Mat, mat och ännu mera mat....och lite annat!

Imorse gav jag mig äntligen ut på en lugn cykeltur innan jag begav mig av mot Tokyo för att träffa folk. Som jag tidigare sagt, och som ni som själva bott utomlands troligen upplevt, är att man efter ett tag blir hemmablind för de saker som kan ses som lite annorlunda.Jag har ingen bild på det men här så är det en helt vanlig syn att se 2-3 gastuber sitta helt öppet på utsidan av huset. Med tanke på all skadegörelse i Sverige skulle det aldrig fungera, men här får de vara ifred i alla fall...

Byte av gastuber till bostäderna

På min cykeltur idag upptäckte jag nåt i min omgivning som även jag inte är van vid, en megastor militärbas! Bara 6-7min på cykel från mitt hem! Obehagligt värre...

Visst har vi militär i Sverige men för det första har jag aldrig bott nära någon bas och definitivt inte av denna storlek! Och även om det står skrivet i Japans grundlag att de enbart får ha försvarande armér och inte några attackstyrkor, så är en militärbas alltid ett strategiskt mål att attackera för andra länder, som Nord Korea t.ex. 

Den var oändligt lång med massor av militärfordon

I japan finns det alltid massa spännande varianter av bröd med diverse fyllningar, tror jag nämt detta innan. En av mina favoriter är det ångkokta brödet med fyllning som säljs i convience-affärerna och som kallas för "man". Vet inte varför men kedjan Family Mart kör alltid en massa spännande variationer på denna och idag passade jag på att äta en med söt bönpasta innan våren kommer och de slutar säljas. Söt bönpasta tillhör dock standardutbudet, men det som var speciellt med denna anman var snarare designen: 

En Miku anman

Även dessa har jag hunnit med att komma över sen jag kom hit:

Kin-nikuman

Gachapin-nikuman

Jag är nu inne på min 4:e månad i Japan som arbetande heltidsanställd och jag har ännu inte vant mig vid att inte ha någon som helst tid över för ärenden eller nöjen i veckorna utan måste samla ihop allt till de två underbara lediga dagarna på helgen. Detta gör att helgen känns väldigt kort måste jag säga!

Träningen är självvald och dessutom något som jag ser som ett nöje i och för sig! Men de dagar jag inte tränar kommer jag ändå inte ifrån jobbet före 18, vilket är relativit tidigt jämfört med många av mina kollegor! Detta gör det som sagt svårt att direkt hinna med något eftersom man ska hinna laga mat, äta och ta kväll innan det är dags att sova så att man orkar med nästa arbetsdag!

Tiden med vackra kvinnliga händer,
som om jag någonsin haft sådana, är nu
definitivt över. Valkar, blåsor och
förhårdnader here I come!

Har skaffat mig ett helvitt set med en vit Keikogi och vita hakama med
mitt namn broderat i lila

Visst skulle jag kunna göra det väldigt enkelt för mig och leva på de färda matlådorna som lagas i mataffären (de har eget kök i varje mataffär som lagar matlådor med bra kvalite), men ett av mina största intressen är att laga mat! På senaste tiden har jag i alla fall lyckats börja laga mat igen, ändrade om min 5:2 till att bara äta på kvällen vilket förenklar valet av middag så pass mycket att jag kan laga sådant som jag vanligtvis äter. På så vis räcker det om jag lagar mat 3ggr/vecka å då räcker tiden till lite bättre!

De som känner mig vet hur mycket jag brinner för att stå i köket och testa olika recept. Jag kan dessutom sitta och ägna timmar på internet för att leta efter nya saker som jag vill provlaga. Det vore nåt för min kära vän B...eller inte, haha!

Här kommer provsmak av vad som bjuds hemma hos mig, dock dåligt med västerländska alternativ!

Grillad aubergine med Bonitoflingor, soja, tomater och ost

Lättsaltad ugnsgrillad lax med en vinegrättsallad

Nabe-udon med bl.a Shitake och Daikon

Ankake-Tofu

Alla hjärtans dag Tamagoyaki
(japansk omelett)

Fräst Kabocha-pumpa med renkon (lotusrot) och sesamfrön

Choko-udon
Ett något udda recept men godare än vad det låter.
Givetvis en efterrätt och inte varmrätt!

Nabe med curry och sojamjölksbas
(Nabe är gryta)

Miso med gurka
Kan väl inte kallas matlagningen men gud så gott!

 Grillad tomat med Ooba (beefsteak plan) och ost

Soppa på katsuo-dashi med wakame, morot, tofu och sesamfrön

Ugnsbakade potatiskroketter

En typisk middag hemma hos mig!

