Slutet av augusti innebär även början på slutet av den stekheta Japanska sommaren. Det finns många sätt att spendera slutet av sommaren på och vi valde en dag vid havet och lite grillning! Dessvärre var inte vädret helt och hållet på vår sida men vi slapp åtminstone regn, bättre än ingenting!
Havet har sin charm även om det är lite mulet
jag ser inte helt nöjd ut men jag försäkrar er om att
maten var mums!
Somliga gillar inte sand!
Något annat som man självklart bara måste göra om man åker till havet är att bygga sandslott! Före jag kom till Japan har jag aldrig riktigt upplevt effekten av tidvatten men när vattnet väl börjar stiga så går det verkligen fort!
Mitt lilla sandslott
När vi kom på morgonen var det inget vatten alls mellan
klipporna och vi kunde vandra fritt. När vi åkte hem var
våra sandslott mer eller mindre under vatten.
Fylld av energi efter en härlig dag på stranden, trots bristen av sol, blickar jag nu framåt mot en lång höst och dess vackra färger!
Det blev äntligen augusti och äntligen dags för en vecka ledig!
Eftersom man måste ta ut semester här om man är sjuk och inte kan gå till jobbet så ska det mycket till för att man ska välja att stanna hemma, även om man känner sig hängig. Detta leder såklart till att man mer eller mindre är på jobbet oavsett vad, vilket gör att man verkligen uppskattar när man väl blir ledig!
Årets Obon-week valde jag att spendera nere i Kochi hos Dunbollen, platsen med den fantastiskt friska luften med en ljuv doft av hav vart man än går, dessutom skulle det vara en stor yosakoi festival.
Yosakoi är en japansk dans som startade i Kochi för ca 60 år sedan och ses som en modernare form av den traditionella sommardansen "Awa Odori". Nu valde jag att åka till Kochi för att se på Yosakoi men idag är dansen populäri hela landet och kan ses på många fler ställen.
Jag hade hört talas om det tidigare från en vän men aldrig sett det i verkligheten själv så jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig. Ärligt så hade jag en bild av vilken vanligt japansk festival som helst, men så fel jag hade!
Våra svenska studentflak ligger i lä både när det kommer
till dekoration och...
...definitivt ljud!
Dansen dansas i stora lag/grupper som alla är väl koreograferade, vilket kräver många timmars träning varje dag. Dunbollen berättade hur Kochi Universitets studenterna tränade ända in på kvällstimmarna på skolans område varje dag i flera veckor före festivalen. En annan rolig aspekt var att verkligen alla verkar kunna delta! Kvinna, man, barn, gammal, ung, handdikappad....ja alla deltog verkligen!
Typiskt för Yosakoi är den så kallade "Naruko". Jag sökte lite och tydligen användes den ursprungligen i Kochi för att skrämma bort fåglarna från risfälten.
Förutom Naruko så är musiken för Yosakoi specific inom fria ramar. Vad menar jag då med det? Jo alla grupper får fritt välja vilken musik de vill dansa till men de måste inkludera delar av original låten "Yosakoi Naruko Dancing", åtminstone i Kochi.
I tre dagar, från tidig förmiddag till sena kvällen dansade deltagarna i sommarhettan! Jag är så otroligt imponerad över hur de orkade hålla energin uppe ända in i slutet.
Dagen innan Yosakoi festivalen tog vi på oss våra yukatas och trippade ner på stan för att kika på de maffiga fyrverkerierna, det var ett riktigt smälligt skådespeleri må jag säga!
Mount Fuji
Sist men inte minst vill jag tacka Dunbollen för en helt underbar vecka, definitivt topp 3 i min minnesbank tillsammans med min roadtrip till Varberg för många år sedan. Dunbollen har nu åkt tillbaka till Sverige för att avsluta sina studier men jag väntar tills du kommer tillbaka inom en snar framtid, och då för att stanna! ( ◞･౪･)
Oavsett vart man i världen befinner sig så får man definitivt inte missa den årliga kräftskivan!
Tror jag nämnt det tidigare men i asien har man inte någon kultur av att äta kräftor, de anser vara smutsiga djur som inte är lämpade för mat. Antagligen därför som vi kan köpa så billiga kräftor från Kina i Sverige?
Här i Tokyo så finns det åtminstone två restauranger som nischat sig på svensk mat. Jag har än så länge bara besökt den ena av dem men ska försöka besöka även den andra någon dag.
Restaurangen heter Lilla Dalarna och ligger ett par minuter från Roppongi station. Hit har jag gått flera gånger för att få en liten gnutta av svenska traditioner såsom Julbord, Kräftskiva, midsommartallrik osv. och nu var det dags igen!
Trots god mat och trevligt sällskap så var inte sommaren bara frid och fröjd. Jag vet inte hur det gick till men på nåt sätt lyckades jag dra på mig någon form av muskelfäste-inflammation som övergick till kalcium bildning i handleden. Så för tillfället pendlar jag till sjukhuset för rehabilitering 6ggr/veckan....
Däremot har rehabilitering aldrig stoppat någon från att gå på en pingvin-bar! Yes, en av fördelarna med att bo i landet av exotiska konstigheter är att man inte bara kan gå på katt, kanin eller uggle kafe utan att man också kan avnjuta en kall öl eller ett glas vin i sällskap av en pingvin.
