onsdag 30 december 2015

En första jul i Sverige

Min vistelse i Sverige var inte över i och med att jag lämnade mina kollegor efter jobbresan i Göteborg. Nej tvärtom, nu väntade den trevliga biten med julfirande tillsammans med släkt och vänner!

Efter en lugn natt hos mor och lite födelsedagsfirande hos farmor gav jag mig in mot stan för att möta upp Nao. Det var lite spännande med tanke på att han aldrig varit i Sverige tidigare. Skulle han gilla det? Eller kanske rent av avsky det? Det återstod att se efter en vecka av fullspäckat schema!

Vi började äventyret med en dagstur till Stockholm och jag måste ge honom lite credd för även om han led av jetlag och var trött efter den långa resan var han full av energi trots den tidiga morgonen. Dock hade han haft oturen att bli av med alla de svenska pengarna han växlat före resan så vi fick börja att springa runt i sthlm och försöka växla på nytt, vilket var lättare sagt än gjort då alla växlingskontor kräver pin-kod och inte accepterar enbart signatur!

Till slut hittade vi en lösning och kunde fortsätta vår dag med Skansen och gamla stan innan det var dags att ta tåget upp till Ockelbo.

Nja, Kimono passar bättre tror jag!

Svensk matupplevelse på restaurang i gamla
stan. Planklax samt älg-köttbullar!
Efter att ha vandrat i timmar bland svenska traditionella byggnader på skansen, provat färskbakat traditionellt tunnbröd, tittat på älgar m.m. tog vi oss in till Gamla Stan för en liten matbit. Restaurangerna är många och det är inte lätt att välja utan att veta om man köper grisen i säcken eller inte.

Med magarna fulla av svensk mat var det dags att ta tåget mot Ockelbo from centralen. Jag som bara åker tåg i Sverige 1-2ggr/år blev utsatt för min sedvanliga tur och SJ. 1h försening som skulle kosta oss vår connection i Gävle och summa sumarum skulle vi bli över 1.5h sena. Så istället för en lugn och skön resa blev det mest att engagera sig i att prata med personalen för att få veta om anslutande tåg skulle invänta vårt sena tåg eller inte...
Det positiva i soppan var att Nao fick uppleva något av det mest svenska man kan uppleva, SJ STRUL! En helt ny upplevelse för honom som är van vid att tågen går i tid näst intill alltid.

Vi kom till slut fram då anslutande tåg var inspirerade av julens goda andar och inväntade oss i 20min. Väl framme väntade trevlig sällskap hemma hos Dunbollen med lite kvällsmackor och det bästa utav allt, Klappgröt!



Dunbollen, gullig som hon är, gick upp tidigit nästkommande dag och bjöd på en fantastiskt god brunch med scrambled egg, nybakade scones m.m.

Vår resa till Ockelbo var kort och innan det var dags att åka tillbaka hem igen gjorde vi en dagsutflykt till Gävle. Jag och Dunbollen hade tidigare pratat om Gävlebocken och hur den bränns ner i princip varje år men om den stod kvar ville Nao åka och se underverket, eller vad man ska kalla det.








Det är svårt att veta exakt vad man vill att någon ska få uppleva första gången de besöker ett nytt land. För mig och för Dunbollen som är uppfödda här är allt mer eller mindre normalt...

Men något som definitivt är en härlig upplevelse är att mata de Gävliska änderna! De är något speciellt!

Bara man närmar sig deras område kommer de springade i full fart i väntan på att du ska ge mat. De är totalt orädda för människor och man kan utan problem mata dem direkt från handen!






















Jag fick massor av fina underbara julklappar från allesammans även om det är nog med att få träffa familjen egentligen. En av dessa klappar var en dag tillsammans på en relax-avdelning i mälarparken. Bubbelpool och bastu i stora lass! Nao, galen som han är, tog ett extra kliv och la även till ett vinterdopp på menyn!


Efter två veckor av god mat och trevlig sällskap blev det dags att åka hem och vi tackade för oss. Förhoppningsvis kan vi komma nästa år igen!


















lördag 19 december 2015

Känn ingen sorg för mig Göteborg 2015

December kom och i vanlig ordning blev det en resa hem till Svea för att fira jul med familjen, men före dess passade jag på att lägga in en jobbresa till Göteborg.