Miso-bröd
Gudomligt gott att rosta med ost!

Onigiri, perfekt Mellanmål före träningen!

Okonomiyaki-knäcke
(Ett orginal skapat av mig själv, grymt gott faktiskt!)

Miso-oden från Nagoya

Hoshi-imo (torkad potatis snacks) doppad i choklad

Varma mackor på gasspis! Tack Kristina, bästa presenten någonsin!

Matlagning är förstås inte min enda hobby! Detta är lite tantvarning kanske men jag gillar att virka också! I julas fick jag en jättefin Totoro-filt från en kollega, hon gör alltid en massa snälla saker, så jag ville ge något tillbaka. Hon råkar älskar en tecknad figur som hetar Nyanko-sensei så jag greppade min virknål och körde igång!

Resultatet!

Inte ofta som jag skryter men denna gång är jag nöjd med mig själv så måste åtminstone nämna att jag för en månad sen tog ett TOIC test. För att verkligen testa min nuvarande nivå så valde jag givetvis att inte studera inför provet! Resulstatet blev 970 av 990, ibland rår man inte för att man är grym, haha!

Helt okej, eller vad säger ni? haha

Är det nåt jag inte är grym på så är det att komma iordning i lägenheten. Men nu har i alla fall min soffa kommit så nu kan jag bestämma hur jag vill ha det, sen är det bara att köpa de nödvändiga möblerna som saknas allt eftersom! Ska nog lyckas få ihop ett hem till slut, är trött på att leva med "temporära" lösningar...

Men vad ska man göra när tiden inte räcker till? Ska försöka göra en task force insats innan min Far och Kristina kommer i alla fall! Vore pinsamt annars...

Här i Japan nalkas våren. Jag skulle nog vilja säga att det är min favoritårstid med massor av snack med Sakura (körsbärsblomma) smak, Hanami, behaglig temperatur + luftfuktighet, söta små bebisar i djurparkerna osv. På tal om djurpark så följde jag med min Senpai från Frankrike, som är här i 4 veckor och lär upp oss, till Ueno Zoo, och äntligen fick jag se en panda med egna ögon!

"Maaaaaaaaaaat!!"

Vi promenerade lite i Ueno-park innan det var dags för mig att bege
mig till Urue i Ikeubkuro och av någon konstig anledning så av alla träd
var det enbart ett enda som hade börjat blomma. Man kan undra varför?

Men förutom det ovan nämnda så med våren kommer, precis som i Sverige, examen för alla studenter! Blir lite rörd och glad här där jag sitter på starbucks. I en affär intill mig provar de unga tjejerna ut kimonos till sin avslutningsceremoni från universitetet. Nu börjar livet för dem som vuxna i samhället! Önskar att vi hade mer av en ceremoni i Sverige. Visst vi har studenten men man är egentligen inte klar förrän man tagit sin examen och då har vi ingenting, man går bara ut genom dörren och får ett papper hem på posten några veckor senare...

Tittar vid pelaren så står en tjej och provar ut sin examens-kimono

I stormens öga

Som ni kanske har märkt uppdateras bloggen lite mer sällan nu än i början. Förklaringen är tråkigt simpel, jag lever i min lilla vardag och det händer inte spännande saker varje dag. För trotts att jag flyttat till andra sidan jorden så får man en vardag med rutiner som man trampar runt i, och jag tror att vissa i min omgivning emellanåt glömmer att jag faktiskt inte är här och turistar. Det har jag inte tid med! Jag turistar lika mycket här som ni där hemma gör i er vardag, vilket till stora delar kan innebära ett biobesök, en shoppingrunda på stan, en latte på starbucks medan man skriver sin blogg osv.

Självklart skulle jag vilja resa runt! Det finns fortfarande tokmånga ställen i och utanför Japan som jag vill uppleva, men med heltidsjobb och ingen möjlighet att ta semester hur som helst så får det vänta på sig lite! 

Nu har i alla fall far och K bokat sina biljetter så får finbesök i April! Ska bli så skoj! Känns ärligt talat surrealistisk att någon från min familj ska komma och uppleva vad som har kommit att bli mitt liv och hem genom de senaste åren! Genom alla mina resor hit har jag själv blivit blind för många av de udda sakerna som faktiskt finns så ska bli skoj att uppleva landet genom deras ögon!

Bara för mig att börja förbereda lite tankar kring vad vi ska hitta på! En vecka är kort och som min kloka far sa, vi behöver inget fullspäckat schema. Och jag håller fullständigt med, vill hinna med att bara umgås också!

