Ageo Halv-mara 2015

Dagen med stort D kom till slut! Dagen då jag av någon idiotisk och dum anledning valt att ställa upp i en halv-mara (21km). På grund att problem med mitt högre knä efter en löprunda på 15 km månaden innan så hade jag inte heller kunnat träna så mycket som jag borde så det var med allt annat än starkt självförtroende som jag stod i startfältet den där dagen.

Vädret var osäkert och det hade regnat mängder sen dagen innan, på morgonen hade ösregnet övergått till smått duggregn bara men vare sig jag eller Nao var sugna på att köra loppet i regn och riskera att dra på oss en förkylning. Men vädergudarna hörde våra böner och kl 9 vid starten hade det slutat!

Redo i starten!

Alla väntar förväntasfullt

Jag och Nao höll sällskap fram tills 15km, sen behövde han gå till badrummet så jag fortsatte på egen hand. Vinnarskallen i mig insåg att jag kunde få en ganska hyfsad tid och hade därför ingen lust att stanna för kisspaus med bara 6km kvar! Så jag började gasa på!

Väl framme i mål fick vi en minnes t-shirt och lite dricka. Mitt knä värkte men det var ändå en skön känsla att ha genomfört loppet och ungefär på den tid som jag hade satt upp som mål för mig själv innan strulet med knät började.

Det bjöds på varm miso-soppa
mums!

Inte helt pjåkigt!

Från glasblåsare till krukmakare

Att prova på nya saker är spännande och på samma gång lite små läskigt, åtmistone har det alltid varit så för mig. För några veckor sen provade vi att blåsa glas, denna går var det dags att kladda lite! Vi provade på att dreja samt färga de verk som vi vi valde att bränna.

Dreja ser så lätt ut när man tittar men det är raka motsatsen! Det är svårt och leran är mycket fastare och omedgörlig än vad men i själva verket tror. Jag hade verkligen svårt att öka höjden på min lerklump efter att jag öppnat upp ett hål, det blev väldigt snett och ojämnt varje gång. Som tur var fanns det ju experter på plats som kunde hjälpa mig på banan varje gång jag hamnade ut kurs.

Nao gjorde två risskålar

Jag valde att göra en godisskål och två tekoppar

Bilderna ovan är efter första bränningen och efter att vi har färgat våra verk. Kan avslöja att de färger som är på bilden är inte ens i närheten av de färger som vi har valt, men de framträder först efter andra bränningen. Med andra ord är det ingen av oss som vet resultatet. Spännande!

Mellan varje gång tog det ca 3 veckor så det var lite som att gå och vänta på julafton!
Men sen kom de i alla fall, de färdiga skålarna och kopparna!

Naos skål nr1

Naos skål nr2

Min skål och mina koppar

Kirifuri

Att vara ute i naturen är den absoluta bästa medicinen mot stress och utmattning orsakad av dagens samhälle där vi sätter press på oss och förväntas prestera hela tiden. Eftersom vi ska springa halvmara nästa helg fick det bli lite lättare med hiking istället för bergsvandring, dock inte sämre för det!

Vi valde att åka till ett område som heter Kirifuri och som har massor av vandringsleder här och var. Vi valde en som gick utmed tre vattenfall och som fortfarande skulle ha en del höstfärger kvar på träden enligt senaste rapporter.

Stigen var inte alltid helt tydlig

Trots det mulna vädret var det en behaglig temperatur och till skillnad från när vi bergsvandrar var denna rutt väldigt orörd av människan, helt ärligt var det fantastiskt att få komma ut i naturen på riktigt! Inga ordnade trappor och byggda stigar, bara en ren skär natur!
Någonstans mitt ute i det hela ställde vi oss helt knäpptysta och då vi var helt själva kunde vi höra hur löven föll från träden, det har aldrig tidigare hänt mig här i Japan, att uppleva en sådan tystnad.

Efter ungefär halva vägen kom vi äntligen till det första vattenfallet och busiga som vi är kunde vi inte låta bli att ta oss närmre!

Tamasudare vattenfallet

Vi skippade det andra vattenfallet och begav oss direkt till det sista som också skulle vara det största. Det var synd att man bara kunde se det från så pass långt avstånd, kan tänka mig att det vore riktigt häftigt att se från nära håll!

Vattenfallet kallar för "Kirifuri" och betyder Regnande dimma. Det har fått sitt namn ifrån att det dels ser ut som det är dimma regnar ner med vattnet utefter fallet men även för att området ofta sköljs över av dimma.

Vi avslutade allt med en lättare middag på en soba-restaurang bredvid vattenfallet. Jag äter det mesta men något jag fortfarande inte vant mig vid är de helgrillade fiskarna med huvud, inälvor och allt kvar. Nao gillar det och ja, köttet är gott!

Kirifuri som är känt för sin dimma valde att inte göra oss besvikna! När vi satte oss på bussen tillbaka till parkeringsplatsen började det regna så smått och snart var hela området täckt i en tjock dimma med en sikt inte längre än 5-10m. Tur att vi inte var kvar ute i vandringsleden men så otydliga stigar!

 

Det var en av de bästa turerna ute i det vilda på länge och med lite uppladdad energi beger vi oss åter tillbaka till stadens betong och stress!

