Kirifuri

Att vara ute i naturen är den absoluta bästa medicinen mot stress och utmattning orsakad av dagens samhälle där vi sätter press på oss och förväntas prestera hela tiden. Eftersom vi ska springa halvmara nästa helg fick det bli lite lättare med hiking istället för bergsvandring, dock inte sämre för det!

Vi valde att åka till ett område som heter Kirifuri och som har massor av vandringsleder här och var. Vi valde en som gick utmed tre vattenfall och som fortfarande skulle ha en del höstfärger kvar på träden enligt senaste rapporter.

Stigen var inte alltid helt tydlig

Trots det mulna vädret var det en behaglig temperatur och till skillnad från när vi bergsvandrar var denna rutt väldigt orörd av människan, helt ärligt var det fantastiskt att få komma ut i naturen på riktigt! Inga ordnade trappor och byggda stigar, bara en ren skär natur!
Någonstans mitt ute i det hela ställde vi oss helt knäpptysta och då vi var helt själva kunde vi höra hur löven föll från träden, det har aldrig tidigare hänt mig här i Japan, att uppleva en sådan tystnad.

Efter ungefär halva vägen kom vi äntligen till det första vattenfallet och busiga som vi är kunde vi inte låta bli att ta oss närmre!

Tamasudare vattenfallet

Vi skippade det andra vattenfallet och begav oss direkt till det sista som också skulle vara det största. Det var synd att man bara kunde se det från så pass långt avstånd, kan tänka mig att det vore riktigt häftigt att se från nära håll!

Vattenfallet kallar för "Kirifuri" och betyder Regnande dimma. Det har fått sitt namn ifrån att det dels ser ut som det är dimma regnar ner med vattnet utefter fallet men även för att området ofta sköljs över av dimma.

Vi avslutade allt med en lättare middag på en soba-restaurang bredvid vattenfallet. Jag äter det mesta men något jag fortfarande inte vant mig vid är de helgrillade fiskarna med huvud, inälvor och allt kvar. Nao gillar det och ja, köttet är gott!

Kirifuri som är känt för sin dimma valde att inte göra oss besvikna! När vi satte oss på bussen tillbaka till parkeringsplatsen började det regna så smått och snart var hela området täckt i en tjock dimma med en sikt inte längre än 5-10m. Tur att vi inte var kvar ute i vandringsleden men så otydliga stigar!

 

Det var en av de bästa turerna ute i det vilda på länge och med lite uppladdad energi beger vi oss åter tillbaka till stadens betong och stress!

Udon på toppen av grytberget

Början av November innebär att säsongen för att vandra i bergen närmar sig sitt slut, om man inte har specifik vinterutrustning förstås. I och med detta så ville vi passa på att göra ett försök till en av de kanske sista vandringarna för året uppför Mount. Tanzawa.

Mount. Tanzawa är också ett av de 100 kända bergen i Japan och även om det inte är ett högt berg, endast 1557m, så är det ett av de jobbigare bergen eftersom man börjar på väldigt låg höjd och har många meter att ta sig till toppen.

Så tanken var att börja vid Ogura på en höjd av 293m, ta sig till Mount. Nabewari (1273m) för att övernatta, fortsätta mot toppen på söndag morgon för att slutligen ta sig ner under söndags eftermiddagen.

Dock blir inte allt som man tänkt sig och av diverse orsaker kom vi inte fram till Ogura förrän kl 15 på eftermiddagen. Vandringen upp till toppen för Mount. Nabewari skulle ta ca 4h vilket skulle innebära att vi inte skulle vara framme vid övernattningsplatsen förrän runt kl 19. Problemet är att uppe i bergen blir det mörkt redan efter 17 såhär års och det är inte direkt rekommenderat att vandra omkring i mörkret, även om du har pannlampa, i berg man tidigare inte vandrat i.

ca 3,5 timmar uppåt med trappor i princip hela vägen!

En känsla av höst!

 Så, något besviken om jag ska vara ärlig, tog vi in på ett hotell i närheten  istället och bestämde oss för att gå upp vid kl 04 och påbörja vår vandring kl 06. Då vi räknade ut att det skulle ta ca 10h att ta sig upp till toppen för Mount. Tanzawa och ner igen till parkeringen, utan några större pauser, valde vi att bara vandra till Mount. Nabiwari för att åtminstone äta deras berömda Yakinabe Udon.

Yakinabe Udon på toppen av Mount. Nabewari

Efter en välförtjänt rast på toppen och med lunch i magarna började vi ta oss ner igen. Vi valde att ta en annan väg som visade sig vara mycket trevlig! Mindre "preppad" av personal jämfört med de andra vägarna = mindre trappor = mindre smärta i knäna.

Vi passerade även ett litet vattenfall, mycket trevligt!

Vår rutt!

