Mount. Tsukuba

Mina äventyr uppe i bergen fortsätter och som jag tidigare nämnt är målet att inom min livstid bestiga Japans 100 kända berg. Denna gång fick Mount. Tsukuba bli offer!

Welcome to Mount. Tsukuba!

Berget har två toppar, Nyotai-san (male) 877m and Nantai-san (female) 871m. Berget är till skillnad från många andra berg inte en vulkan utan ett berg baserat på Granit och Gabbro och är känt för att producera vacker granit som bryts av diverse företag fortfarande. 

Trots sin ringa storlek är det högaktinsfullt uppskattat av japanerna och det finns en del legender och historier kring Mount. Tsukuba, delvis tack vare de två topparna. En av legenderna lyder som så att en gud nedstigen från himlen tillfrågade två berg om härbärge för natten. Ett av bergen var det ståtliga Mount. Fuji och det andra var det pluttiga Mount. Tsukuba. Mount. Fuji med sin höga topp och näst intill perfekta krater avböjde och ansåg sig inte behöva någon guds välsignelse medan ödmjuka Mount. Tsubuka mer än gladligen välkomnade sin gäst och erbjöd både mat och vatten. Ser man på de två bergen idag är Mount. Fuji ett kallt och ensamt berg medan Mount. Tsukuba är varmt och välkomnande med sin otroliga grönska.

Kan ju kanske ha nåt att göra med att inte lika mycket kan växa på 3800m jämfört med 800? (ᗒᗜᗕ)՛̵̖

En annan lite mer romantisk legend lyder att berget är plats för japans heliga stamfäder, den manliga guden Izagi-no-Mikoto på toppen Nantai och den kvinnliga gudinnan Izami-no-Mikoto på toppen Nyotai. Det sägs att dessa två guda-gestalter födde många av de andra gudarna och till och med till Japan själv.

The famous and popular Shrine of Mount. Tsukuba

Personligen gillar jag legenden med oljan från paddor/grodor som sägs kunna bota allt!
Vi hade turen att se en liten uppvisning på plats där han smörjde in armen i paddoljan samt även svärdet för att sen skära sig utan att det blev ett sår, strax därpå innan hade han skurit sig med samma svärd utan olja och börjat blöda.... känns som dukat för lurendrejeri men ändå skoj att se!

Det märks ganska snart att Mount. Tsukubas officiella
maskot är en groda

Look, it's me!

Mount. Tsukuba är det lägsta berget av de 100 med endast 877m, dock börjar man klättra från botten vilket gör att det ändå är en fysisk utmaning om man väljer en av de längre rutterna. För de som vill njuta av den vackra utsikten men inte har de fysiska förutsättningarna så går det en linbana hela vägen upp till toppen!

Efter ett par timmar i stil med denna terräng känds
det i benen

Jag vet inte riktigt varför men av någon anledning är ett par stenblock med udda form en av turist attraktionerna medan man klättrar. Jag såg tre av dessa och endast en av dem imponerade medan jag totalt misslyckades att se charmen i de övriga.

Syns inte på bilden men från vissa vinklar såg blocket
nästan ut att sväva i luften med hjälp av någon
form av magi.

Wow! En stor sten! Eller...njae...
Ett av blocken jag absolut inte såg charmen i...

Tjillevippen!

Enligt väderprognosen skulle det vara klart och fint men vädergudarna ville inte riktigt som meterologerna så det var mulet och disigt vilket gjorde att sikten från toppen var något begränsad. Dock var den megastora monstertyfonen nr 19 på G så får vara glad över att det inte blåste jäklar och piskade spö!

Vid en klar och fin dag kan man se ut till havet

Inte fy skam ändå!

Efter att vi nåt toppen kom vi till ett ställe med fler, tro det eller ej, fler stenar! Wuhuuu! Denna gång fanns det dock en tanke bakom som gjorde det hela lite mer intressant. Som ni kan se på bilden nedan ligger det massor av små stenar på de stora blocken. Dessa är uppkastade av diverse människor som passerat, det betyder nämligen god lycka om man kastar upp sin sten och den lyckas stanna där och inga andra stenar faller ner. Jag försökte 2ggr och lyckades andra gången men en annan sten föll så fick väl bara halv lycka!

Naoya lyckades, till skillnad från mig, på första försöket!

Vi käkade lite lunch på toppen men allt eftersom eftermiddagen kom började det bli kallt, blåsigt och dimman drog ihop sig. Att den stundande tyfonen var på ingång var ett faktum och snart såg vi inte ens topparna på intilligande berg!

Det ska vara fullt av berg här egentligen...

Med andra ord, dags att skynda sig ner innan det blir mörkt och regn! Vi hade tänkt ta den längre vägen ner men då klockan redan var sent på eftermiddagen valde vi den korta, tur var väl det! Halvvägs ner skymde de rejält och i slutet funderade vi allvarligt på att ta fram våra pannlampor!

Vi stötte på två mastodont träd på vägen ner, de måste säkert vara flera hundra år gamla! Den enda såg ut som en gigantisk slangbella medan den andra var normalt rund. Jag och Naoya ställd oss och försökte lägga våra armar om stammen men det hade nog behövts 4 pers för att komma runt! Moder natur är mäktig när det kommer till att skapa! 

Det var imponerande stort och man kände sig otroligt liten!

Vi kom i alla till slut ner välbehållna i mörkret och enligt god tradition åkte vi till en närliggande Onsen (varmbad) och lät våra trött kroppar slappna av innan vi begav oss tillbaka hem!

Templet var riktigt vackert i skymningen!