Vet inte om det har sagts något på nyheterna där hemma i Svea men Japan drabbades av det värsta snöfallet på 25 år och det kom så mycket som 40-50cm på ett dygn. Ni kan gissa om detta orsakade kaos i trafiken! En vecka efteråt stod fortfarande lastbilar, bilar och tåg kvar där de fastnat i snön. Detta innebär ganska många tomma hyllor i en del mataffärer och convienience stores!
Dock undrar jag vad poängen är med 40 cm snö när det ändå ska regna bort lika fort som det kom.  

Själv fick jag också ett lite äventyr på grund av snön, men det var mitt eget fel egentligen för jag saknar något som heter klokhet eller sunt förnuft.

Det började med att vi blev tillsagda av våra chefer att åka hem snarast så att vi skulle vara säkra på att komma hem så jag lämnade jobbet vid 14-tiden ungefär, medan det fortfarande var möjligt att cykla.

På vägen hem!

På alla hjärtans dag hade jag nämligen bestämt med Aya, Kaori och några fler kompisar som e singlar att vi skulle hänga på Urue, baren som jag går till i Ikebukuro, för att slippa sitta hemma själv. Så trots att vi blev beodrade av våra chefer att skynda hem tidigare från jobbet, lite halvgalen som jag är,  trotsade jag snövädret och tog tåget in till stan. Och in till stan var inga problem, endast 10 min försening! Men hem sen, hujedamej!

Man får alltid någon form av "snacks" i barer i Japan, och
alla hjärtans dag till ära fick vi chokladdoppad frukt!

I sedvanlig ordning tog jag sista tåget vid 00:00 hem, och i normala fall tar det mig ca 30 min att åka mellan Omiya och Ikebukuro, men denna kväll tog det ca 3 timmar. Jag brukar cykla från mig till Omiya för motionens skull men pga av snön tog jag tåget från Nisshin, som är stationen närmast mig, och bara en station från Omiya. Så väl framme i Omiya andades jag ut och tänkte att jag snart skulle vara hemma efter en 10ggr så lång resa jämfört med normalt, men å vad jag fick ångra den tanken! 

I Omiya blev tåget stillastående på obestämd tid, så jag bestämde mig för att ta en taxi den sista biten men det fanns inte en enda taxibil och kön var väl ca 30-40 personer lång. Trött som jag var kl 3 på morgonen så tog jag mig i kragen, använde paraplyet som sköld mot de hårda, vassa, isiga snöflingorna och promenerade de sista 4km hem i snöstormen! Dock var det bara att glömma att gå på gångbanan för den existerade inte längre utan det var att gå i hjulspåren efter bilarna mitt i vägen, som tur är så är det inte så mycket trafik ute vid 4 på morgonen.

Detvar bara att börja gå helt enkelt...

Klockan var 4 och jag var äntligen hemma!

Jag var i alla fall glad när jag efter 4 timmar kom hem innanför dörren och kröp ner i min säng...

Jag ångrar inte att jag åkte, och jag skulle defintivt göra om det för jag hade en toppen kväll med Aya och Kaori. Och trots att jag är kvinna fick jag choklad! En fördel med att vara lagt åt det andra hållet, haha!

Tack alla fina för er omtanke!

Bara måste dela med mig av vad jag såg på Tv:n på morgonen på alla hjärtans dag! Här går de verkligen in för hela den här choklad grejjen och säljer det i alla dess former, och jag skojar inte!

Vad sägs om en pizza-slice? I choklad förstås!

Eller en ny klocka? Helt o choklad och ätbar!

Varför inte ett par nya skoj?

Självklart anpassad i en lättätlig storlek!

Choklad med fyllning, inget ovanligt förutom att denna
har en fullt användbar QR-kod på sig!

Tror denna var min favorit av all konstig choklad som de visade på tv:n. Perfekt att ge till den som någon gång drömt om att bli arkeolog!

Missade att ta bild men först slår du chokladen med en
hammare så att den börjar spricka upp, för att sedan
gräva med skeden.

Nästa steg är att borsta med penseln

Tittut! Du har grävt fram till egna dinosarieskelett! Allt
är givetvis i choklad och ätbart! (Inte verktygen då men)

Alla hjärtans dag

Då var den dagen åter kommen, dagen då alla som har någon de håller kär, blir super övergulliga och romantiska. Det är bra att man gör något extra och visar vad man känner och tycker, men jag kan tycka att vi behöver göra det mer än en dag per år kanske.

