Kirifuri

Att vara ute i naturen är den absoluta bästa medicinen mot stress och utmattning orsakad av dagens samhälle där vi sätter press på oss och förväntas prestera hela tiden. Eftersom vi ska springa halvmara nästa helg fick det bli lite lättare med hiking istället för bergsvandring, dock inte sämre för det!

Vi valde att åka till ett område som heter Kirifuri och som har massor av vandringsleder här och var. Vi valde en som gick utmed tre vattenfall och som fortfarande skulle ha en del höstfärger kvar på träden enligt senaste rapporter.

Stigen var inte alltid helt tydlig

Trots det mulna vädret var det en behaglig temperatur och till skillnad från när vi bergsvandrar var denna rutt väldigt orörd av människan, helt ärligt var det fantastiskt att få komma ut i naturen på riktigt! Inga ordnade trappor och byggda stigar, bara en ren skär natur!
Någonstans mitt ute i det hela ställde vi oss helt knäpptysta och då vi var helt själva kunde vi höra hur löven föll från träden, det har aldrig tidigare hänt mig här i Japan, att uppleva en sådan tystnad.

Efter ungefär halva vägen kom vi äntligen till det första vattenfallet och busiga som vi är kunde vi inte låta bli att ta oss närmre!

Tamasudare vattenfallet

Vi skippade det andra vattenfallet och begav oss direkt till det sista som också skulle vara det största. Det var synd att man bara kunde se det från så pass långt avstånd, kan tänka mig att det vore riktigt häftigt att se från nära håll!

Vattenfallet kallar för "Kirifuri" och betyder Regnande dimma. Det har fått sitt namn ifrån att det dels ser ut som det är dimma regnar ner med vattnet utefter fallet men även för att området ofta sköljs över av dimma.

Vi avslutade allt med en lättare middag på en soba-restaurang bredvid vattenfallet. Jag äter det mesta men något jag fortfarande inte vant mig vid är de helgrillade fiskarna med huvud, inälvor och allt kvar. Nao gillar det och ja, köttet är gott!

Kirifuri som är känt för sin dimma valde att inte göra oss besvikna! När vi satte oss på bussen tillbaka till parkeringsplatsen började det regna så smått och snart var hela området täckt i en tjock dimma med en sikt inte längre än 5-10m. Tur att vi inte var kvar ute i vandringsleden men så otydliga stigar!

 

Det var en av de bästa turerna ute i det vilda på länge och med lite uppladdad energi beger vi oss åter tillbaka till stadens betong och stress!