har någon allemansrätt kan man inte bara sätta sig hur som helst heller...

Vi gick runt och leta och efter en liten stund fick vi ett tips från en tempelvakt om en närliggande park. Vid det här laget var ingens humör helt på topp och irritationen var ett växande faktum, till och med så pass att vi var på väg och sätta oss på en sten utefter vägkanten!
Men, vi samlade ihop oss och gick åtminstone till parken vakten hade pratat om! Det visade sig i själva verket vara en traditionell japansk trädgård och före ingången till själva trädgården hade de en liten hörna där man fick sitta och äta, om man först betalade inträde! Vid det här laget var det inget snack om saken, vi betalade och satte oss och njöt av vår mat. Eftersom vi ändå hade betalt valde vi även att ta oss en titt på trädgården, och det visade sig att det som verkade vara en flopp med vår lilla piknick blev otroligt lyckat för trädgården var jättefin!

Efter att vi äntligen hittat en plats att äta vår matlåda på!

Efter att vi hade lyckats få i oss vår lunch och beundrat trädgården tog vi oss till vårt hotell för att vila en liten stund innan vi skulle åka till Kiyomizudera samt gå ut och äta.

Trots att jag har varit till Kyoto flera ggr har jag aldrig haft tiden att ta mig till Kiyomizudera tidigare och det är ett tempel som jag verkligen länge har velat åka till. För att komma till templet fick vi gå uppför en liten gata med turistbutiker så långt ögat kunde nå men till slut nådde vi i alla fall toppen och kunde njuta av den vackra utsikten som målades grann av kvälls-solens strålar.

Vi avslutade kvällen med att gå till en Izakaya (Japansk bud/restaurang) där vi valde ät och drick hur mycket man vill i 3h. Inte för att någon av oss tre är storätare men det var ett bra sätt att få möjlighet att prova flera olika japanska rätter utan att notan drar iväg. Till min glädje gick det mesta hem! Det japanska köket är så mycket mer än bara sushi när man väl börjar titta lite nogrannare!

Jag och Kristina avslutade kvällen med ett bad i hotellets Onsen på övervåningen, dock är baden otroligt varma så man blir inte långvarig i, åtminstone inte jag!

Onsdagen var en ny dag och med nya samlade krafter käkade vi hotellfrukost för att sen bege oss av till Kinkakuji (Guldpaviljongen). Pappa var väl inte överdrivet imponerad och tyckte det såg fejk ut och på ett sätt kan jag väl hålla med honom. Templet i sig är väl inte jättevackert men tillsammans med omgivningen är det riktigt fint! Absolut finast kan jag tänkte mig att det är på våren när körsbärsträden blommar eller på hösten när höstlöven målar utsikten med sina klara färger.

Trångt på bussen!

Rökelse vid templet. Det sägs minska risken för sjudkom så
man ställer sig vid rökelsen och för röken mot kroppen,
speciellt de delar som är sjuka eller känsliga.

I vanliga fall när jag reser så är det med ett fullspäckat schema tills fötterna värker och inte bär mig längre så denna resa var för mig otroligt lugn och skön! Vi hade planer på att promenera i Gion före tåget hem men av en ren tillfällighet passerade vi igenom Gion kvällen innan påvägen till restaurangen. För er som inte vet är Gion känt som distriktet i Kyoto där Geishorna håller till och vi hade faktiskt tur och såg en, dock på långt avstånd. För de ränner inte runt i överflöd som man kanske kan tro!

Vi fick nöja oss med 2:a klass på tåget hem och det gick bra, dock var 1:a klass absolut mycket mysigare! haha! 

Jag hade bokat vårt tåg så att vi skulle vara framme i Tokyo runt 21. På detta viset hade jag tänkt att vi skulle kunna ta pendeln hem mellan de två rusningstrafiks timmar, men gissa om jag gick bet! Vi hamnade mitt i klungan av alla kostymnissar som skulle hem och blev ordentligt intryckta på tåget. Det var nog den mest folktäta turen för mig med men jag har åtminstone upplevt liknande innan, medan stackars far och Kristina som aldrig upplevt något liknande, och inte heller var beredda på det, fick sig en liten shock tror jag!

Tiden går fort när man har roligt och halva veckan hade nu gått och det hade blivit torsdag. På schemat stod ett besök i Asakusa och Tokyo Skytree. Kai hade gått och blivit genom förkyld så hon skulle möta upp oss senare på dagen för å bara följa med till Skytree om hon orkade. 

Far har förstått hur man åker tåg i Japan!
Man ska som sagt ta seden dit man kommer!

Asakusa är väl besökt av turister, både inhemska och utlänningar. Vilket inte är så konstigt då ett av Tokyos populäraste tempel ligger mitt i och omges av små presentbutiker perfekta för den som vill köpa med sig nåt litet minne. 

Long time no see! Min älskade Mitarashi-dango!

En gammal traditionell Yatai

När man får besök på det här sättet vill man försöka få dem att uppleva allt, vilket är omöjligt på en vecka, så jag försöka plocka ut lite bitar här och var, en av dem var Okonomiyaki till lunch. Om man ska beskriva det påminner det lite och den svenska röstin förutom att ingredienserna och tillagningssättet är annorlunda. Man sitter vid ett bord som har en stor stekplatta i mitten och steker maten själv, tror jag pratat om det på bloggen innan i inlägget Year-end-parties. Jag var lite nervös för jag har aldrig vänt och stekt helt själv förut, det har alltid funnits någon erfaren Japan med i sällskapet tidigare! Det gick bra i alla fall och maten smakade väl!

Lite mörka men helt klart godkända!

Tokyo Skystree!

En fika sitter aldrig fel oavsett land man
befinner sig i!

Hur har ni det därborta i Svea?

Slitna efter in intensiv vecka fixade vi lite mysig middag
hemma med diverse Okazu (smårätter)

Under vår resa i Kyoto insåg vi att det skulle bli smidigast för Far och Kristina att ta in på hotell sista natten eftersom deras flyg skulle avgå tidigt söndag morgon, detta innebär en kväll mindre att umgås men för att få ut det mesta av tiden tog de ändå en kvällsbuss. Dock blev fredagen vår sista heldag och den bjöd tyvärr på regn. Ska dock inte klaga allt för mycket då vi hade kanonväder hela veckan!

Far&Kristina var snälla och diskade i mitt lilla
kök medan jag tog mig ett varmt härligt bad!

Lördagen bjöd åter på sol så vi bestämde oss för att gå till en park en bit bort för att titta på lite blommor och bara njuta av vädret innan det var dags för de tu att ta bussen mot Narita Airport. 

Genmodifierade radioaktiva gigantiska monster paddor!

Lanskapsmålare

Det var jobbigt att säga hejdå vid bussen och det blev tomt hemma, tack och lov att Kai fortfarande är kvar så att det inte blev alldeles tyst och ensamt!
Saknar alla därhemma och ser fram emot att fira julen tillsammans med familjen hemma i Svea!

Efter en veckas envist kämpande är här ett
bildbevis på att hon lärde sig äta med pinnar!