Dagen med stort D kom till slut! Dagen då jag av någon idiotisk och dum anledning valt att ställa upp i en halv-mara (21km). På grund att problem med mitt högre knä efter en löprunda på 15 km månaden innan så hade jag inte heller kunnat träna så mycket som jag borde så det var med allt annat än starkt självförtroende som jag stod i startfältet den där dagen.
Vädret var osäkert och det hade regnat mängder sen dagen innan, på morgonen hade ösregnet övergått till smått duggregn bara men vare sig jag eller Nao var sugna på att köra loppet i regn och riskera att dra på oss en förkylning. Men vädergudarna hörde våra böner och kl 9 vid starten hade det slutat!
 |
| Redo i starten! |
 |
| Alla väntar förväntasfullt |
Jag och Nao höll sällskap fram tills 15km, sen behövde han gå till badrummet så jag fortsatte på egen hand. Vinnarskallen i mig insåg att jag kunde få en ganska hyfsad tid och hade därför ingen lust att stanna för kisspaus med bara 6km kvar! Så jag började gasa på!
Väl framme i mål fick vi en minnes t-shirt och lite dricka. Mitt knä värkte men det var ändå en skön känsla att ha genomfört loppet och ungefär på den tid som jag hade satt upp som mål för mig själv innan strulet med knät började.
 |
| Det bjöds på varm miso-soppa mums! |
 |
| Inte helt pjåkigt! |
Milde tid va' ni springer och far. Tur ni är likadana. Själv skulle jag givetvis aldrig komma på tanken att fnatta runt och få ont i knäna (det får jag ändå¨av gammeln).
SvaraRaderaNao är rar.
Må gott lillaste du. Kram B