Det var många år sedan jag var i Göteborg sist och det var verkligen underbart att komma tillbaka! Självklart var min huvuduppgift att jobba om dagarna men i Sverige går man hem tidigt om dagarna så det fanns massor av tid för annat skoj också!









Julstämmningen var på topp vart jag än gick vilket gjorde att jag själv blev alldeles euforisk och det spratt av julglädje i kroppen!
För att toppa det hela så blev det självklart ett besök till Liseberg och deras julmarknad!

Är det kanske Olaf som är på
besök?




Ett besök till tomtefar? Såklart!


Mmm, Jul!



Allt är gjort i choklad, helt fantastiskt!

Som alltid när man har varit borta från en plats en väldigt lång tid så får man möjlighet till många kära återseenden. Schemat var i princip fullspäckat varje dag efter jobbet men det var så fantastiskt roligt att träffa folk igen att glömde bort min jetlag och kände inte hur trött jag var förrän jag kom tillbaka till mitt hotellrum och la mig i sängen på kvällen.

Summa sumarum så var det en härlig vecka med många härliga återseenden! Nu är det äntligen dags för jullov och träffa familjen!

söndag 15 november 2015

Ageo Halv-mara 2015















Dagen med stort D kom till slut! Dagen då jag av någon idiotisk och dum anledning valt att ställa upp i en halv-mara (21km). På grund att problem med mitt högre knä efter en löprunda på 15 km månaden innan så hade jag inte heller kunnat träna så mycket som jag borde så det var med allt annat än starkt självförtroende som jag stod i startfältet den där dagen.

Vädret var osäkert och det hade regnat mängder sen dagen innan, på morgonen hade ösregnet övergått till smått duggregn bara men vare sig jag eller Nao var sugna på att köra loppet i regn och riskera att dra på oss en förkylning. Men vädergudarna hörde våra böner och kl 9 vid starten hade det slutat!

Redo i starten!

Alla väntar förväntasfullt

Jag och Nao höll sällskap fram tills 15km, sen behövde han gå till badrummet så jag fortsatte på egen hand. Vinnarskallen i mig insåg att jag kunde få en ganska hyfsad tid och hade därför ingen lust att stanna för kisspaus med bara 6km kvar! Så jag började gasa på!

Väl framme i mål fick vi en minnes t-shirt och lite dricka. Mitt knä värkte men det var ändå en skön känsla att ha genomfört loppet och ungefär på den tid som jag hade satt upp som mål för mig själv innan strulet med knät började.

Det bjöds på varm miso-soppa
mums!

Inte helt pjåkigt!

lördag 14 november 2015

Från glasblåsare till krukmakare

Att prova på nya saker är spännande och på samma gång lite små läskigt, åtmistone har det alltid varit så för mig. För några veckor sen provade vi att blåsa glas, denna går var det dags att kladda lite! Vi provade på att dreja samt färga de verk som vi vi valde att bränna.

Dreja ser så lätt ut när man tittar men det är raka motsatsen! Det är svårt och leran är mycket fastare och omedgörlig än vad men i själva verket tror. Jag hade verkligen svårt att öka höjden på min lerklump efter att jag öppnat upp ett hål, det blev väldigt snett och ojämnt varje gång. Som tur var fanns det ju experter på plats som kunde hjälpa mig på banan varje gång jag hamnade ut kurs.

Nao gjorde två risskålar

Jag valde att göra en godisskål och två tekoppar

Bilderna ovan är efter första bränningen och efter att vi har färgat våra verk. Kan avslöja att de färger som är på bilden är inte ens i närheten av de färger som vi har valt, men de framträder först efter andra bränningen. Med andra ord är det ingen av oss som vet resultatet. Spännande!

Mellan varje gång tog det ca 3 veckor så det var lite som att gå och vänta på julafton!
Men sen kom de i alla fall, de färdiga skålarna och kopparna!

