Mount. Shirane

Vår och höst är högsäsong för bergsvandring så det är full rulle nu och bara en vecka efter Mount. Tsukuba bar det av mot nästa berg, Mount. Shirane i Nikko.

Startade upp en liten Onigiri (risboll) fabrik hemma kvällen innan

Mount. Shirane är en vulkan och med tanke på den nyligen stora olyckan med Mount. Ontake som fick ett plötsligt utbrott och en jordbävning med magnitud 3.5 intill Mount. Shirane bara två dagar tidigare så skämtade vi alla lite smått nervöst om förhoppningen att inget skulle hända.  Dock har vulkanen inte haft ett utbrott sedan 1890 och inte kan väl ödet vara så förargligt att två stora utbｒott sker inom loppet av ett par månader?

Mount. Nikko Shirane är 2578m högt och ligger precis som Mount. Hiuchigatake ligger Tochigi prefekturen och på kartan kan man se stjärnan som representerar Mount. Hiuchigatake bredvid den röda stolpen som är Mount. Nikko Shirane.

Vi hade några smärre förändringar i gänget som åkte då två av de tidigare inte kunde följa med och ett nytt tillskott och totalt blev vi bara fyra stycken denna gång,. Harada-san och Uekusa-san från tidigare och jag passade på att bjuda med Naoya som jag besteg Mount. Tsukuba med.

07:10, anlänt på 1757m höjd

Istället för nattbuss erbjöd sig Harada-san att köra bil så vi möttes upp kl 04:00 på morgonen för att hinna fram och börja vandra vid 7:30. Vi startade på en höjd på 1752m så vi hade lite mer än 800m. Det låter lite men det tar sin tid att ta sig upp och desto högre man kommer desto mer blir man påverkad av lufttrycket som blir tunnare.

Det är stor skillnad på temperaturen på 1700m jämfört
med nere i stan

Eftersom det i princip alltid är kallt när man hoppar ur bilen och innan man kommit igång att vandra får man i börja med att ta på sig 3-4 lager kläder som man sedan får ta av sig vartefter man får upp kroppsvärmen medan man går. I min nuvarande utrustning har jag upp till 5 lager att möjligen ta på mig men ska jag fortsätta vandra i vinter får jag nog ta mig en funderare på om jag inte borde införskaffa någon form av dunjacka...dock är kläderna för vandringen långt ifrån billigt!

Vägen var brant redan från start så vi hade
ganska snart fått upp kroppsvärmen

Solen kikade fram mellan träden och då blir man....konstig? (ᗒᗊᗕ)

Den här mannen är 64 men en av de piggaste i benen i gänget!

När vi vandrar i bergen så finns det alltid avsatta rutter och varje berg har många ggr flera stycken, med olika svårighetesnivåer, att välja på. Dock är det inte alltid så självklart vart vägen går och det finns en möjlighet att man går vilse, speciellt om man går själv.

Vi hade en gedigen kartläsare och desuttom har Uekusa-san
en GPS med den planerade rutten utmärkt och därför
larmar om man avviker

Skogen kändes väldigt bekant och lik svensk skog
Till en början åtminstone...

Jag, Naoya och Harada

Ett bra exempel på en tydligt utmärkt stig!

Jag tror uppriktigt det vore bra för alla att åtminstone en gång ge sig ut i moder natur,, och då inte bara till parken i stan eller joggingspåret runt hörnet, utan på en ordentligt vandring, inte nödvändigtvis i bergen. Jag har alltid älskat utomhusaktiviteter, vilket nog är mycket tack vare att jag sedan barnsben getts möjligheten att vara mycket utomhus, men på senare år har även jag kommit att blivit allt mer av en "stadsråtta". Det är absolut inget fel med att älska civilisation och storstaden, men genom att komma ut i naturen, uppleva allt det fantastiska som finns omkring oss och andas in den vackra rena luften, gör en påmind om varför det är så viktigt att vi tar hand om den innan den är ett minne blott!