Så det tog oss ca 6h40min tur och retur, vilket är ganska snabbt! I guideböckerna uppskattar de att det ska ta ca 7,5- 8h, men då är tiderna också uträknande för en äldre dam eller herre i 50års åldern...

En annan trevlig sak som man nästan endast ser ute på landsbygden är de små gör-det-själv grönsaksstånden. De som odlar i området samlar ihop sina grönsaker och frukter i korgar eller påsar samt prismärker. Sen får man Servera sig själv genom att lägga pengarna i en liten bössa och ta sina varor. Mycket trevligt koncept men jag tvivlar på att det skulle fungera i Sverige...

 

Så då vi misslyckades att bestiga Mount. Tanzawa som är ett av de 100 bergen i Japan betyder det att vi måste komma tillbaka och bestiga detta berg en gång till + de sista 300m. Tvivlar på att jag e sugen på att komma tillbaka inom en alltför snar framtid med tanke på alla trapporna...

THE Mountain, Mount. Fuji!

Jag kan inte minnas exakt men jag tror att det går så långt tillbaka som fem eller sex år, drömmen om att se soluppgången från toppen av Fuji. Så kom då äntligen dagen då datum blev bestämt!

Dock bör man veta när man bestiger detta berg att förutsättningarna för bra väder som gör det möjligt att se soluppgången är ganska dåliga och de flesta som bestiger berget lyckas 1 gång av 3-4. Att det närmade sig en tyfon just när vi planerade vår vandring ökade inte oddsen precis! Det var därför med spänning som vi planerade det hela och ända in till sista stunden före avfärd mot berget visste vi fortfarande inte om vi skulle kunna genomföra bestigningen. Ena stunden var det okej för att ett par timmar senare ändras och ej längre rekommenderas pga starka vindar.

Eftersom Fuji har blivit utsett till ett kulturarv är det inte längre tillåtet att med egen bil ta sig upp till station 5. Detta innnebär att alla måste parkera nedanför berget, betala 1000Jpy i bidrag till att bibehålla Fujis omgivning och sedan ta en buss upp till femte. Eftersom man åker upp med buss och därför tar sig upp på en höjd av ****m på en väldigt kort tid är det viktigt att man vilar 1-2 timmar och låta kroppen vänja sig vid den tunnare luften.

Mount Fuji är känt bland klättrare i Japan som ett berg där många enkelt får problem med höjdsjuka och måste avbryta vandringen mot toppen. Att folk blir dåliga beror oftast på att de inte tar sig tid att vila ordentligt vid 5:e stationen samt vandrar upp mot toppen för snabbt. Det bästa sättet att undvika detta är att låta vandringen ta den tid som behövs och vila lite vid varje stationen, dessutom kan man ha med sig en liten tub syrgas! Den kan användas både vid början av symptom och för att förhindra symptom.

Medan vi vilade passade vi på att ladda upp med energi och få i oss lite kvällsmat. Eftersom Japan till skillnad från Sverige blir mörkt redan vid sju även på sommaren så fick maten intas i blindo. Alla hade vi pannlampor såklart men då folk ligger och vilar vill man inte störa för mycket!

Det blev dags för avfärd!

Sikten var inte mer än vad ens pannlampa
kunde erbjuda!

Varje pick är en ljuset från en pannlampa. När man
tittade bakåt var det som en liten ljuslarv som kom efter

Kl 20:00 på kvällen bar vi oss av mot toppen och vi höll ett högt tempo, nästan för högt! Från station nio körde jag på med lite syrgas i förebyggande syfte och sakta ner stegen lite, trots detta nådde vi ändå toppen vid 01:30 ungefär.


Vi gjorde alla ett tappert försök att sova fram tills gryningen men trots flera lager kläder blev det olidligt kallt då vi låg direkt på backen och utan vindskydd. Tror knappt jag har frysit så mycket någon gång faktiskt!

Morgonen kom och med fick jag även möjligheten att uppfylla drömmen om att se gryningen från toppen, Å det mina vänner, det var värt varenda steg ska jag säga! Vare sig ord eller bilder kan göra det rättivisa...

frukost!

Bästa kaffen jag druckit i mitt liv, helst seriöst!

Mount Fujis centrala krater

En kollega till mig filmade alltihopa och skapade till oss ett litet minne från denna helt fantastiska tripp!

Japans 100 kända berg - Nr7, Mount. Gassan

Sakta men säkert prickar jag av bergen från listan med Japans 100 kända berg. Att vandra i bergen är ett av de mest effektiva sätten att komma ut i naturen i ett land som består till stora delar av betong, om man inte bor ute på vischan då.

Att få komma ut i det gröna och uppleva naturens doftar och ljud är nog det absolut bästa sättet att göra sig av med stress. Det och karaoke!

Mount. Gassan är med sina 1984m det högsta av tre berg i Dewa, Yamagata prefekturen. Precis som många andra berg i Japan är det en vulkan men det finns inga varning utfärdade så det går utmärkt att bestiga!