Jag kan inte minnas exakt men jag tror att det går så långt tillbaka som fem eller sex år, drömmen om att se soluppgången från toppen av Fuji. Så kom då äntligen dagen då datum blev bestämt!
Dock bör man veta när man bestiger detta berg att förutsättningarna för bra väder som gör det möjligt att se soluppgången är ganska dåliga och de flesta som bestiger berget lyckas 1 gång av 3-4. Att det närmade sig en tyfon just när vi planerade vår vandring ökade inte oddsen precis! Det var därför med spänning som vi planerade det hela och ända in till sista stunden före avfärd mot berget visste vi fortfarande inte om vi skulle kunna genomföra bestigningen. Ena stunden var det okej för att ett par timmar senare ändras och ej längre rekommenderas pga starka vindar.
Eftersom Fuji har blivit utsett till ett kulturarv är det inte längre tillåtet att med egen bil ta sig upp till station 5. Detta innnebär att alla måste parkera nedanför berget, betala 1000Jpy i bidrag till att bibehålla Fujis omgivning och sedan ta en buss upp till femte. Eftersom man åker upp med buss och därför tar sig upp på en höjd av ****m på en väldigt kort tid är det viktigt att man vilar 1-2 timmar och låta kroppen vänja sig vid den tunnare luften.
Mount Fuji är känt bland klättrare i Japan som ett berg där många enkelt får problem med höjdsjuka och måste avbryta vandringen mot toppen. Att folk blir dåliga beror oftast på att de inte tar sig tid att vila ordentligt vid 5:e stationen samt vandrar upp mot toppen för snabbt. Det bästa sättet att undvika detta är att låta vandringen ta den tid som behövs och vila lite vid varje stationen, dessutom kan man ha med sig en liten tub syrgas! Den kan användas både vid början av symptom och för att förhindra symptom.
Medan vi vilade passade vi på att ladda upp med energi och få i oss lite kvällsmat. Eftersom Japan till skillnad från Sverige blir mörkt redan vid sju även på sommaren så fick maten intas i blindo. Alla hade vi pannlampor såklart men då folk ligger och vilar vill man inte störa för mycket!
Det blev dags för avfärd!
Sikten var inte mer än vad ens pannlampa
kunde erbjuda!
Varje pick är en ljuset från en pannlampa. När man
tittade bakåt var det som en liten ljuslarv som kom efter
Kl 20:00 på kvällen bar vi oss av mot toppen och vi höll ett högt tempo, nästan för högt! Från station nio körde jag på med lite syrgas i förebyggande syfte och sakta ner stegen lite, trots detta nådde vi ändå toppen vid 01:30 ungefär.
Vi gjorde alla ett tappert försök att sova fram tills gryningen men trots flera lager kläder blev det olidligt kallt då vi låg direkt på backen och utan vindskydd. Tror knappt jag har frysit så mycket någon gång faktiskt!
Morgonen kom och med fick jag även möjligheten att uppfylla drömmen om att se gryningen från toppen, Å det mina vänner, det var värt varenda steg ska jag säga! Vare sig ord eller bilder kan göra det rättivisa...
frukost!
Bästa kaffen jag druckit i mitt liv, helst seriöst!
Mount Fujis centrala krater
En kollega till mig filmade alltihopa och skapade till oss ett litet minne från denna helt fantastiska tripp!
Sakta men säkert prickar jag av bergen från listan med Japans 100 kända berg. Att vandra i bergen är ett av de mest effektiva sätten att komma ut i naturen i ett land som består till stora delar av betong, om man inte bor ute på vischan då.
Att få komma ut i det gröna och uppleva naturens doftar och ljud är nog det absolut bästa sättet att göra sig av med stress. Det och karaoke!
Mount. Gassan är med sina 1984m det högsta av tre berg i Dewa, Yamagata prefekturen. Precis som många andra berg i Japan är det en vulkan men det finns inga varning utfärdade så det går utmärkt att bestiga!
I Japan finns det folk som vandrar bergen för att träna sina sinnen och en del av dem går på en typ av pilgrimsfärd från berg till berg. Dessa personer är oftast klädda i vita kläder och jag har hört talas om dem men inte förrän nu sett dem, och de flockades i mängder! Tydligen är Gassan ett dyrkat berg bland just denna grupp människor, vilket säkert är kopplat till Templet på bergets topp samt att en känd Haiku poet besökte berget för 400 år sedan och skrev poesi.
Berget är även känt för sina stora mängder snö och är ett av bergen som erbjuder möjligheten att åka skidor även en bit inpå sommaren.
För oss som bor i Saitama ligger detta berg en bra bit bort så för att underlätta en aning åkte vi kvällen innan och sov över hos en av Naos kompisar som också skulle följa med. Men även om vi åkte 2h dagen innan väntade en ca 6.5H lång biltur på morgonen så avfärd var planerad kl 02:30.
Vi började klättra vid 8:30, nådde toppen runt 11:30 för att käka lite lunch, njuta av utsikten för att sedan börja vandra neråt igen och köra de 6.5+2h bilfärd hemmåt. Vandringen och berget i sig var riktigt trevligt men de flesta av oss var eniga om att det var lite långt bort för att bara åka över dagen.
Tack vare stödlinda för min onda arm fick jag en grymt sexig bränna!
Undrar vilket berg från listan det blir härnäst?
Den som lever får se!