Slutet på en epok, Lycaon is DEAD

Det blir inget långt inlägg för det är inte många i denna värld som berörs eller har något större intresse men idag var jag på Lycaons sista spelning. I hela 5 års tid har jag åkt hit och dit på spelningar, foto sessions och signeringar, både själv och tillsammans med Dunbollen.

Visual Kei band är kända för att inte bara leverera musik utan att mycket fokus dessutom läggs på scenkläder och show. Detta gäller självklart även för Lycaon och under årens lopp har de hunnit med åtminstone 10 olika stilar, favoriten är Bara och Mayaku! Men Aventure och Last Dance ligger inte långt efter!

1. Eros

2. Jesus

3. Aventure

4. 悪徳の栄え

5. Mayaku

6. Memai

7. Bara/Rose

8. Gossip

9. Gypsy

10. Last Dance/Last Live

Fördelen med att gå på spelning och ha ett företag med super-flex är att man inte behöver ta ledig för att bege sig in till stan tidigt. Så vid lunch lämnade jobbet för att åka in och möta upp Megumi och hennes kompis som kommit med buss kvällen innan från Nagoya för att se spelningen.

Före spelningen åkte vi och åt French Toast.
Säljs bara från 15 och folk köar för att köpa...

Vi var redo!

Det var den bästa spelningen de någonsin gjort.
I fyra hela underbara timmar lyste Yuuki som han aldrig har lyst på scenen förut.

Tack Yuuki för att du delat med dig av din underbara scenglädje och röst.
Tack Lycaon för att ni fyllt mina öron med er härliga musik i både glada och jobbiga stunder.

Lycaon är döda, men musiken lever vidare i mina hörlurar.

Tokyo Motor Show 2015

Då var det dags igen! Tokyo Motor Show!
Utställningen körs bara vartannat år och är höjdpunkten för fordonsindustrin i Japan, och självklart är även mitt företag UD Trucks med och spänner musklerna!
Helt ärligt så spände vi musklerna bäst i år bland lastbilarna om jag får komma med min personliga åsikt..

UD hade i särklass den bästa showen!

Dock är det ju inte för lastbilarna som jag och Muramatsu-san besöker denna show vartannat år. Jag vill se bilarna och hon motorcyklarna, å så fick det även bli denna gång!

Udon på toppen av grytberget

Början av November innebär att säsongen för att vandra i bergen närmar sig sitt slut, om man inte har specifik vinterutrustning förstås. I och med detta så ville vi passa på att göra ett försök till en av de kanske sista vandringarna för året uppför Mount. Tanzawa.

Mount. Tanzawa är också ett av de 100 kända bergen i Japan och även om det inte är ett högt berg, endast 1557m, så är det ett av de jobbigare bergen eftersom man börjar på väldigt låg höjd och har många meter att ta sig till toppen.

Så tanken var att börja vid Ogura på en höjd av 293m, ta sig till Mount. Nabewari (1273m) för att övernatta, fortsätta mot toppen på söndag morgon för att slutligen ta sig ner under söndags eftermiddagen.

Dock blir inte allt som man tänkt sig och av diverse orsaker kom vi inte fram till Ogura förrän kl 15 på eftermiddagen. Vandringen upp till toppen för Mount. Nabewari skulle ta ca 4h vilket skulle innebära att vi inte skulle vara framme vid övernattningsplatsen förrän runt kl 19. Problemet är att uppe i bergen blir det mörkt redan efter 17 såhär års och det är inte direkt rekommenderat att vandra omkring i mörkret, även om du har pannlampa, i berg man tidigare inte vandrat i.

ca 3,5 timmar uppåt med trappor i princip hela vägen!

En känsla av höst!

 Så, något besviken om jag ska vara ärlig, tog vi in på ett hotell i närheten  istället och bestämde oss för att gå upp vid kl 04 och påbörja vår vandring kl 06. Då vi räknade ut att det skulle ta ca 10h att ta sig upp till toppen för Mount. Tanzawa och ner igen till parkeringen, utan några större pauser, valde vi att bara vandra till Mount. Nabiwari för att åtminstone äta deras berömda Yakinabe Udon.

Yakinabe Udon på toppen av Mount. Nabewari

Efter en välförtjänt rast på toppen och med lunch i magarna började vi ta oss ner igen. Vi valde att ta en annan väg som visade sig vara mycket trevlig! Mindre "preppad" av personal jämfört med de andra vägarna = mindre trappor = mindre smärta i knäna.

Vi passerade även ett litet vattenfall, mycket trevligt!

Vår rutt!

Så det tog oss ca 6h40min tur och retur, vilket är ganska snabbt! I guideböckerna uppskattar de att det ska ta ca 7,5- 8h, men då är tiderna också uträknande för en äldre dam eller herre i 50års åldern...

En annan trevlig sak som man nästan endast ser ute på landsbygden är de små gör-det-själv grönsaksstånden. De som odlar i området samlar ihop sina grönsaker och frukter i korgar eller påsar samt prismärker. Sen får man Servera sig själv genom att lägga pengarna i en liten bössa och ta sina varor. Mycket trevligt koncept men jag tvivlar på att det skulle fungera i Sverige...

 

Så då vi misslyckades att bestiga Mount. Tanzawa som är ett av de 100 bergen i Japan betyder det att vi måste komma tillbaka och bestiga detta berg en gång till + de sista 300m. Tvivlar på att jag e sugen på att komma tillbaka inom en alltför snar framtid med tanke på alla trapporna...