I stormens öga

Som ni kanske har märkt uppdateras bloggen lite mer sällan nu än i början. Förklaringen är tråkigt simpel, jag lever i min lilla vardag och det händer inte spännande saker varje dag. För trotts att jag flyttat till andra sidan jorden så får man en vardag med rutiner som man trampar runt i, och jag tror att vissa i min omgivning emellanåt glömmer att jag faktiskt inte är här och turistar. Det har jag inte tid med! Jag turistar lika mycket här som ni där hemma gör i er vardag, vilket till stora delar kan innebära ett biobesök, en shoppingrunda på stan, en latte på starbucks medan man skriver sin blogg osv.

Självklart skulle jag vilja resa runt! Det finns fortfarande tokmånga ställen i och utanför Japan som jag vill uppleva, men med heltidsjobb och ingen möjlighet att ta semester hur som helst så får det vänta på sig lite! 

Nu har i alla fall far och K bokat sina biljetter så får finbesök i April! Ska bli så skoj! Känns ärligt talat surrealistisk att någon från min familj ska komma och uppleva vad som har kommit att bli mitt liv och hem genom de senaste åren! Genom alla mina resor hit har jag själv blivit blind för många av de udda sakerna som faktiskt finns så ska bli skoj att uppleva landet genom deras ögon!

Bara för mig att börja förbereda lite tankar kring vad vi ska hitta på! En vecka är kort och som min kloka far sa, vi behöver inget fullspäckat schema. Och jag håller fullständigt med, vill hinna med att bara umgås också!

Vet inte om det har sagts något på nyheterna där hemma i Svea men Japan drabbades av det värsta snöfallet på 25 år och det kom så mycket som 40-50cm på ett dygn. Ni kan gissa om detta orsakade kaos i trafiken! En vecka efteråt stod fortfarande lastbilar, bilar och tåg kvar där de fastnat i snön. Detta innebär ganska många tomma hyllor i en del mataffärer och convienience stores!
Dock undrar jag vad poängen är med 40 cm snö när det ändå ska regna bort lika fort som det kom.  

Själv fick jag också ett lite äventyr på grund av snön, men det var mitt eget fel egentligen för jag saknar något som heter klokhet eller sunt förnuft.

Det började med att vi blev tillsagda av våra chefer att åka hem snarast så att vi skulle vara säkra på att komma hem så jag lämnade jobbet vid 14-tiden ungefär, medan det fortfarande var möjligt att cykla.

På vägen hem!

På alla hjärtans dag hade jag nämligen bestämt med Aya, Kaori och några fler kompisar som e singlar att vi skulle hänga på Urue, baren som jag går till i Ikebukuro, för att slippa sitta hemma själv. Så trots att vi blev beodrade av våra chefer att skynda hem tidigare från jobbet, lite halvgalen som jag är,  trotsade jag snövädret och tog tåget in till stan. Och in till stan var inga problem, endast 10 min försening! Men hem sen, hujedamej!

Man får alltid någon form av "snacks" i barer i Japan, och
alla hjärtans dag till ära fick vi chokladdoppad frukt!

I sedvanlig ordning tog jag sista tåget vid 00:00 hem, och i normala fall tar det mig ca 30 min att åka mellan Omiya och Ikebukuro, men denna kväll tog det ca 3 timmar. Jag brukar cykla från mig till Omiya för motionens skull men pga av snön tog jag tåget från Nisshin, som är stationen närmast mig, och bara en station från Omiya. Så väl framme i Omiya andades jag ut och tänkte att jag snart skulle vara hemma efter en 10ggr så lång resa jämfört med normalt, men å vad jag fick ångra den tanken! 

I Omiya blev tåget stillastående på obestämd tid, så jag bestämde mig för att ta en taxi den sista biten men det fanns inte en enda taxibil och kön var väl ca 30-40 personer lång. Trött som jag var kl 3 på morgonen så tog jag mig i kragen, använde paraplyet som sköld mot de hårda, vassa, isiga snöflingorna och promenerade de sista 4km hem i snöstormen! Dock var det bara att glömma att gå på gångbanan för den existerade inte längre utan det var att gå i hjulspåren efter bilarna mitt i vägen, som tur är så är det inte så mycket trafik ute vid 4 på morgonen.

Detvar bara att börja gå helt enkelt...

Klockan var 4 och jag var äntligen hemma!

Jag var i alla fall glad när jag efter 4 timmar kom hem innanför dörren och kröp ner i min säng...

Jag ångrar inte att jag åkte, och jag skulle defintivt göra om det för jag hade en toppen kväll med Aya och Kaori. Och trots att jag är kvinna fick jag choklad! En fördel med att vara lagt åt det andra hållet, haha!

Tack alla fina för er omtanke!

Bara måste dela med mig av vad jag såg på Tv:n på morgonen på alla hjärtans dag! Här går de verkligen in för hela den här choklad grejjen och säljer det i alla dess former, och jag skojar inte!

Vad sägs om en pizza-slice? I choklad förstås!

Eller en ny klocka? Helt o choklad och ätbar!

Varför inte ett par nya skoj?

Självklart anpassad i en lättätlig storlek!

Choklad med fyllning, inget ovanligt förutom att denna
har en fullt användbar QR-kod på sig!

Tror denna var min favorit av all konstig choklad som de visade på tv:n. Perfekt att ge till den som någon gång drömt om att bli arkeolog!

Missade att ta bild men först slår du chokladen med en
hammare så att den börjar spricka upp, för att sedan
gräva med skeden.

Nästa steg är att borsta med penseln

Tittut! Du har grävt fram till egna dinosarieskelett! Allt
är givetvis i choklad och ätbart! (Inte verktygen då men)