I Japan finns det folk som vandrar bergen för att träna sina sinnen och en del av dem går på en typ av pilgrimsfärd från berg till berg. Dessa personer är oftast klädda i vita kläder och jag har hört talas om dem men inte förrän nu sett dem, och de flockades i mängder! Tydligen är Gassan ett dyrkat berg bland just denna grupp människor, vilket säkert är kopplat till Templet på bergets topp samt att en känd Haiku poet besökte berget för 400 år sedan och skrev poesi.

Berget är även känt för sina stora mängder snö och är ett av bergen som erbjuder möjligheten att åka skidor även en bit inpå sommaren.

För oss som bor i Saitama ligger detta berg en bra bit bort så för att underlätta en aning åkte vi kvällen innan och sov över hos en av Naos kompisar som också skulle följa med. Men även om vi åkte 2h dagen innan väntade en ca 6.5H lång biltur på morgonen så avfärd var planerad kl 02:30.

Vi började klättra vid 8:30, nådde toppen runt  11:30 för att käka lite lunch, njuta av utsikten för att sedan börja vandra neråt igen och köra de 6.5+2h bilfärd hemmåt. Vandringen och berget i sig var riktigt trevligt men de flesta av oss var eniga om att det var lite långt bort för att bara åka över dagen.

Tack vare stödlinda för min onda arm fick jag
en grymt sexig bränna!

Undrar vilket berg från listan det blir härnäst?
Den som lever får se!

Kochi. Japans L.A?

Nattbuss är ett vanligt och billigt sätt att ta sig fram på här i Japan. Självklart är Shinkansen både häftigare och snabbare men också 3-4ggr så dyrt. Jag har än så länge inte nått ett stadie där jag är beredd att betala så mycket mer bara för komfort.

Så efter 3 nätter i Osaka med massor av skoj var det dags för mig och Dunbollen att åka till hennes hemvistelse, Kochi. Det är en liten ö på östkusten och det första som slog mig när vi steg av bussen var den friska luften, det rena vattnet och doften av hav vart man än befann sig.

Palmer, kändes lite som L.A?

Tog jag fel tåg och plötsligt hamnade
i alperna?

Vet inte varför men anpanman finns överallt, även ett
museum! Detta är Karepanman (Curry bröd)

Samma morgon som vi anlände till Kochi kom även Nao ner och gjorde oss sällskap. Planen var att hyra bil och allesammans vandra uppför Tsurugi-san på lördagen. Dels är det alltid kul desto fler man är och dessutom siktar även Nao på att bestiga alla de 100 bergen precis som jag så kunde inte vara mer passande!

Dunbollens lov var tyvärr över så hon var snällt tvungen att gå i skolan på torsdagen och fredagen. För mig och Nao som äntligen hade lite semester passade vi på att njuta av det underbara vädret, dessutom ville han se det lilla slottet inne i centrum.

"Köp dina grönsaker själv" stånd.
Man lämnar helt enkelt angiven summa i
i burken och tar de grönsaker man har
betalat för. Helt awesome!

Vet inte varför men jag bara älskar
spårvagnar!

Tanken var att hyra cyklar men av någon anledning hade butiken stängt så vi beslöt oss för att promenera i lugn takt in till stan. Det visade sig bli det bästa beslutet någonsin! Naturen är som sagt i Kochi mysig om man glömmer bort att man befinner sig i betongtunga folktäta Japan.

Nu e det sommar nu är det sol....!

Efter flera timmars promenad i solen och även ett stopp vid ett tempel för att köpa en amulett till mor min kom vi äntligen fram till slottet. Precis som andra japanska slott var det omgjort till ett museum med små modeller som visade hur det en gång i tiden hade sett ut. Jag blir alltid lika besviken... jag menar, jag vill ju se original byggnaderna och inte modeller byggda i konstig skala!

Utifrån är byggnaderna alltid imponerande!

I denna lilla "korg" färdades de högt uppsatta, buren av
undersåtar.

 

Modell byggd i en extremt vältänkt skala, människorna
lär få krypa ut genom porten...

Nästa dag väntade bergen och vandring av ytterligare ett berg från listan med de 100. Självklart behövs proviant men Dunbollens lägenhet är inte speciellt stor, men där det finns hjärterum finns det stjärterum sa jag å satte mig på golvet och tillverkade risbollar! 

Dag 2 gav vi oss iväg kl 5 på morgonen mot Tsurugi-san, ett berg på 1955m.

Då var det bara att sätta fart mot toppen!

 
Vi blev allt som allt ett gäng på 5 personer och speciellt spännande var det att Dunbollen valde att följa med! Hon är vare sig intresserad eller har tidigare erfarenhet av att vandra i bergen egentligen, men tack vare att bergets namn skrivs med betydelsefulla tecken så hittade hon någonstans ett sug!