Naos skål nr1
Naos skål nr2



Min skål och mina koppar


lördag 7 november 2015

Kirifuri

Att vara ute i naturen är den absoluta bästa medicinen mot stress och utmattning orsakad av dagens samhälle där vi sätter press på oss och förväntas prestera hela tiden. Eftersom vi ska springa halvmara nästa helg fick det bli lite lättare med hiking istället för bergsvandring, dock inte sämre för det!

Vi valde att åka till ett område som heter Kirifuri och som har massor av vandringsleder här och var. Vi valde en som gick utmed tre vattenfall och som fortfarande skulle ha en del höstfärger kvar på träden enligt senaste rapporter.



Stigen var inte alltid helt tydlig



Trots det mulna vädret var det en behaglig temperatur och till skillnad från när vi bergsvandrar var denna rutt väldigt orörd av människan, helt ärligt var det fantastiskt att få komma ut i naturen på riktigt! Inga ordnade trappor och byggda stigar, bara en ren skär natur!
Någonstans mitt ute i det hela ställde vi oss helt knäpptysta och då vi var helt själva kunde vi höra hur löven föll från träden, det har aldrig tidigare hänt mig här i Japan, att uppleva en sådan tystnad.




Efter ungefär halva vägen kom vi äntligen till det första vattenfallet och busiga som vi är kunde vi inte låta bli att ta oss närmre!


Tamasudare vattenfallet


Vi skippade det andra vattenfallet och begav oss direkt till det sista som också skulle vara det största. Det var synd att man bara kunde se det från så pass långt avstånd, kan tänka mig att det vore riktigt häftigt att se från nära håll!

Vattenfallet kallar för "Kirifuri" och betyder Regnande dimma. Det har fått sitt namn ifrån att det dels ser ut som det är dimma regnar ner med vattnet utefter fallet men även för att området ofta sköljs över av dimma.




Vi avslutade allt med en lättare middag på en soba-restaurang bredvid vattenfallet. Jag äter det mesta men något jag fortfarande inte vant mig vid är de helgrillade fiskarna med huvud, inälvor och allt kvar. Nao gillar det och ja, köttet är gott!



Kirifuri som är känt för sin dimma valde att inte göra oss besvikna! När vi satte oss på bussen tillbaka till parkeringsplatsen började det regna så smått och snart var hela området täckt i en tjock dimma med en sikt inte längre än 5-10m. Tur att vi inte var kvar ute i vandringsleden men så otydliga stigar!



 

Det var en av de bästa turerna ute i det vilda på länge och med lite uppladdad energi beger vi oss åter tillbaka till stadens betong och stress!

fredag 6 november 2015

Slutet på en epok, Lycaon is DEAD

Det blir inget långt inlägg för det är inte många i denna värld som berörs eller har något större intresse men idag var jag på Lycaons sista spelning. I hela 5 års tid har jag åkt hit och dit på spelningar, foto sessions och signeringar, både själv och tillsammans med Dunbollen.

Visual Kei band är kända för att inte bara leverera musik utan att mycket fokus dessutom läggs på scenkläder och show. Detta gäller självklart även för Lycaon och under årens lopp har de hunnit med åtminstone 10 olika stilar, favoriten är Bara och Mayaku! Men Aventure och Last Dance ligger inte långt efter!

1. Eros

2. Jesus

3. Aventure

4. 悪徳の栄え

5. Mayaku

6. Memai

7. Bara/Rose

8. Gossip

9. Gypsy


10. Last Dance/Last Live
Fördelen med att gå på spelning och ha ett företag med super-flex är att man inte behöver ta ledig för att bege sig in till stan tidigt. Så vid lunch lämnade jobbet för att åka in och möta upp Megumi och hennes kompis som kommit med buss kvällen innan från Nagoya för att se spelningen.

Före spelningen åkte vi och åt French Toast.
Säljs bara från 15 och folk köar för att köpa...


Vi var redo!

Det var den bästa spelningen de någonsin gjort.
I fyra hela underbara timmar lyste Yuuki som han aldrig har lyst på scenen förut.















Tack Yuuki för att du delat med dig av din underbara scenglädje och röst.
Tack Lycaon för att ni fyllt mina öron med er härliga musik i både glada och jobbiga stunder.





Lycaon är döda, men musiken lever vidare i mina hörlurar.