 

Efter ett par timmar kunde vi se toppen och vårt mål

Bara 0.8km kvar till toppen. Let's go!

Harada-san samlar fokus för de sista metrarna

Vägen upp är inte direkt asfalterad och lättvandrad

Ju närmre toppen man kommer desto fler blir pauserna eftersom lufttrycket blir tunnare och man blir andfådd bara efter några meter. Viktigt att tänka på dock är att göra pauserna korta så att man blir kall och riskerar att bli sjuk efteråt. Och då vill jag tillägga att alla vi i gruppen som åker är till vardags aktiva människor som gymar, joggar, springer maraton, klättrar på klättervägg, promenar varje dag osv.

Berget med den kluvna toppen i bakgrunden är
Mount. Hiuchigatake som jag besökte för några
veckor sedan.

Harada-san, the king of the world!

Efter att ha vandrat i ca 3h nådde vi toppen på 2578m. Det var om ännu mer fantastiskare än de tidigare turerna! Klarblå himmel, vindstilla och ca 10 grader på toppen. Bättre förutsättningar för bergsvandring finns helt enkelt inte och jag kommer nog inte ha denna turen med vädret varje gång!

I bakgrunden går det att se Mount. Nantai som
definitivt kommer falla offer för oss när våren kommer!

Vi var inte direkt ensamma på toppen om man säger så...

En sak är säker, när man är ute i naturen och leker så blir man hungrig! Så trots att klockan egentligen inte var mer än 11 så kurrade våra små magar och det blev passande med lunch innan det var dags att ta oss ner, för har man vä tagit sig upp, ja då får man ta sig ner!
Naoya hade varit snäll och tagit med sig en termor med hett vatten och pulversoppa för att värma sig med då vi hade räknat med nollgrader på toppen.

10 grader å strålande sol, härligt!

Mätta i magen hastade vi vidare mot nästa topp, Mae-shirane!

Hej hå, hej hå, mot nästa topp vi gå!

Ett litet snabbstopp vid templet och tacka för en säker
vandring

Shirane är som sagt en vulkan och vi misstänker att detta
kunde vara ett "öga" eller vad man kallar det

När man trodde det värsta var över så...nädå! På't igen ba!

På toppen av Mae-shirane. I bakgrunden är toppen där vi
ganska nyligen käkade lunch

Det finns säkert traditioner kring vandring hemma i de svenska bergen och en sak man gör här som jag tycker är väldigt trevlig är att alla hälsar på varandra! Dock är det inte ofta som man stannar till och pratar några längre konversationer men denna gång på vägen ner när vi tog en paus började en man tala med oss, och man kunde tydligt höra att han var från kina på hand dialekt. Han var på väg mot toppen (kl var nu redan 14) och då han visste det var sent tänkte han övernatta i en liten stuga avsedd för övernattare en bit bort, dock hade han varken med sig mat eller vatten! Galning säger jag!

Vägen ner går inte alltid ner...

Den galne mannen! Hoppas han klarade sig bra...

Tyvärr hade alla vackra höstlöv redan fallit på den här höjden

Nere! Efter ca 8.5H

Vi klättrade till toppen och tog sedan en rundvandring runt en krater för att sedan ta oss ner igen. Totalt sett vandrade vi 12km och besteg, med alla upp och nedgångar, ca 1135m.

Jag vet inte varför men efter att vi kommit ner fick jag något så fruktansvärt ont i huvudet, och inte bara jag, utan även Osamu och Naoya. Dock blev det otroligt mycket värre när vi åkte bil nerför den slingriga bergsvägen och jag bokstavligen tvingade i mig mat och dryck när vi efter någon timma stannade på en Nudel-restaurang. Tror aldrig jag haft så svårt att någonsin få i mig en bit mat...

I sedvanlig tradition åkte vi till ett varmbad och sakta men säkert släppte båden huvudvärken och illamåendet och jag började så smått se fram emot nästa tripp!