För oss som inte har någon kan denna dagen vara en pest och pina, framförallt om man saknar att ha någon, då kan det bli jobbigt att omges av all romantisk kärleksstämning som uppstår. Detta år känns helt okej, jag har blivit egoist och hittat saker som jag vill fokusera på och brinner för så är nöjd att spendera morgondagen med lite vänner, om inte alla tåg ställs in imorgon pga snö.

Alla hjärtans dag finns nog världen över men den kan se olika ut beroende på vart man befinner sig. Vi kan ta mitt kära Japan som ett exempel, mest för att det är det enda landet jag har att jämföra med, haha!

På alla hjärtans dag så är det tjejerna som ger killarna choklad,
Killarna ger ingenting, de tar bara emot.

Men, det är självklart inte så simpelt som att bara ge choklad! Det finns nämligen två typer av choklad som man ger på Alla hjärtans dag.

• Giri-choco (Courtesy chocolate)
  Choklad som man mer eller mindre är tvingad att ge av artighetsskäl men man har inget romantiskt intresse i personen man ger denna, oftast billiga, choklad till. Ges oftast till manliga kollegor, bekanta m.fl.
• Honmei-choco (chocolate of love eller true feeling chocolate)Denna choklad ges som ni förstår på namnet till någon som man tycker om speciellt, t.ex sin pojkvän eller make. Det kan även ges som en kärleksförklaring till någon som man har en crush på men inte har vågat berätta det för. Denna choklad är oftast dyr, eller ännu bättre upp, hemmagjord. Hemmagjord choklad lägger givetvis mer vikt till "love" då personen som ger har lagt ner tid och känslor.

Så. männen då? Ska de bara sitta där och bli bortskämda med en massa choklad?
Ja, så är det faktiskt! Fram tills den 14 Mars, för då kommer något som heter White Day. På White Day ska alla de män som fått choklad, oavsett Giri eller Honmei, återgälde gåvan genom att ge tillbaka till den/de kvinnor de fick choklad ifrån.

Förut var det verkligen mer att man gav tillbaka vit choklad men nu förtiden så ges männen både mörk och vit choklad, underkläder, smycken osv. För lite orättvist e det nog ändå för de stackars männen! De är nöjda med choklad på alla hjärtans dag men de flesta kvinnor, i alla fall flickvänner, vill hellre ha presenter än choklad på White Day. Och det finns en generell regel som kallas för Sanbai-gaeshi (triple return) och som innebär att gåvan som ges tillbaka bör kosta 2-3ggr mer än priset på gåvan de själva fick på alla hjärtans dag.

Själv har jag redan gjort min hemmagjorda choklad, men då jag detta är inte har någon "special someone" valde jag att dedikera min kärleksfulla choklad till mina närmaste vänner!
Självklart har jag förberett min Giri-choco som jag kommer att ge mina kollegor imorgon. Dock är det inget tvång på mitt företag men jag tycker om mina kollegor och ger dem mer än gärna lite extra uppskattning! Även om vi normalt sätt alla är generösa och bjuder på saker.

Carros chokladfabrik!

Grattis Yuuki-sama!

I japan, och inte enbart inom Visual-kei tror jag, är det vanligt att band har ett födelsedags-live. Vet inte om det enbart är när när sångaren fyller år eller om det gäller för alla bandmedlemmar.

I vilket fall som helst så fyllde lilla Yuuki i Lycaon år  och de körde två live, ena dagen i Nagoya och andra dagen igår i Ikebukuro i Tokyo. Livet var uppdelat i två delar: Del 1 (14:00-17:30) och Del 2 (18:30-22:00). Lite smågalen och tokig som jag alltid e så gick jag givetvis på både del 1 och del 2! Det var en lång dag men å vilken härlig dag!

Ornament utanför Live-huset til Yuuki

Till skillnad från ett vanligt live kändes detta live väldigt jordnära och det kändes som man fick se den "vardagliga" Yuuki. Detta berodde väldigt mycket på att han denna gång medvetet valt att inte ha några bestämda topics eller manus i sitt mellansnack utan bara pratade om vad han kände för i just den stunden, dessutom hade han vardagskläder eftersom han på grund av snöstormen inte kunde få med sig sitt bagage från Nagoya med sina scenkläder. Det var nära att spelningen skulle ställas in men de tog vad de fick plats med i en ryggsäck typ + instrumenten och tog shinkansen upp till Tokyo för att kunna genomföra spelningen!

