söndag 2 mars 2014

Diskriminering...Eller?

Trots att jag hade kört en helnatt på baren i Tokyo hade jag bestämt mig för att jag ville åka till gymet på söndagsmorgonen före min bio som skulle börja 11:25.

Vill notera att jag inte levde rövare i Tokyo, utan här är det så tråkigt att sista tåget hem går vid midnatt och tar man inte det så får man snällt stanna tills första tåget på morgonen, som är först vid 5 snåret. Eftersom jag tidigare på kvällen varit ute och käkat med Saori, en japansk tjej jag lärde känna på flyget till japan i Juni förra året, så anlände jag inte i Tokyo förrän 23:10, med andra ord hade det varit meningslöst att åka hem igen vid 24....

Well i alla fall, med bara ca 2,5h sömn packade jag ändå engagerat min väska och begav mig av till gymet som ligger bara 3-4min från mig med cykel. Sjukt längesen jag lyft skrot så var verkligen pepp! Tyvärr kom jag inte längre än till receptionen...

Jag kom väl ca halvvägs i formuläret för regristrering innan tjejen bakom disken stoppade mig, jag hade nämligen kryssat i "Ja" för att jag har en tatuering. Det visade sig att de hade noll-tolerans och trots att jag förklarade att jag inte tillhör maffian, att min tatuering är liten, inte syns när jag tränar, att jag kan tejpa över den osv. så var det stopp. 

Hade detta hänt i Sverige hade man kunnat gå till en tidning eller TV och blåsa upp detta till en stor nyhet och på så sätt tvingat gymmet att ändra sina principer och tillåta mig träna där, haha! Här skulle media inte bry sig, antagligen av flera olika anledningar...

I Japan är tatueringar och piercingar inget vanligt förekommande, vilken troligen delvis beror på att det inte är socialt accpeterat och om man väljer att tatuera sig innebär det att man stänger ut sig själv från diverse ställen såsom vissa gym men även från de underbara heta källorna (Onsen). Onsen brukar dock inte vara ett problem för mig för jag frågar inte utan tejpar över eller döljer den med den lilla tvätthandduken.

Är detta diskriminering? I svenska ögon mätt så ja, diskriminering mot tatuerade! Dock så gäller denna regel oavsett hudfärg och härkomst så någon diskriminering mot mig som invandrare har inte förekommit. Självklart trist att jag inte komma in och träna, men nu är då så att det japanska samhället fortfarande förknippar tatueringar med maffian och det kommer ta lång tid innan det ens är i närheten att bli accepterat!

Tur i oturen innebar detta att jag åkte till våningen under och provade på Squash istället. Det var första gången men definitivt något jag kan tänka mig köra igen, dock gärna med en partner för det var lite enformigt att köra själv! 


3 kommentarer:

  1. Så var det när killarna på jobbet skulle till Korea i början. De fick dölja sina tatueringar och gå i långärmat hela tiden. Det ses som kriminella/gängtecken i en del länder.
    När jag var ung så var det nästan bara kriminella och sjömän som hade tatueringar här i Sverige så då var man ganska storögd när man såg någon.
    Här i Sverige hade du säkert kunnat gå till tidningarna med att du blev kränkt och sedan fått någon liten dusör som plåster på såren. Svenskarna är numera det mest lättkränkta folket i världen tror jag.

    Även det här inlägget dunsade ner så jag kunde läsa det idag liksom de som du skrivit efter det här. Märkligt. /B

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo men precis, var lite det jag ville driva med. Att i sverige, så fort nåt inte går ens väg eller passar en så behöver man bara klaga i media för att få som man vill...

      Det beror på att jag inte släppt inläggen förrän nu men jag har daterat dem till när de borde ha blivit släppta, hehe...

      Radera
    2. Men va fan det är väl ett jädra sätt att lura folk på det där viset *morrar*. Jag trodde det var något fel på mig/datorn/din dator/cybervärlden i övrigt/Japan/Sverige eller något annat. Så var det bara du som låg och tryckte på inläggen. Skärpning snäckan annars blir det en hurring *S* /B

      Radera