Kochi. Japans L.A?

Nattbuss är ett vanligt och billigt sätt att ta sig fram på här i Japan. Självklart är Shinkansen både häftigare och snabbare men också 3-4ggr så dyrt. Jag har än så länge inte nått ett stadie där jag är beredd att betala så mycket mer bara för komfort.

Så efter 3 nätter i Osaka med massor av skoj var det dags för mig och Dunbollen att åka till hennes hemvistelse, Kochi. Det är en liten ö på östkusten och det första som slog mig när vi steg av bussen var den friska luften, det rena vattnet och doften av hav vart man än befann sig.

Palmer, kändes lite som L.A?

Tog jag fel tåg och plötsligt hamnade
i alperna?

Vet inte varför men anpanman finns överallt, även ett
museum! Detta är Karepanman (Curry bröd)

Samma morgon som vi anlände till Kochi kom även Nao ner och gjorde oss sällskap. Planen var att hyra bil och allesammans vandra uppför Tsurugi-san på lördagen. Dels är det alltid kul desto fler man är och dessutom siktar även Nao på att bestiga alla de 100 bergen precis som jag så kunde inte vara mer passande!

Dunbollens lov var tyvärr över så hon var snällt tvungen att gå i skolan på torsdagen och fredagen. För mig och Nao som äntligen hade lite semester passade vi på att njuta av det underbara vädret, dessutom ville han se det lilla slottet inne i centrum.

"Köp dina grönsaker själv" stånd.
Man lämnar helt enkelt angiven summa i
i burken och tar de grönsaker man har
betalat för. Helt awesome!

Vet inte varför men jag bara älskar
spårvagnar!

Tanken var att hyra cyklar men av någon anledning hade butiken stängt så vi beslöt oss för att promenera i lugn takt in till stan. Det visade sig bli det bästa beslutet någonsin! Naturen är som sagt i Kochi mysig om man glömmer bort att man befinner sig i betongtunga folktäta Japan.

Nu e det sommar nu är det sol....!

Efter flera timmars promenad i solen och även ett stopp vid ett tempel för att köpa en amulett till mor min kom vi äntligen fram till slottet. Precis som andra japanska slott var det omgjort till ett museum med små modeller som visade hur det en gång i tiden hade sett ut. Jag blir alltid lika besviken... jag menar, jag vill ju se original byggnaderna och inte modeller byggda i konstig skala!

Utifrån är byggnaderna alltid imponerande!

I denna lilla "korg" färdades de högt uppsatta, buren av
undersåtar.

 

Modell byggd i en extremt vältänkt skala, människorna
lär få krypa ut genom porten...

Nästa dag väntade bergen och vandring av ytterligare ett berg från listan med de 100. Självklart behövs proviant men Dunbollens lägenhet är inte speciellt stor, men där det finns hjärterum finns det stjärterum sa jag å satte mig på golvet och tillverkade risbollar! 

Dag 2 gav vi oss iväg kl 5 på morgonen mot Tsurugi-san, ett berg på 1955m.

Då var det bara att sätta fart mot toppen!

 
Vi blev allt som allt ett gäng på 5 personer och speciellt spännande var det att Dunbollen valde att följa med! Hon är vare sig intresserad eller har tidigare erfarenhet av att vandra i bergen egentligen, men tack vare att bergets namn skrivs med betydelsefulla tecken så hittade hon någonstans ett sug!