Av sina bandkollegor fick han lite presenter, och tydligen så är Yuuki väldigt frusen av sig så han fick ett 10 pack med sockor som hade roliga tryck på sig. Bl.a. Rirakuma, pokemon, doraemon etc.
Förutom de fick han även en väckarklocka eftersom han alltid har svårt att vakna och allt försover sig till repetionerna! haha! Han e mänsklig trots allt!
Förutom flummiga presenter fick han även lite mer ordentliga dyra presenter som en slips från Gucci, nu när han blivit vuxen och allt, samt en porslinsclown som han hade önskat sig.

Å ingen födelsedag utan tårta! Eller?
Faktum är att han fick tårta på spelningen i Nagoya så i Tokyo fick han sin favoriträtt istället, Bifu Kare-raisu! (Japansk curry med ris och nötkött). Han verkligen älskar denna rätt och kan prata i flera minuter om hur fantastisk den e och att varje gång han går till Coco-ichi (som e ans favorit kedja för curry, min med faktiskt!) och äter denna rätt med ost-topping så äter han den som att det vore sista gången!

Köpte lite födelsedags Goods, köpte även
en T-shirt från födelsedagsspelningen.

Well, summa sumarum så var det en fantastisk spelning och ärligt den första jag varit på sen jag kom hit. Sen OZ försvann förra året har jag bara Lycaon kvar vilket minskar mina tillfällen för att gå på spelningar tyvärr. Ser inte riktigt njutningen i att gå på en spelning där 5 band uppträder och jag bara vill se Lycon som enbart får köra 2-3 låtar...

Lär dock bli fler live när min lilla dunboll kommer hit, nåt jag ser fram emot enormt!
Då kan jag gå även om banden är ointressanta, haha!

Jag kommer ihåg första gången dunbollen tog med mig på ett live i Japan. Då det skiljer sig från spelningarna vi har i väst. Det är nämligen så att till varje låt finns det rörelser som är bestämda och alla gör dem tillsammans, så det kändes lite som att vara i en organiserad men kaotisk sekt. Nu har jag, precis som min dunboll, kommit att föredra detta organiserade kaos! Man får nämligen alltid plats, slipper bli klämd och ändå har man otroligt sjukt skoj och får också verkligen se sitt band!

Ända in i benmärgen

Det är inte mycket och det händer kanske 1-2ggr/år, självklart skiljer det beroende på vart man befinner sig, men det snöar faktiskt även här i Japan. Så, i Tisdags fick vi vinterns första snö, det efter att vi dagen innan haft en vårdag med +18 grader, snacka om teaser!

Jag ser det snöar!

Då det snöar så lite och så sällan har de flesta inte vinterdäck, det finns nämligen ingen lag som säger att man måste ha vinterdäck under en viss tidsperiod utan ska man åka till områden med vinterklimat får man byta eller sätta på kedjor då helt enkelt.

Detta gör att ett snöfall som i Svenska ögon mått sett är liten ställer till det lite mer här. Så effekterna i Tisdags, trots att det inte kom mer än någon centimeter, var att min kendo träning blev inställd och vi fick ett mejl från Avdelningscheferna som bad alla att åka hem så snart som möjligt så att man kunde vara säkert på att komma hem.

När temperaturen går från 18 ena dagen till -3 nästa dag gäller det att vara försiktig så att man inte blir förkyld! Influensan härjar för fullt och det är många som snorar bakom sina masker på kontoret!

Svårt att tro att det var +18 dagen innan...

Och igår kväll var den absolut kallaste natten hittills och igår var det ärligt talat fruktansvärt! Tidigare har rummet varit kallt men så fort jag har krypit in i min futon har det varit okej, men igår räckte inte ens det! Kylan satt ända in i benmärgen!

Fick ta en extra filt som lager och sov med min tjocktröja. Självklart har jag ett värmeelement, ett sådant som i stil med de vi ofta har ute på våra altaner i Sverige, men att ha det stå på en hel natt skulle inte vara billigt och dessutom ökar risken för förkylning. Men med alla lager blev det varmt och gosigt efter att jag i sedavanlig ordning dragit täcket hela hela vägen över huvudet!

Gissa om jag blev glad, efter att ha cyklat hem i snövädret i Tisdags med genomvåta kallar fötter, när öppnade postfacket och fick se ett care-package från Sverige. Det var min fina tokfjolla till kollega från Volvo CE som skickat lite saker jag bett om, men go som hon é hade hon dessutom stickat mig ett par sockor och gjort ett jättefint halsband/armband. Tack B, det värmde in i själen i min för tillfället frusna kropp!

Det är alltid kul med paket, men det är extra roligt när
man får ett från någon i Svea som vill visa sin omtanke
och att man inte är bortglömd! Värmde upp min dag!

Självklart en pizzakartong!

Massa mys!