söndag 26 juli 2015

THE Mountain, Mount. Fuji!

Jag kan inte minnas exakt men jag tror att det går så långt tillbaka som fem eller sex år, drömmen om att se soluppgången från toppen av Fuji. Så kom då äntligen dagen då datum blev bestämt!

Dock bör man veta när man bestiger detta berg att förutsättningarna för bra väder som gör det möjligt att se soluppgången är ganska dåliga och de flesta som bestiger berget lyckas 1 gång av 3-4. Att det närmade sig en tyfon just när vi planerade vår vandring ökade inte oddsen precis! Det var därför med spänning som vi planerade det hela och ända in till sista stunden före avfärd mot berget visste vi fortfarande inte om vi skulle kunna genomföra bestigningen. Ena stunden var det okej för att ett par timmar senare ändras och ej längre rekommenderas pga starka vindar.





Eftersom Fuji har blivit utsett till ett kulturarv är det inte längre tillåtet att med egen bil ta sig upp till station 5. Detta innnebär att alla måste parkera nedanför berget, betala 1000Jpy i bidrag till att bibehålla Fujis omgivning och sedan ta en buss upp till femte. Eftersom man åker upp med buss och därför tar sig upp på en höjd av ****m på en väldigt kort tid är det viktigt att man vilar 1-2 timmar och låta kroppen vänja sig vid den tunnare luften.



Mount Fuji är känt bland klättrare i Japan som ett berg där många enkelt får problem med höjdsjuka och måste avbryta vandringen mot toppen. Att folk blir dåliga beror oftast på att de inte tar sig tid att vila ordentligt vid 5:e stationen samt vandrar upp mot toppen för snabbt. Det bästa sättet att undvika detta är att låta vandringen ta den tid som behövs och vila lite vid varje stationen, dessutom kan man ha med sig en liten tub syrgas! Den kan användas både vid början av symptom och för att förhindra symptom.

Medan vi vilade passade vi på att ladda upp med energi och få i oss lite kvällsmat. Eftersom Japan till skillnad från Sverige blir mörkt redan vid sju även på sommaren så fick maten intas i blindo. Alla hade vi pannlampor såklart men då folk ligger och vilar vill man inte störa för mycket!


Det blev dags för avfärd!



Sikten var inte mer än vad ens pannlampa
kunde erbjuda!

Varje pick är en ljuset från en pannlampa. När man
tittade bakåt var det som en liten ljuslarv som kom efter

Kl 20:00 på kvällen bar vi oss av mot toppen och vi höll ett högt tempo, nästan för högt! Från station nio körde jag på med lite syrgas i förebyggande syfte och sakta ner stegen lite, trots detta nådde vi ändå toppen vid 01:30 ungefär.


Vi gjorde alla ett tappert försök att sova fram tills gryningen men trots flera lager kläder blev det olidligt kallt då vi låg direkt på backen och utan vindskydd. Tror knappt jag har frysit så mycket någon gång faktiskt!

Morgonen kom och med fick jag även möjligheten att uppfylla drömmen om att se gryningen från toppen, Å det mina vänner, det var värt varenda steg ska jag säga! Vare sig ord eller bilder kan göra det rättivisa...




frukost!

Bästa kaffen jag druckit i mitt liv, helst seriöst!
Mount Fujis centrala krater

En kollega till mig filmade alltihopa och skapade till oss ett litet minne från denna helt fantastiska tripp!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar