Fettisdag och söndagspromenad med pandor

Varje år kommer dagen som många svenska går och dreglar efter och som säkert lika många skyr som elden, jag talar givetvis om Fettisdagen! Den där stora gräddfyllda bullen med florsocker och som äts som den är eller i hetvägg, med mandelmassa eller med sylt osv.

Även om jag bor på andra sidan jorden som ser jag fram emot fettisdagen, nästan mer nu än när jag faktiskt bodde i Svea. Eftersom de inte säljs i mataffären som hemma i Sverige får jag lov att baka själv och därför blir det just bara 1-2 semlor (hälften så stor som de svenska) varje år. Kanske är det just föratt det blir på bara just den dagen som jag äter en semla och för att jag måste till med en ansträning vid bakbordet som det blir så gott?

När jag ändå ställer mig och bakar så är jag inte ego och snål nog att bara unna mig själv en fettisbulle utan givetvis blir det bjudning! I år fick det bli kollegorna, Nao och Dunbollen som fick priviliegiet!

Som ni märkt har jag varit iväg till fjällen en del gånger i år redan och tanken var att avsluta Februari med ett besök till samma ställe som förra helgen, Hunter Mountain, men av någon anledning kände jag mig krass. Inte som när jag är förkyld utan kroppen var var bara helt orkeslös och frusen (är alltid frusen men mer än vanligt) och jag har nog aldrig sovit så mycket som jag gjort den senaste veckan!

Istället för snowboard fick det bli en lugn dagsutflykt till djurparken i Ueno, och denna gång fick jag faktiskt se lite mer än bara ryggen på en panda!

Mars närmar sig och med den våren

Ett gäng kvinnliga gatmusikanter, var ritkigt mysigt!

"Som om jag bryr mig om er, bara jag får äta!"

Vi kämpar med att rädda detta vackra djur från
utrotelse men det skulle underlätta lite om de
hade något eget intresse i fortplantning och
inte bara tänkte på mat...

I närheten av Ueno parken har de en gata som alltid har några Yatai (stånd med mat) och vi hittade så smarria koreanska potatisspett! Potatis var skivad som en enda lång sammanhängande sprial och så fick man välja önskad kryddning som BBQ, vitlök eller salt.

"Koreanska potatisspett, väcker samurajen i dig"
Kanske går å marknadsföra i Sverige? haha!

Efter en mysig dag utomhus i våren gick vi å käka lite på en fisk-restaurang som har grymt god fick! Denan gång beställde vi dock nog en demon-fisk...

"Du skulle bara våga äta mig!"

Som Bambi på hal is

Klockan ställd på 03:00, avfärd 04:30! 

Att åka till fjällen har varit något jag har gjort varje år, med undantag för mina år som högskolestudent, sedan jag var 5 år. Och trots att jag ännu inte är så många till åren kommen så hade inte snowboarden kommit på den tiden så jag började med att stå på ett par skidor.

Det var inte helt lätt att lära sig och jag har Fjätervålens skidskola och min envisa mor & far att tacka för att jag lärde mig slalom! Men så blev jag tonåring och snowboarden var det som gällde. Självklart ville även jag testa och jag blev frälst efter en vecka med ömmande bak och ett antal blåmärken!

Så fram tills helgen hade jag inte stått på ett slalomskidor sedan jag var 13. Jag måste erkänna att jag var lite nervös, skulle mina ben komma ihåg hur man gjorde?

N valde också att hyra skidor för en dag och även om han också huvudsakligen åker snowboard så var det inte riktigt lika längesedan han sist gled på ett par skidor. På 15år hinner dessutom utrustningens utveckling att gå framåt en del och på min tid fanns inte "timglasskidan" som är den skida man kör med idag. Den ska vara enklare att svänga med säger alla men jag måste säga att jag tycker den var fladdrig när man kom upp i lite fart...

När jag sist åkte skidor hade jag hunnit bli ganska duktig på att hålla ihop benen och åka "snyggt" så det var väldigt frustrerande att inte riktigt få till det, men jag försökte och jag åkte åtminstone inte i strut!

Det var grymt skoj och även om jag inte kommer byta till att från att huvudsakligen åka snowboard till skidor så var det definitivt inte sista gången! Ett annat stort plus var att att få veta att solen faktiskt kan skina även i de japanska fjällen!

Mitt i snöyran!

Min tredje tur till de japanska fjällen och även tredje gången som vädret inte visade sig från sin bästa sida, jag börjar ärligt ifrågasätta om solen ens överhuvudtaget existerar i fjällen här?
Men som det sägs, det finns inget dåligt väder utan bara dåliga kläder! Så det var bara att ta på sig ordentligt och glida ner!

Och det var ärligt talat otroligt skoj med 40cm ny pudersnö att leka i, jag blev som barn på nytt!
Stället vi åkte till heter Jouetsukokusai Ski-resort och är en stor anläggning med massor av nerfarter och ska jag vara helt ärlig var jag lite snurrig över vilken lift man skulle ta ibland, och snöyran gjorde inte saken lättare!

Karta över skidanläggningen. Färgerna för svårighetesgraderna
är dock inte samma som i Sverige

Trots halvdan utsikt så var bergstopparna i fjärran fina

Eftersom Jouetsukokusai Ski-risort ligger i Niigata Prefekturen och det tar runt 4 timmar med bil valde vi att köra en hel helg med övernattning och två dagar åkning.

Sista svängen!

Efter en hel dag i blåsväder i backen satt det otroligt bra med
middag och ett varmt bad. Och självklart blev det Hegi-soba
som är en specialitet i Niigata.

Vi stannade på ett mysigt litet pensionat

På lördagskvällen öste snön ner och för första gången i mitt liv upplevde jag ett rejält åskväder mitt i vintern! På söndagsmorgonen hade åskan lugnat ner sig men snön fortsätte att ösa ner och det vara bara att starta dagen med att bokstavligen gräva fram bilen!

Dessa snövallar är inte all leka med!

,

Var är bilen?

Ibland stöter man på saker som man inte riktigt förstår sig på trots att man verkligen försöker. En sådan grej var att man väljer att ha vatten rinnandes längs vägarna för att snön inte ska lägga sig och bli is, men istället är det plaskigt överallt!

Sista dagen vid lunch fick vi ca 1 timma med fint väder och sol innan det slog om och började hagla, men man ska vara nöjd med det lilla man får. Eller hur!

Även om vi är två personer som i allmänhet rör på oss och är igång mycket på fritiden så känns det i benen efter två dagar i backen, sista bilden talar nog lite för sig själv!

Alla hjärtans dag 2015

Dagen då hela världen bubblar av kärlek kom i år också och beroende på vilket land man befinner sig i så firas den på lite olika sätt. En vän berättade att i Australien är det mannen som skämmer bort kvinnan med choklad/blommor osv medan vi i Sverige skämmer bort våra älskade ganska gemensamt.

I Japan så är det kvinnorna som ger till männen som inte behöver göra någonting, åtminstone inte på alla hjärtans dag. I mitt inlägg förra året beskrev jag ganska ingående om hur det firas här i solens land med olika nivåer på choklad så för den som vill fräscha upp sitt minne kolla inlägget Alla Hjärtans Dag.

Choklad, då blir man glad!

På mitt företag finns det inget bestämt att man måste ge till de manliga kollegorna men mina kollegor är toppen så jag gick all in!

Kändes lite som att förebereda inför en fiskdam med alla påsar!

En vän till mig som jag brukar skicka choklad till befinner sig
i Australien och dit får man ju inte skicka något ätbart så
bestämde mig för att virka chokad och skicka

Så som tjej i Japan så får man i regel inte direkt någonting men på senare tid har även kamrater börjat ge varandra nåt litet som uppskattning och fina vänner som jag har få fick även jag lite chokald! Lyckos mig!

En ny kärlek!

Musik.
Musik är livet!
Utan musik vore livet otroligt tyst, sorgsamt och för att inte säga ensamt!

Musik är direkt ingen bristvara! Men ibland hittar man det där bandet eller den där artisten som får det att pirra inombords för att man tycker att de är så bra! För mig hände det 2010 när min goda vän dunbollen introducerade mig till ett band som hette OZ. Tillsammans gick vi till ett flertal spelningar och jag har en hel del minnen till deras musik.

Bildkälla

2013 bestämde de sig för att lägga ner och dedikerade fans som vi va köpte vi biljetter och tog oss till Japan för att se deras avslutningskonsert. Det var fantastiskt för på nåt sätt knöts säcken ihop då jag fick avsluta vad som hade börjats tillsammans med dunbollen.

Well anyway,
Jag gillar mycket musik men när det kommer till japansk musik så badar jag inte i band jag gillar och efter att OZ la av hade jag bara Lycaon kvar. Med andra ord kändes det lite tomt att knappt gå på spelningar, se fram emot skivsläpp osv.

Jag talade om detta med en bekant som fullkomligt är tokig i visal kei å känner till typ alla band och underbar kamrat som hon är tipsade hon mig om Diaura. Och vilken fullträff!
En ny kärlek är född och jag ser fram emot alla spelningar framöver!

Bildkälla